Job 20

Därefter tog Sofar från Naama till orda och sade:

Sofar iz Naamata progovori tad i reče:

 På sådant tal giva mina tankar mig ett svar,  än mer, då jag nu är så upprörd i mitt inre.

"Misli me tjeraju da ti odgovorim, i zato u meni vri to uzbuđenje

 Smädlig tillrättavisning måste jag höra,  och man svarar mig med munväder på förståndigt tal.

dok slušam ukore koji me sramote, al' odgovor mudar um će moj već naći.

 Vet du då icke att så har varit från evig tid,  från den stund då människor sattes på jorden:

Zar tebi nije od davnine poznato, otkad je čovjek na zemlju stavljen bio,

 att de ogudaktigas jubel varar helt kort  och den gudlöses glädje ett ögonblick?

da je kratka vijeka radost opakoga, da kao tren prođe sreća bezbožnička.

 Om än hans förhävelse stiger upp till himmelen  och hans huvud når intill molnen,

Pa ako stasom i do neba naraste, ako mu se glava dotakne oblaka,

 Så förgås han dock för alltid och aktas lik sin träck;  de som sågo honom måste fråga: »Var är han?»

poput utvare on zauvijek nestaje; koji ga vidješe kažu: 'Gdje je sad on?'

 Lik en dröm flyger han bort, och ingen finner honom mer;  han förjagas såsom en syn om natten.

Kao san bez traga on se rasplinjuje, nestaje ga kao priviđenja noćnog.

 Det öga som såg honom ser honom icke åter,  och hans plats får ej skåda honom mer.

Nijedno ga oko više gledat neće, niti će ga mjesto njegovo vidjeti

 Hans barn måste gottgöra hans skulder till de arma,  hans händer återbära hans vinning.

Njegovu će djecu gonit' siromasi: rukama će svojim vraćati oteto.

 Bäst ungdomskraften fyller hans ben,  skall den ligga i stoftet med honom.

Kosti su njegove bujale mladošću; gle, zajedno s njome pokošen je sada.

 Om än ondskan smakar ljuvligt i hans mun,  så att han gömmer den under sin tunga,

Zlo bijaše slatko njegovim ustima te ga je pod svojim jezikom skrivao;

 är rädd om den och ej vill gå miste därom,  utan håller den förvarad inom sin gom,

sladio se pazeć' da ga ne proguta i pod nepcem svojim zadržavao ga.

 så förvandlas denna kost i hans inre,  bliver huggormsetter i hans liv.

Ali hrana ta mu trune u utrobi, otrovom zmijskim u crijevima postaje.

 Den rikedom han har slukat måste han utspy;  av Gud drives den ut ur hans buk.

Blago progutano mora izbljuvati. Bog će ga istjerat' njemu iz utrobe.

 Ja, huggormsgift kommer han att dricka,  av etterormens tunga bliver han dräpt.

Iz zmijine glave otrov je sisao: sada umire od jezika gujina.

 Ingen bäck får vederkvicka hans syn,  ingen ström med flöden av honung och gräddmjölk.

Potoke ulja on gledat' više neće, ni vidjet' gdje rijekom med i mlijeko teku.

 Sitt fördärv måste han återbära, han får ej njuta därav;  hans fröjd svarar ej mot den rikedom han har vunnit.

Vratit će dobitak ne okusivši ga, neće uživat' u plodu trgovine.

 Ty mot de arma övade han våld och lät dem ligga där;  han rev till sig hus som han ej kan hålla vid makt.

Jer je sirotinju gnjeo i tlačio, otimao kuće koje ne sazida,

 Han visste ej av någon ro för sin buk,  men han skall icke rädda sig med sina skatter.

jer ne bješe kraja požudi njegovoj, njegova ga blaga neće izbaviti.

 Intet slapp undan hans glupskhet,  därför äger och hans lycka intet bestånd.

Jer mu proždrljivost ništa ne poštedi, ni sreća njegova dugo trajat neće.

 Mitt i hans överflöd påkommer honom nöd,  och envar eländig vänder då mot honom sin hand.

Sred izobilja u škripcu će se naći, svom će snagom na nj se oboriti bijeda.

 Ja, så måste ske, för att hans buk må bliva fylld;  sin vredes glöd skall Gud sända över honom  och låta den tränga såsom ett regn in i hans kropp.

I dok hranom bude trbuh svoj punio, Bog će na nj pustiti jarost svoga gnjeva, sasut' dažd strelica na meso njegovo.

 Om han flyr undan för vapen av järn,  så genomborras han av kopparbågens skott.

Ako i izmakne gvozdenom oružju, luk će mjedeni njega prostrijeliti.

 När han då drager i pilen och den kommer ut ur hans rygg,  när den ljungande udden kommer fram ur hans galla,  då falla dödsfasorna över honom.

Strijelu bi izvuk'o, al' mu probi leđa, a šiljak blistavi viri mu iz žuči. Kamo god krenuo, strepnje ga vrebaju,

 Idel mörker är förvarat åt hans skatter;  till mat gives honom eld som brinner utan pust,  den förtär vad som är kvar i hans hydda.

na njega tmine sve tajom očekuju. Vatra ga ništi, ni od kog zapaljena, i proždire sve pod njegovim šatorom.

 Himmelen lägger hans missgärning i dagen,  och jorden reser sig upp emot honom.

Gle, nebo krivicu njegovu otkriva i čitava zemlja na njega se diže.

 Vad som har samlats i hans hus far åter sin kos,  likt förrinnande vatten, på vredens dag.

Njegovu će kuću raznijeti poplava, otplaviti je u dan Božje jarosti.

 Sådan lott får en ogudaktig människa av Gud,  sådan arvedel har av Gud blivit bestämd åt henne.

Takvu sudbinu Bog priprema zlikovcu i takvu baštinu on mu dosuđuje."