Job 19

Então Jó respondeu:

Därefter tog Job till orda och sade:

Até quando afligireis a minha alma, e me atormentareis com palavras?

 Huru länge skolen I bedröva min själ  och krossa mig sönder med edra ord?

Já dez vezes me haveis humilhado; não vos envergonhais de me maltratardes?

 Tio gånger haven I nu talat smädligt mot mig  och kränkt mig utan all försyn.

Embora haja eu, na verdade, errado, comigo fica o meu erro.

 Om så är, att jag verkligen har farit vilse,  då är förvillelsen min egen sak.

Se deveras vos quereis engrandecer contra mim, e me incriminar pelo meu opróbrio,

 Men viljen I ändå verkligen förhäva eder mot mig,  och påstån I att smäleken har drabbat mig med skäl,

sabei então que Deus é o que transtornou a minha causa, e com a sua rede me cercou.

 så veten fastmer att Gud har gjort mig orätt  och att han har omsnärjt mig med sitt nät.

Eis que clamo: Violência! Mas não sou ouvido; grito: Socorro! Mas não há justiça.

 Se, jag klagar över våld, men får intet svar;  jag ropar, men får icke rätt.

Com muros fechou ele o meu caminho, de modo que não posso passar; e pôs trevas nas minhas veredas.

 Min väg har han iat, så att jag ej kommer fram,  och över mina stigar breder han mörker.

Da minha honra me despojou, e tirou-me da cabeça a coroa.

 Min ära har han avklätt mig,  och från mitt huvud har han tagit bort kronan.

Quebrou-me de todos os lados, e eu me vou; arrancou a minha esperança, como a, uma árvore.

 Från alla sidor bryter han ned mig, så att jag förgås;  han rycker upp mitt hopp, såsom vore det ett träd.

Acende contra mim a sua ira, e me considera como um de seus adversários.

 Sin vrede låter han brinna mot mig  och aktar mig såsom sina ovänners like.

Juntas as suas tropas avançam, levantam contra mim o seu caminho, e se acampam ao redor da minha tenda.

 Hans skaror draga samlade fram  och bereda sig väg till anfall mot mig;  de lägra sig runt omkring min hydda.

Ele pôs longe de mim os meus irmãos, e os que me conhecem tornaram-se estranhos para mim.

 Långt bort ifrån mig har han drivit mina fränder;  mina bekanta äro idel främlingar mot mig.

Os meus parentes se afastam, e os meus conhecidos se esquecem de, mim.

 Mina närmaste hava dragit sig undan,  och mina förtrogna hava förgätit mig.

Os meus domésticos e as minhas servas me têm por estranho; vim a ser um estrangeiro aos seus olhos.

 Mitt husfolk och mina tjänstekvinnor akta mig såsom främling;  en främmande man har jag blivit i deras ögon.

Chamo ao meu criado, e ele não me responde; tenho que suplicar-lhe com a minha boca.

 Kallar jag på min tjänare, så svarar han icke;  ödmjukt måste jag bönfalla hos honom.

O meu hálito é intolerável à minha mulher; sou repugnante aos filhos de minha mãe.

 Min andedräkt är vidrig för min hustru,  jag väcker leda hos min moders barn.

Até os pequeninos me desprezam; quando me levanto, falam contra mim.

 Till och med de små barnen visa mig förakt;  så snart jag står upp, tala de ohöviskt emot mig.

Todos os meus amigos íntimos me abominam, e até os que eu amava se tornaram contra mim.

 Ja, en styggelse är jag för alla dem jag umgicks med;  de som voro mig kärast hava vänt sig emot mig.

Os meus ossos se apegam à minha pele e à minha carne, e só escapei com a pele dos meus dentes.

 Benen i min kropp tränga ut i hud och hull;  knappt tandköttet har jag fått behålla kvar.

Compadecei-vos de mim, amigos meus; compadecei-vos de mim; pois a mão de Deus me tocou.

 Haven misskund, haven misskund med mig, I mina vänner,  då nu Guds hand så har hemsökt mig.

Por que me perseguis assim como Deus, e da minha carne não vos fartais?

 Varför skolen I förfölja mig, I såsom Gud,  och aldrig bliva mätta av mitt kött?

Oxalá que as minhas palavras fossem escritas! Oxalá que fossem gravadas num livro!

 Ack att mina ord skreves upp,  ack att de bleve upptecknade i en bok,

Que, com pena de ferro, e com chumbo, fossem para sempre esculpidas na rocha!

 ja, bleve med ett stift av järn och med bly  för evig tid inpräglade i klippan!

Pois eu sei que o meu Redentor vive, e que por fim se levantará sobre a terra.

 Dock, jag vet att min förlossare lever,  och att han till slut skall stå fram över stoftet.

Depois, revestido este meu corpo da minha pele, em minha carne verei a Deus.

 Och sedan denna min sargade hud är borta,  skall jag fri ifrån mitt kött få skåda Gud.

Vê-lo-ei por mim mesmo, os meus olhos o verão, e não outros; de saudade me desfalece o coração dentro de mim.

 Ja, honom skall jag få skåda, mig till hjälp,  för mina ögon skall jag se honom, ej såsom en främling;  därefter trånar jag i mitt innersta.

Se disserdes: Como o havemos de perseguir! E que a causa deste mal se acha em mim,

 Men när I tänken: »huru skola vi icke ansätta honom!»  -- såsom vore skulden att finna hos mig --

temei vós a espada; porque o furor traz os castigos da espada, para saberdes que há um juízo.

 då mån I taga eder till vara för svärdet,  ty vreden hör till de synder som straffas med svärd;  så mån I då besinna att en dom skall komma.