Job 19

Y RESPONDIÓ Job, y dijo:

Därefter tog Job till orda och sade:

¿Hasta cuándo angustiaréis mi alma, Y me moleréis con palabras?

 Huru länge skolen I bedröva min själ  och krossa mig sönder med edra ord?

Ya me habéis vituperado diez veces: ¿No os avergonzáis de descomediros delante de mí?

 Tio gånger haven I nu talat smädligt mot mig  och kränkt mig utan all försyn.

Sea así que realmente haya yo errado, Conmigo se quedará mi yerro.

 Om så är, att jag verkligen har farit vilse,  då är förvillelsen min egen sak.

Mas si vosotros os engrandeciereis contra mí, Y adujereis contra mí mi oprobio,

 Men viljen I ändå verkligen förhäva eder mot mig,  och påstån I att smäleken har drabbat mig med skäl,

Sabed ahora que Dios me ha trastornado, Y traído en derredor su red sobre mí.

 så veten fastmer att Gud har gjort mig orätt  och att han har omsnärjt mig med sitt nät.

He aquí yo clamaré agravio, y no seré oído: Daré voces, y no habrá juicio.

 Se, jag klagar över våld, men får intet svar;  jag ropar, men får icke rätt.

Cercó de vallado mi camino, y no pasaré; Y sobre mis veredas puso tinieblas.

 Min väg har han iat, så att jag ej kommer fram,  och över mina stigar breder han mörker.

Hame despojado de mi gloria, Y quitado la corona de mi cabeza.

 Min ära har han avklätt mig,  och från mitt huvud har han tagit bort kronan.

Arruinóme por todos lados, y perezco; Y ha hecho pasar mi esperanza como árbol arrancado.

 Från alla sidor bryter han ned mig, så att jag förgås;  han rycker upp mitt hopp, såsom vore det ett träd.

É hizo inflamar contra mí su furor, Y contóme para sí entre sus enemigos.

 Sin vrede låter han brinna mot mig  och aktar mig såsom sina ovänners like.

Vinieron sus ejércitos á una, y trillaron sobre mí su camino, Y asentaron campo en derredor de mi tienda.

 Hans skaror draga samlade fram  och bereda sig väg till anfall mot mig;  de lägra sig runt omkring min hydda.

Hizo alejar de mí mis hermanos, Y positivamente se extrañaron de mí mis conocidos.

 Långt bort ifrån mig har han drivit mina fränder;  mina bekanta äro idel främlingar mot mig.

Mis parientes se detuvieron, Y mis conocidos se olvidaron de mí.

 Mina närmaste hava dragit sig undan,  och mina förtrogna hava förgätit mig.

Los moradores de mi casa y mis criadas me tuvieron por extraño; Forastero fuí yo en sus ojos.

 Mitt husfolk och mina tjänstekvinnor akta mig såsom främling;  en främmande man har jag blivit i deras ögon.

Llamé á mi siervo, y no respondió; De mi propia boca le suplicaba.

 Kallar jag på min tjänare, så svarar han icke;  ödmjukt måste jag bönfalla hos honom.

Mi aliento vino á ser extraño á mi mujer, Aunque por los hijos de mis entrañas le rogaba.

 Min andedräkt är vidrig för min hustru,  jag väcker leda hos min moders barn.

Aun los muchachos me menospreciaron: En levantándome, hablaban contra mí.

 Till och med de små barnen visa mig förakt;  så snart jag står upp, tala de ohöviskt emot mig.

Todos mis confidentes me aborrecieron; Y los que yo amaba, se tornaron contra mí.

 Ja, en styggelse är jag för alla dem jag umgicks med;  de som voro mig kärast hava vänt sig emot mig.

Mi cuero y mi carne se pegaron á mis huesos; Y he escapado con la piel de mis dientes.

 Benen i min kropp tränga ut i hud och hull;  knappt tandköttet har jag fått behålla kvar.

Oh vosotros mis amigos, tened compasión de mí, tened compasión de mí; Porque la mano de Dios me ha tocado.

 Haven misskund, haven misskund med mig, I mina vänner,  då nu Guds hand så har hemsökt mig.

¿Por qué me perseguís como Dios, Y no os hartáis de mis carnes?

 Varför skolen I förfölja mig, I såsom Gud,  och aldrig bliva mätta av mitt kött?

¡Quién diese ahora que mis palabras fuesen escritas! ¡Quién diese que se escribieran en un libro!

 Ack att mina ord skreves upp,  ack att de bleve upptecknade i en bok,

¡Que con cincel de hierro y con plomo Fuesen en piedra esculpidas para siempre!

 ja, bleve med ett stift av järn och med bly  för evig tid inpräglade i klippan!

Yo sé que mi Redentor vive, Y al fin se levantará sobre el polvo:

 Dock, jag vet att min förlossare lever,  och att han till slut skall stå fram över stoftet.

Y después de deshecha esta mi piel, Aun he de ver en mi carne á Dios;

 Och sedan denna min sargade hud är borta,  skall jag fri ifrån mitt kött få skåda Gud.

Al cual yo tengo de ver por mí, Y mis ojos lo verán, y no otro, Aunque mis riñones se consuman dentro de mí.

 Ja, honom skall jag få skåda, mig till hjälp,  för mina ögon skall jag se honom, ej såsom en främling;  därefter trånar jag i mitt innersta.

Mas debierais decir: ¿Por qué lo perseguimos? Ya que la raíz del negocio en mí se halla.

 Men när I tänken: »huru skola vi icke ansätta honom!»  -- såsom vore skulden att finna hos mig --

Temed vosotros delante de la espada; Porque sobreviene el furor de la espada á causa de las injusticias, Para que sepáis que hay un juicio.

 då mån I taga eder till vara för svärdet,  ty vreden hör till de synder som straffas med svärd;  så mån I då besinna att en dom skall komma.