Job 18

Därefter tog Bildad från Sua till orda och sade:

Allora Bildad di Suach rispose e disse:

 Huru länge skolen I gå på jakt efter ord?  Kommen till förstånd; sedan må vi talas vid.

"Quando porrete fine alle parole? Fate senno, e poi parleremo.

 Varför skola vi aktas såsom oskäliga djur,  räknas i edra ögon såsom ett förstockat folk?

Perché siamo considerati come bruti e perché siamo agli occhi vostri degli esseri impuri?

 Du som i din vrede sliter sönder dig själv,  menar du att dör din skull jorden skall bliva öde  och klippan flyttas bort från sin plats?

O tu, che nel tuo cruccio laceri te stesso, dovrà la terra, per cagion tua, essere abbandonata e la roccia esser rimossa dal suo luogo?

 Nej, den ogudaktiges ljus skall slockna ut,  och lågan av hans eld icke giva något sken.

Sì, la luce dell’empio si spegne, e la fiamma del suo fuoco non brilla.

 Ljuset skall förmörkas i hans hydda,  och lampan slockna ut för honom.

La luce si oscura nella sua tenda, e la lampada che gli sta sopra si spegne.

 Hans väldiga steg skola stäckas,  hans egna rådslag bringa honom på fall.

I passi che facea nella sua forza si raccorciano, e i suoi propri disegni lo menano a ruina.

 Ty han rusar med sina fötter in i nätet,  försåten lura, där han vandrar fram;

Poiché i suoi piedi lo traggon nel tranello, e va camminando sulle reti.

 snaran griper honom om hälen,  och gillret tager honom fatt;

Il laccio l’afferra pel tallone, e la trappola lo ghermisce.

 garn till att fånga honom äro lagda på marken  och snärjande band på hans stig.

Sta nascosta in terra per lui un’insidia, e sul sentiero lo aspetta un agguato.

 Från alla sidor ängsla honom förskräckelser,  de jaga honom, varhelst han går fram.

Paure lo atterriscono d’ogn’intorno, lo inseguono, gli stanno alle calcagna.

 Olyckan vill uppsluka honom,  och ofärd står redo, honom till fall.

La sua forza vien meno dalla fame, la calamità gli sta pronta al fianco.

 Under hans hud frätas hans lemmar bort,  ja, av dödens förstfödde bortfrätas hans lemmar.

Gli divora a pezzo a pezzo la pelle, gli divora le membra il primogenito della morte.

 Ur sin hydda, som han förtröstar på, ryckes han bort,  och till förskräckelsernas konung vandrar han hän.

Egli è strappato dalla sua tenda che credea sicura, e fatto scendere verso il re degli spaventi.

 I hans hydda får främlingar bo,  och svavel utströs över hans boning.

Nella sua tenda dimora chi non è de’ suoi, e la sua casa è cosparsa di zolfo.

 Nedantill förtorkas hans rötter,  och ovantill vissnar hans krona bort.

In basso s’inaridiscono le sue radici, in alto son tagliati i suoi rami.

 Hans åminnelse förgås ifrån jorden,  hans namn lever icke kvar i världen.

La sua memoria scompare dal paese, più non s’ode il suo nome per le campagne.

 Från ljus stötes han ned i mörker  och förjagas ifrån jordens krets.

E’ cacciato dalla luce nelle tenebre, ed è bandito dal mondo.

 Utan barn och avkomma bliver han i sitt folk,  och ingen i hans boningar skall slippa undan.

Non lascia tra il suo popolo né figli, né nipoti, nessun superstite dov’egli soggiornava.

 Över hans ofärdsdag häpna västerns folk,  och österns män gripas av rysning.

Quei d’occidente son stupiti della sua sorte, e quei d’oriente ne son presi d’orrore.

 Ja, så sker det med den orättfärdiges hem,  så går det dens hus, som ej vill veta av Gud.

Certo son tali le dimore dei perversi e tale è il luogo di chi non conosce Iddio".