Job 9

Därefter tog Job till orda och sade:

Job progovori i reče:

 Ja, förvisso vet jag att så är;  huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?

"Zaista, dobro ja znadem da je tako: kako da pred Bogom čovjek ima pravo?

 Vill han gå till rätta med henne,  så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.

Ako bi se tkogod htio prÓeti s njime, odvratio mu ne bi ni jednom od tisuću.

 Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft,  vem kan trotsa honom och dock slippa undan;

Srcem on je mudar, a snagom svesilan, i tko bi se njemu nekažnjeno opro?

 honom som oförtänkt flyttar bort berg  och omstörtar dem i sin vrede;

On brda premješta, a ona to ne znaju, u jarosti svojoj on ih preokreće.

 honom som kommer jorden att vackla från sin plats,  och dess pelare bäva därvid;

Pokreće on zemlju sa njezina mjesta, iz temelja njene potresa stupove.

 honom som befaller solen, så går hon icke upp,  och som sätter stjärnorna under försegling;

Kad zaprijeti suncu, ono se ne rađa, on pečatom svojim i zvijezde pečati.

 honom som helt allena spänner ut himmelen  och skrider fram över havets toppar;

Jedini on je nebesa razapeo i pučinom morskom samo on hodao.

 honom som har gjort Karlavagnen och Orion,  Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;

Stvorio je Medvjede i Oriona, Vlašiće i zvijezđa na južnome nebu.

 honom som gör stora och outrannsakliga ting  och under, flera än någon kan räkna?

Tvorac on je djela silnih, nepojmljivih čudesa koja se izbrojit' ne mogu.

 Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det,  han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.

Ide pored mene, a ja ga ne vidim; evo, on prolazi - ja ga ne opažam.

 Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom?  Vem kan säga till honom: »Vad gör du?»

Ugrabi li što, tko će mu to priječit, i tko ga pitat smije: 'Što si učinio?'

 Gud, han ryggar icke sin vrede;  för honom har Rahabs följe måst böja sig;

Bog silni srdžbu svoju ne opoziva: pred njim poniču saveznici Rahaba.

 huru skulle jag då våga svara honom,  välja ut ord till att tala med honom?

Pa kako onda da njemu odgovorim, koju riječ da protiv njega izaberem?

 Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara;  jag finge anropa min motpart om misskund.

I da sam u pravu, odvratio ne bih, u suca svojega milost bih molio.

 Och om han än svarade mig på mitt rop,  så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.

A kad bi se na zov moj i odazvao, vjerovao ne bih da on glas moj sluša.

 Ty med storm hemsöker han mig  och slår mig med sår på sår, utan sak.

Jer, za dlaku jednu on mene satire, bez razloga moje rane umnožava.

 Han unnar mig icke att hämta andan;  nej, med bedrövelser mättar han mig.

Ni časa jednoga predahnut' mi ne da, nego mene svakom gorčinom napaja!

 Gäller det försteg i kraft: »Välan, jag är redo!»,  gäller det rätt: »Vem ställer mig till ansvar?»

Ako je na snagu - tÓa on je najjači! Ako je na pravdu - tko će njega na sud?

 Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig;  vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.

Da sam i prav, usta bi me osudila, da sam i nevin, zlim bi me proglasila.

 Men ostrafflig är jag!  Jag aktar ej mitt liv,  jag frågar icke efter, om jag får leva.

A jesam li nevin? Ni sam ne znam više, moj je život meni sasvim omrzao!

 Det må gå som det vill, nu vare det sagt:  han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.

Jer, to je svejedno; i zato ja kažem: nevina i grešnika on dokončava.

 Om en landsplåga kommer med plötslig död,  så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.

I bič smrtni kad bi odjednom ubijo ... ali on se ruga nevolji nevinih.

 Jorden är given i de ogudaktigas hand,  och täckelse sätter han för dess domares ögon.  Är det ej han som gör det, vem är det då?

U zemlji predanoj u šake zlikovaca, on oči sucima njezinim zastire. Ako on to nije, tko je drugi onda?

 Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare,  de fly bort utan att hava sett någon lycka;

Od skoroteče su brži moji dani, bježe daleko, nigdje dobra ne videć.'

 de ila åstad såsom en farkost av rör,  såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.

K'o čamci od rogoza hitro promiču, k'o orao na plijen kada se zaleti.

 Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer,  att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,

Kažem li: zaboravit ću jadikovku, razvedrit ću lice i veseo biti,

 Så måste jag dock bäva för alla mina kval;  jag vet ju att du icke skall döma mig fri.

od mojih me muka groza obuzima, jer znadem da me ti ne držiš nevinim.

 Nej, såsom skyldig måste jag stå där;  varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?

Ako li sam grešan, tÓa čemu onda da zalud mučim sebe.

 Om jag än tvår mig i snö  och renar mina händer i lutsalt,

Kad bih i sniježnicom sebe ja isprao, kad bih i lugom ruke svoje umio,

 så skall du dock sänka mig ned i pölen,  så att mina kläder måste vämjas vid mig.

u veću bi me nečist opet gurnuo, i moje bi me se gnušale haljine!

 Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom,  ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;

Nije čovjek k'o ja da se s njime pravdam i na sud da idem s njim se parničiti.

 ingen skiljeman finnes mellan oss,  ingen som har myndighet över oss båda.

Niti kakva suca ima među nama da ruke svoje stavi na nas dvojicu,

 Må han blott vända av från mig sitt ris,  och må fruktan för honom ej förskräcka mig;

da šibu njegovu od mene odmakne, da užas njegov mene više ne plaši!

 då skall jag tala utan att rädas för honom,  ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.

Govorit ću ipak bez ikakva straha, jer ja nisam takav u svojim očima!