Job 12

Därefter tog Job till orda och sade:

Odpověděv pak Job, řekl:

 Ja, visst ären I det rätta folket,  och med eder kommer visheten att dö ut!

V pravdě, že jste vy lidé, a že s vámi umře moudrost.

 Dock, jämväl jag har förstånd så gott som I,  icke står jag tillbaka för eder;  ty vem är den som ej begriper slikt?

I jáť mám srdce jako vy, aniž jsem zpozdilejší než vy, anobrž při komž toho není?

 Så måste jag då vara ett åtlöje för min vän,  jag som fick svar, så snart jag ropade till Gud;  man ler åt en som är rättfärdig och ostrafflig!

Za posměch příteli svému jsem, kteréhož, když volá, vyslýchá Bůh; v posměchuť jest spravedlivý a upřímý.

 Ja, med förakt ses olyckan av den som står säker;  förakt väntar dem vilkas fötter vackla.

Pochodně zavržená jest (podlé smýšlení člověka pokoje užívajícího) ten, kterýž jest blízký pádu.

 Men förhärjares hyddor åtnjuta frid,  och trygghet få sådana som trotsa Gud,  de som hava sin gud i sin hand.

Pokojné a bezpečné příbytky mají loupežníci ti, kteříž popouzejí Boha silného, jimž on uvodí dobré věci v ruku jejich.

 Men fråga du boskapen, den må undervisa dig,  och fåglarna under himmelen, de må upplysa dig;

Ano zeptej se třebas hovad, a naučí tě, aneb ptactva nebeského, a oznámí tobě.

 eller tala till jorden, hon må undervisa dig,  fiskarna i havet må giva dig besked.

Aneb rozmluv s zemí, a poučí tě, ano i ryby mořské vypravovati budou tobě.

 Vem kan icke lära genom allt detta  att det är HERRENS hand som har gjort det?

Kdo nezná ze všeho toho, že ruka Hospodinova to učinila?

 I hans han är ju allt levandes själ  och alla mänskliga varelsers anda.

V jehož ruce jest duše všelikého živočicha, a duch každého těla lidského.

 Skall icke öra pröva orden,  likasom munnen prövar matens smak?

Zdaliž ucho slov rozeznávati nebude, tak jako dásně pokrmu okoušejí?

 Vishet tillkommer ju de gamle  och förstånd dem som länge hava levat.

Při starcích jest moudrost, a při dlouhověkých rozumnost.

 Hos Honom finnes vishet och makt,  hos honom råd och förstånd.

Nadto pak u Boha moudrost a síla, jehoť jest rada a rozumnost.

 Se, vad han river ned, det bygges ej upp;  för den han iar inne kan ingen upplåta.

Jestliže on boří, nemůže zase stavíno býti; zavírá-li člověka, nemůže býti otevříno.

 Han håller vattnen tillbaka -- se, se då bliver där torrt,  han släpper dem lösa, då fördärva de landet.

Hle, tak zastavuje vody, až i vysychají, a tak je vypouští, že podvracejí zemi.

 Hos honom är kraft och klokhet,  den förvillade och förvillaren äro båda i hans hand.

U něho jest síla a bytnost, jeho jest ten, kterýž bloudí, i kterýž v blud uvodí.

 Rådsherrar utblottar han, han för dem i landsflykt,  och domare gör han till dårar.

On uvodí rádce v nemoudrost, a z soudců blázny činí.

 Han upplöser konungars välde  och sätter fångbälte om deras höfter.

Svazek králů rozvazuje, a pasem přepasuje bedra jejich.

 Präster utblottar han, han för dem i landsflykt,  och de säkrast rotade kommer han på fall.

On uvodí knížata v nemoudrost, a mocné vyvrací.

 Välbetrodda män berövar han målet  och avhänder de äldste deras insikt.

On odjímá řeč výmluvným, a soud starcům béře.

 Han utgjuter förakt över furstar  och lossar de starkes gördel.

On vylévá potupu na urozené, a sílu mocných zemdlívá.

 Han blottar djupen, så att de ej höljas av mörker,  dödsskuggan drager han fram i ljuset.

On zjevuje hluboké věci z temností, a vyvodí na světlo stín smrti.

 Han låter folkslag växa till -- och förgör dem;  han utvidgar deras gränser, men för dem sedan bort.

On rozmnožuje národy i hubí je, rozšiřuje národy i zavodí je.

 Stamhövdingar i landet berövar han förståndet,  han leder dem vilse i väglösa ödemarker.

On odjímá srdce předním z lidu země, a v blud je uvodí na poušti bezcestné,

 De famla i mörkret och hava intet ljus,  han kommer dem att ragla såsom druckna.

Aby šámali ve tmě bez světla. Summou, činí, aby bloudili jako opilý.