Job 13

 Ja, alltsammans har mitt öga sett,  mitt öra har hört det och nogsamt givit akt.

Aj, všecko to vidělo oko mé, slyšelo ucho mé, a srozumělo tomu.

 Vad I veten, det vet också jag;  icke står jag tillbaka för eder.

Jakož vy znáte to, znám i já, nejsem zpozdilejší než vy.

 Men till den Allsmäktige vill jag nu tala,  det lyster mig att gå till rätta med Gud.

Jistě žeť já s Všemohoucím mluviti, a s Bohem silným o svou při jednati budu.

 Dock, I ären män som spinna ihop lögn,  allasammans hopsätten I fåfängligt tal.

Nebo vy jste skladatelé lži, a lékaři marní všickni vy.

 Om I ändå villen alldeles tiga!  Det kunde tillräknas eder som vishet.

Ó kdybyste aspoň mlčeli, a bylo by vám to za moudrost.

 Hören nu likväl mitt klagomål,  och akten på mina läppars gensagor.

Slyštež medle odpory mé, a důvodů rtů mých pozorujte.

 Viljen I försvara Gud med orättfärdigt tal  och honom till förmån bruka oärligt tal?

Zdali zastávajíce Boha silného, mluviti máte nepravost? Aneb za něho mluviti máte lest?

 Skolen I visa eder partiska för honom  eller göra eder till sakförare för Gud?

Zdaliž osobu jeho přijímati budete, a o Boha silného se zasazovati?

 Icke kan sådant ändas väl,  när han håller räfst med eder?  Eller kunnen I gäckas med honom,  såsom man kan gäckas med en människa?

Zdaž vám to k dobrému bude, když na průbu vezme vás, že jakož člověk oklamán bývá, oklamati jej chcete?

 Nej, förvisso skall han straffa eder,  om I visen en hemlig partiskhet.

V pravdě žeť vám přísně domlouvati bude, budete-li povrchně osoby jeho šetřiti.

 Sannerligen, hans majestät skall då förskräcka eder,  och fruktan för honom skall falla över eder.

Což ani důstojnost jeho vás nepředěšuje, ani strach jeho nepřikvačuje vás?

 Edra tänkespråk skola då bliva visdomsord av aska,  edra försvarsverk varda såsom vallar av ler.

Všecka vzácnost vaše podobná jest popelu, a hromadám bláta vyvýšení vaše.

 Tigen nu för min, så skall jag tala,  gånge så över mig vad det vara må.

Postrptež mne, nechať já mluvím, přiď na mne cokoli.

 Ja, huru det än går, vill jag fatta mitt kött mellan tänderna  och taga min själ i min hand.

Pročež bych trhati měl maso své zuby svými, a duši svou klásti v ruku svou?

 Må han dräpa mig, jag hoppas intet annat;  min vandel vill jag ändå hålla fram inför honom.

By mne i zabil, což bych v něho nedoufal? A však cesty své před oblíčej jeho předložím.

 Redan detta skall lända mig till frälsning,  ty ingen gudlös dristar komma inför honom.

Onť sám jest spasení mé; nebo před oblíčej jeho pokrytec nepřijde.

 Hören, hören då mina ord,  och låten min förklaring tränga in i edra öron.

Poslouchejte pilně řeči mé, a zprávu mou pusťte v uši své.

 Se, här lägger jag saken fram;  jag vet att jag skall befinnas hava rätt.

Aj, jižť začínám pře své vésti, vím, že zůstanu spravedliv.

 Eller gives det någon som kan vederlägga mig?  Ja, då vill jag tiga -- och dö.

Kdo jest, ješto by mi odpíral, tak abych nyní umlknouti a umříti musil?

 Allenast två ting må du ej göra mot mig,  så behöver jag ej dölja mig inför ditt ansikte:

Toliko té dvoji věci, ó Bože, nečiň mi, a tehdy před tváří tvou nebudu se skrývati:

 din hand må du ej låta komma mig när,  och fruktan för dig må icke förskräcka mig.

Ruku svou vzdal ode mne, a hrůza tvá nechť mne neděsí.

 Sedan må du åklaga, och jag vill svara,  eller ock skall jag tala, och du må gendriva mig.

Zatím povolej mne, a buduť odpovídati; aneb nechať já mluvím, a odpovídej mi.

 Huru är det alltså med mina missgärningar och synder?  Låt mig få veta min överträdelse och synd.

Jak mnoho jest mých nepravostí a hříchů? Přestoupení mé a hřích můj ukaž mi.

 Varför döljer du ditt ansikte  och aktar mig såsom din fiende?

Proč tvář svou skrýváš, a pokládáš mne sobě za nepřítele?

 Vill du skrämma ett löv som drives av vinden,  vill du förfölja ett borttorkat strå?

Zdaliž list větrem se zmítající potříti chceš, a stéblo suché stihati budeš?

 Du skriver ju bedrövelser på min lott  och giver mig till arvedel min ungdoms missgärningar;

Že zapisuješ proti mně hořkosti, a dáváš mi v dědictví nepravosti mladosti mé,

 du sätter mina fötter i stocken,  du vaktar på alla vägar,  för mina fotsulor märker du ut stegen.

A dáváš do klady nohy mé, a šetříš všech stezek mých, na paty noh mých našlapuješ;

 Och detta mot en som täres bort lik murket trä,  en som liknar en klädnad sönderfrätt av mal!

Ješto člověk jako hnis kazí se, a jako roucho, kteréž jí mol.