Luke 19

Og han kom inn i Jeriko og drog igjennem byen.

Och han kom in i Jeriko och gick fram genom staden.

Og se, der var en mann som hette Sakkeus; han var overtolder og en rik mann.

Där fanns en man, vid namn Sackeus, som var förman för publikanerna och en rik man.

Og han søkte å få se hvem som var Jesus, og han kunde ikke komme til for folket, for han var liten av vekst.

Denne ville gärna veta vem som var Jesus och ville se honom, men han kunde det icke för folkets skull, ty han var liten till växten.

Da sprang han i forveien og steg op i et morbærtre for å få se ham; for hans vei gikk der forbi.

Då skyndade han i förväg och steg upp i ett mullbärsfikonträd för att få se honom, ty han skulle komma den vägen fram.

Og da Jesus kom til stedet, så han op og sa til ham: Sakkeus! skynd dig og stig ned! for idag skal jeg bli i ditt hus.

När Jesus nu kom till det stället, såg han upp och sade till honom: »Sackeus, skynda dig ned, ty i dag måste jag gästa i ditt hus.»

Og han skyndte sig og steg ned, og tok imot ham med glede.

Och han skyndade sig ned och tog emot honom med glädje.

Og da de så det, knurret de alle og sa: Han gikk inn for å ta herberge hos en syndig mann!

Men alla som sågo det knorrade och sade: »Han har gått in för att gästa hos en syndare.»

Men Sakkeus stod frem og sa til Herren: Se, Herre! Halvdelen av mitt gods gir jeg de fattige, og har jeg presset penger ut av nogen, gir jeg det firdobbelt igjen.

Men Sackeus trädde fram och sade till Herren: »Herre, hälften av mina ägodelar giver jag nu åt de fattiga; och om jag har utkrävt för mycket av någon, så giver jag fyradubbelt igen.

Og Jesus sa om ham: Idag er frelse blitt dette hus til del, eftersom og han er en Abrahams sønn;

Och Jesus sade om honom: »I dag har frälsning vederfarits detta hus, eftersom också han är en Abrahams son.

for Menneskesønnen er kommet for å søke og frelse det som var fortapt.

Ty Människosonen har kommit för att uppsöka och frälsa det som var förlorat.»

Mens de hørte på dette, la han også en lignelse til, fordi han var nær ved Jerusalem, og de tenkte at Guds rike straks skulde komme til syne.

Medan de hörde härpå, framställde han ytterligare en liknelse, eftersom han var nära Jerusalem och de nu menade att Guds rike strax skulle uppenbaras.

Han sa da: En mann av høi byrd drog til et land langt borte for å få kongemakt og så komme tilbake igjen.

Han sade alltså: »En man av förnämlig släkt tänkte fara bort till ett avlägset land för att utverka åt sig konungslig värdighet; sedan skulle han komma tillbaka.

Han kalte da ti av sine tjenere for sig, og gav dem ti pund og sa: Kjøpslå med dem til jeg kommer igjen.

Och han kallade till sig tio sin tjänare och gav dem tio pund och sade till dem: 'Förvalten dessa, till dess jag kommer tillbaka.'

Men hans landsmenn hatet ham, og skikket sendemenn avsted efter ham og lot si: Vi vil ikke at denne mann skal være konge over oss.

Men hans landsmän hatade honom och sände, efter hans avfärd, åstad en beskickning och läto säga: 'Vi vilja icke att denne skall bliva konung över oss.»

Og det skjedde da han hadde fått kongemakten og kom tilbake, da bød han at de tjenere han hadde gitt pengene, skulde kalles for ham, forat han kunde få vite hvad hver av dem hadde vunnet.

När han sedan kom tillbaka, efter att hava utverkat åt sig den konungsliga värdigheten, lät han kalla till sig de tjänare åt vilka han hade givit penningarna, ty han ville veta vad var och en genom sin förvaltning hade förvärvat.

Da kom den første frem og sa: Herre! ditt pund har kastet av sig ti pund.

Då kom den förste fram och sade: 'Herre, ditt pund har givit i vinst tio pund.'

Og han sa til ham: Vel, du gode tjener! fordi du har vært tro i det små, skal du råde over ti byer.

Han svarade honom: 'Rätt så, du gode tjänare! Eftersom du har varit trogen i en mycket ringa sak, skall du få makt och myndighet över tio städer.'

Og den annen kom og sa: Herre! ditt pund har gitt fem pund.

Därefter kom den andre i ordningen och sade: 'Herre, ditt pund har avkastat fem pund.'

Også til denne sa han: Vær du herre over fem byer!

Då sade han jämväl till denne: 'Så vare ock du satt över fem städer.'

Og en annen kom og sa: Herre! se her er ditt pund, som jeg har hatt liggende i et tørklæ;

Och den siste kom fram och sade: 'Herre, se här är ditt pund; jag har haft det förvarat i en duk.

for jeg fryktet for dig, fordi du er en streng mann; du tar op det du ikke la ned, og høster det du ikke sådde.

Ty jag fruktade för dig, eftersom du är en sträng man; du vill taga upp vad du icke har lagt ned, och skörda vad du icke har sått.'

Han sier til ham: Efter din egen munn dømmer jeg dig, du dårlige tjener! Du visste at jeg er en streng mann, som tar op det jeg ikke la ned, og høster det jeg ikke sådde;

Han sade till honom: 'Efter dina egna ord vill jag döma dig, du onde tjänare. Du visste alltså att jag är en sträng man, som vill taga upp vad jag icke har lagt ned, och skörda vad jag icke har sått?

hvorfor satte du da ikke mine penger ut hos pengevekslerne? Så hadde jeg, når jeg kom, fått dem tilbake med renter.

Varför satte du då icke in mina penningar i en bank? Då hade jag, när jag kom hem, fått uppbära dem med ränta.'

Og han sa til dem som stod ved hans side: Ta pundet fra ham og gi det til ham som har de ti pund!

Och han sade till dem som stodo vid hans sida: 'Tagen ifrån honom hans pund, och given det åt den som har de tio punden.'

- De sa til ham: Herre! han har jo ti pund! -

De sade till honom: 'Herre, han har ju redan tio pund.'

Jeg sier eder at hver den som har, ham skal gis; men den som ikke har, fra ham skal endog tas det han har.

Han svarade: 'Jag säger eder: Var och en som har, åt honom skall varda givet; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har.

Men disse mine fiender som ikke vilde at jeg skulde være konge over dem, før dem hit og hugg dem ned for mine øine!

Men dessa mina ovänner, som icke ville hava mig till konung över sig, fören dem hit huggen ned dem här inför mig.»

Og da han hadde sagt dette, drog han videre foran dem på sin vandring op til Jerusalem.

Sedan Jesus hade sagt detta, gick han framför de andra upp mot Jerusalem.

Og det skjedde da han kom nær til Betfage og Betania, til det berg som kalles Oljeberget, da sendte han to av sine disipler avsted og sa:

När han då nalkades Betfage och Betania, vid det berg som kallas Oljeberget, sände han åstad två av lärjungarna

Gå bort til den by som ligger rett for oss! Når I kommer inn i den, skal I finne en fole bundet, som intet menneske har sittet på; løs den og før den hit!

och sade: »Gån in i byn som ligger här mitt framför. Och när I kommen ditin, skolen I finna en åsnefåle stå där bunden, som ingen människa någonsin har suttit på, lösen den och fören den hit.

Og dersom nogen spør eder: Hvorfor løser I den? da skal I si så: Herren har bruk for den.

Och om någon frågar eder varför I lösen den skolen I svara så: 'Herren behöver den.'»

Så gikk de utsendte avsted, og de fant det så som han hadde sagt dem.

Och de som hade blivit utsända gingo åstad och funno det så som han hade sagt dem.

Og da de løste folen, sa dens eiermenn til dem: Hvorfor løser I folen?

Och när de löste fålen, frågade ägaren dem: »Varför lösen I fålen?»

De sa: Herren har bruk for den.

De svarade: »Herren behöver den.»

Og de førte den til Jesus, og de la sine klær på folen og lot Jesus sette sig på den.

Och de förde fålen till Jesus och lade sina mantlar på den och läto Jesus sätta sig därovanpå.

Da han nu drog frem, bredte de sine klær under ham på veien.

Och där han färdades fram bredde de ut sina mantlar under honom på vägen.

Men da han allerede var nær ved nedgangen fra Oljeberget, begynte hele disippel-flokken glad å love Gud med høi røst for alle de kraftige gjerninger de hadde sett, og sa:

Och då han var nära foten av Oljeberget, begynte hela lärjungaskaran i sin glädje att med hög röst lova Gud för alla de kraftgärningar som de hade sett;

Velsignet være kongen som kommer i Herrens navn! Fred i himmelen, og ære i det høieste!

och de sade: »Välsignad vare han som kommer, konungen, i Herrens namn. Frid vare i himmelen och ära i höjden!»

Og nogen av fariseerne blandt mengden sa til ham: Mester! irettesett dine disipler!

Och några fariséer som voro med i folkhopen sade till honom: »Mästare, förbjud dina lärjungar att ropa så.»

Men han svarte og sa til dem: Jeg sier eder: Om disse tier, skal stenene rope.

Men han svarade och sade: »Jag säger eder: Om dessa tiga, skola stenarna ropa.»

Og da han kom nær og så byen, gråt han over den og sa:

Då han nu kom närmare och fick se staden, begynte han gråta över den

Visste også du, om enn først på denne din dag, hvad som tjener til din fred! Men nu er det skjult for dine øine.

och sade: »O att du i dag hade insett, också du, vad din frid tillhör! Men nu är det fördolt för dina ögon.

For de dager skal komme over dig da dine fiender skal kaste en voll op om dig og kringsette dig og trenge dig fra alle sider,

Ty den tid skall komma över dig, då dina fiender skola omgiva dig med belägringsvall och innesluta dig och tränga dig på alla sidor.

og slå dig til jorden og dine barn i dig, og ikke levne sten på sten i dig, fordi du ikke kjente din besøkelses tid.

Och de skola slå ned dig till jorden, tillika med dina barn, som äro i dig, och skola icke lämna kvar i dig sten på sten, därför att du icke aktade på den tid då du var sökt.»

Og han gikk inn i templet og begynte å drive ut dem som drev handel der,

Och han gick in i helgedomen och begynte driva ut dem som sålde därinne;

og han sa til dem: Det er skrevet: Mitt hus skal være et bedehus. Men I har gjort det til en røverhule.

och han sade till dem: »Det är skrivet: 'Och mitt hus skall vara ett bönehus.' Men I haven gjort det till en rövarkula.»

Og han lærte daglig i templet. Men yppersteprestene og de skriftlærde og de første blandt folket søkte å få ryddet ham av veien.

Och han undervisade var dag i helgedomen. Och översteprästerna och de skriftlärde och folkets förnämste män sökte efter tillfälle att förgöra honom;

Og de fant ikke ut hvad de skulde gjøre; for hele folket hang ved ham og hørte på ham.

men de kunde icke finna någon utväg därtill, ty allt folket höll sig till honom och hörde honom.