Job 19

Därefter tog Job till orda och sade:

ויען איוב ויאמר׃

 Huru länge skolen I bedröva min själ  och krossa mig sönder med edra ord?

עד אנה תוגיון נפשי ותדכאונני במלים׃

 Tio gånger haven I nu talat smädligt mot mig  och kränkt mig utan all försyn.

זה עשר פעמים תכלימוני לא תבשו תהכרו לי׃

 Om så är, att jag verkligen har farit vilse,  då är förvillelsen min egen sak.

ואף אמנם שגיתי אתי תלין משוגתי׃

 Men viljen I ändå verkligen förhäva eder mot mig,  och påstån I att smäleken har drabbat mig med skäl,

אם אמנם עלי תגדילו ותוכיחו עלי חרפתי׃

 så veten fastmer att Gud har gjort mig orätt  och att han har omsnärjt mig med sitt nät.

דעו אפו כי אלוה עותני ומצודו עלי הקיף׃

 Se, jag klagar över våld, men får intet svar;  jag ropar, men får icke rätt.

הן אצעק חמס ולא אענה אשוע ואין משפט׃

 Min väg har han iat, så att jag ej kommer fram,  och över mina stigar breder han mörker.

ארחי גדר ולא אעבור ועל נתיבותי חשך ישים׃

 Min ära har han avklätt mig,  och från mitt huvud har han tagit bort kronan.

כבודי מעלי הפשיט ויסר עטרת ראשי׃

 Från alla sidor bryter han ned mig, så att jag förgås;  han rycker upp mitt hopp, såsom vore det ett träd.

יתצני סביב ואלך ויסע כעץ תקותי׃

 Sin vrede låter han brinna mot mig  och aktar mig såsom sina ovänners like.

ויחר עלי אפו ויחשבני לו כצריו׃

 Hans skaror draga samlade fram  och bereda sig väg till anfall mot mig;  de lägra sig runt omkring min hydda.

יחד יבאו גדודיו ויסלו עלי דרכם ויחנו סביב לאהלי׃

 Långt bort ifrån mig har han drivit mina fränder;  mina bekanta äro idel främlingar mot mig.

אחי מעלי הרחיק וידעי אך זרו ממני׃

 Mina närmaste hava dragit sig undan,  och mina förtrogna hava förgätit mig.

חדלו קרובי ומידעי שכחוני׃

 Mitt husfolk och mina tjänstekvinnor akta mig såsom främling;  en främmande man har jag blivit i deras ögon.

גרי ביתי ואמהתי לזר תחשבני נכרי הייתי בעיניהם׃

 Kallar jag på min tjänare, så svarar han icke;  ödmjukt måste jag bönfalla hos honom.

לעבדי קראתי ולא יענה במו פי אתחנן לו׃

 Min andedräkt är vidrig för min hustru,  jag väcker leda hos min moders barn.

רוחי זרה לאשתי וחנתי לבני בטני׃

 Till och med de små barnen visa mig förakt;  så snart jag står upp, tala de ohöviskt emot mig.

גם עוילים מאסו בי אקומה וידברו בי׃

 Ja, en styggelse är jag för alla dem jag umgicks med;  de som voro mig kärast hava vänt sig emot mig.

תעבוני כל מתי סודי וזה אהבתי נהפכו בי׃

 Benen i min kropp tränga ut i hud och hull;  knappt tandköttet har jag fått behålla kvar.

בעורי ובבשרי דבקה עצמי ואתמלטה בעור שני׃

 Haven misskund, haven misskund med mig, I mina vänner,  då nu Guds hand så har hemsökt mig.

חנני חנני אתם רעי כי יד אלוה נגעה בי׃

 Varför skolen I förfölja mig, I såsom Gud,  och aldrig bliva mätta av mitt kött?

למה תרדפני כמו אל ומבשרי לא תשבעו׃

 Ack att mina ord skreves upp,  ack att de bleve upptecknade i en bok,

מי יתן אפו ויכתבון מלי מי יתן בספר ויחקו׃

 ja, bleve med ett stift av järn och med bly  för evig tid inpräglade i klippan!

בעט ברזל ועפרת לעד בצור יחצבון׃

 Dock, jag vet att min förlossare lever,  och att han till slut skall stå fram över stoftet.

ואני ידעתי גאלי חי ואחרון על עפר יקום׃

 Och sedan denna min sargade hud är borta,  skall jag fri ifrån mitt kött få skåda Gud.

ואחר עורי נקפו זאת ומבשרי אחזה אלוה׃

 Ja, honom skall jag få skåda, mig till hjälp,  för mina ögon skall jag se honom, ej såsom en främling;  därefter trånar jag i mitt innersta.

אשר אני אחזה לי ועיני ראו ולא זר כלו כליתי בחקי׃

 Men när I tänken: »huru skola vi icke ansätta honom!»  -- såsom vore skulden att finna hos mig --

כי תאמרו מה נרדף לו ושרש דבר נמצא בי׃

 då mån I taga eder till vara för svärdet,  ty vreden hör till de synder som straffas med svärd;  så mån I då besinna att en dom skall komma.

גורו לכם מפני חרב כי חמה עונות חרב למען תדעון שדין׃