Luke 18

Og han sa en lignelse til dem om at de alltid skulde bede og ikke bli trette.

Och han framställde för dem en liknelse, för att lära dem att de alltid borde bedja, utan att förtröttas.

Der var en dommer i en by, som ikke fryktet Gud og ikke undså sig for noget menneske.

Han sade: »I en stad fanns en domare som icke fruktade Gud och ej heller hade försyn för någon människa.

Og det var en enke der i byen, og hun kom til ham og sa: Hjelp mig til å få rett over min motstander!

I samma stad fanns ock en änka som åter och åter kom till honom och sade: 'Skaffa mig rätt av min motpart.'

Og lenge vilde han ikke; men til sist sa han ved sig selv: Om jeg enn ikke frykter Gud og ikke undser mig for noget menneske,

Till en tid ville han icke. Men omsider sade han vid sig själv: 'Det må nu vara, att jag icke fruktar Gud och ej heller har försyn för någon människa;

vil jeg dog hjelpe denne enke til å få rett fordi hun gjør mig uleilighet, så hun ikke til slutt skal komme og legge hånd på mig.

likväl, eftersom denna änka är mig så besvärlig, vill jag ändå skaffa henne rätt, för att hon icke med sina ideliga besök skall alldeles pina ut mig.'»

Og Herren sa: Hør hvad den urettferdige dommer sier!

Och Herren tillade: »Hören vad den orättfärdige domaren här säger.

Men skulde da ikke Gud hjelpe sine utvalgte til deres rett, dem som roper til ham dag og natt, og er han sen når det gjelder dem?

Skulle då Gud icke skaffa rätt åt sina utvalda, som ropa till honom dag och natt, och skulle han icke hava tålamod med dem?

Jeg sier eder at han skal skynde sig å hjelpe dem til deres rett. Men når Menneskesønnen kommer, mon han da vil finne troen på jorden?

Jag säger eder: Han skall snart skaffa dem rätt. Men skall väl Människosonen, när han kommer, finna tro här på jorden?»

Han sa også denne lignelse til nogen som stolte på sig selv at de var rettferdige, og foraktet de andre:

Ytterligare framställde han denna liknelse för somliga som förtröstade på sig själva och menade sig vara rättfärdiga, under det att de föraktade andra:

To menn gikk op til templet for å bede; den ene var en fariseer og den andre en tolder.

»Två män gingo upp i helgedomen för att bedja; den ene var en farisé och den andre en publikan.

Fariseeren stod for sig selv og bad således: Gud! jeg takker dig fordi jeg ikke er som andre mennesker: røvere, urettferdige, horkarler, eller og som denne tolder.

Fariséen trädde fram och bad så för sig själv: 'Jag tackar dig, Gud, för att jag icke är såsom andra människor, rövare, orättrådiga, äktenskapsbrytare, ej heller såsom denne publikan.

Jeg faster to ganger om uken, jeg gir tiende av all min inntekt.

Jag fastar två gånger i veckan; jag giver tionde av allt vad jag förvärvar.'

Og tolderen stod langt borte og vilde ikke engang løfte sine øine mot himmelen, men slo sig for sitt bryst og sa: Gud! vær mig synder nådig!

Men publikanen stod långt borta och ville icke ens lyfta sina ögon upp mot himmelen, utan slog sig för sitt bröst och sade: 'Gud, misskunda dig över mig syndare.' --

Jeg sier eder: Denne gikk rettferdiggjort ned til sitt hus fremfor den andre; for hver den sig selv ophøier, skal fornedres, og den sig selv fornedrer, skal ophøies.

Jag säger eder: Denne gick hem igen rättfärdig mer an den andre. Ty var och en som upphöjer sig, han skall bliva förödmjukad, men den som ödmjukar sig, han skall bliva upphöjd.»

De bar også sine små barn til ham, forat han skulde røre ved dem; men da disiplene så det, truet de dem.

Man bar fram till honom också späda barn, för att han skulle röra vid dem; men när hans lärjungar sågo detta, visade de bort dem.

Men Jesus kalte dem til sig og sa: La de små barn komme til mig, og hindre dem ikke! for Guds rike hører sådanne til.

Då kallade Jesus barnen till sig, i det han sade: »Låten barnen komma till mig, och förmenen dem det icke; ty Guds rike hör sådana till.

Sannelig sier jeg eder: Den som ikke tar imot Guds rike som et lite barn, han skal ingenlunde komme inn i det.

Sannerligen säger jag eder: Den som icke tager emot Guds rike såsom ett barn, han kommer aldrig ditin.»

Og en rådsherre spurte ham: Gode mester! hvad skal jeg gjøre for å arve evig liv?

Och en överhetsperson frågade honom och sade: »Gode Mästare, vad skall jag göra för att få evigt liv till arvedel?»

Jesus sa til ham: Hvorfor kaller du mig god? Ingen er god uten én, det er Gud.

Jesus sade till honom: »Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud allena.

Budene kjenner du: Du skal ikke drive hor, du skal ikke slå ihjel, du skal ikke stjele, du skal ikke si falskt vidnesbyrd, hedre din far og din mor.

Buden känner du: 'Du skall icke begå äktenskapsbrott', 'Du skall icke dräpa', 'Du skall icke stjäla', 'Du skall icke bära falskt vittnesbörd', 'Hedra din fader och din moder.'»

Men han sa: Alt dette har jeg holdt fra min ungdom av.

Då svarade han: »Allt detta har jag hållit från min ungdom.»

Da Jesus hørte det, sa han til ham: Ett fattes dig ennu: selg alt det du har, og del det ut til fattige, så skal du få en skatt i himmelen; kom så og følg mig!

När Jesus hörde detta, sade han till honom: »Ett återstår dig ännu: sälj allt vad du äger och dela ut åt de fattiga; då skall du få en skatt i himmelen. Och kom sedan och följ mig.»

Men da han hørte det, blev han meget bedrøvet; for han var meget rik.

Men när han hörde detta, blev han djupt bedrövad, ty han var mycket rik.

Og da Jesus så det, sa han: Hvor vanskelig det er for de rike å komme inn i Guds rike!

Då nu Jesus såg huru det var med honom, sade han: »Huru svårt är det icke för dem som hava penningar att komma in i Guds rike!

For det er lettere for en kamel å gå gjennem et nåleøie enn for en rik å gå inn i Guds rike.

Ja, det är lättare för en kamel att komma in genom ett nålsöga, än för den som är rik att komma in i Guds rike.»

Da sa de som hørte det: Hvem kan da bli frelst?

Då sade de som hörde detta: »Vem kan då bliva frälst?»

Men han sa: Det som er umulig for mennesker, er mulig for Gud.

Men han svarade: »Vad som är omöjligt för människor, det är möjligt för Gud.»

Og Peter sa: Se, vi har forlatt alt vårt og fulgt dig.

Då sade Petrus: »Se, vi hava övergivit allt som var vårt och hava följt dig.»

Da sa han til dem: Sannelig sier jeg eder: Det er ingen som har forlatt hus eller hustru eller brødre eller foreldre eller barn for Guds rikes skyld

Han svarade dem: »Sannerligen säger jag eder: Ingen som för Guds rikes skull har övergivit hus, eller hustru, eller bröder, eller föräldrar eller barn,

uten at han skal få mangefold igjen her i tiden, og i den kommende verden evig liv.

ingen sådan finnes, som icke skall mångfaldigt igen redan här i tiden, och i den tillkommande tidsåldern evigt liv.»

Men han tok de tolv til sig og sa til dem: Se, vi går op til Jerusalem, og alt det som er skrevet av profetene om Menneskesønnen, skal fullbyrdes.

Och han tog till sig de tolv och sade till dem: »Se, vi gå nu upp till Jerusalem, och allt skall fullbordas, som genom profeterna är skrivet om Människosonen.

For han skal overgis til hedningene og bli spottet og hånet og spyttet på,

Ty han skall bliva överlämnad åt hedningarna och bliva begabbad och skymfad och bespottad,

og de skal hudstryke ham og slå ham ihjel, og på den tredje dag skal han opstå.

och de skola gissla honom och döda honom; men på tredje dagen skall han uppstå igen.»

Og de forstod ikke noget av dette, og dette ord var skjult for dem, og de skjønte ikke det han sa.

Och de förstodo intet härav; ja, detta som han talade var dem så fördolt, att de icke fattade vad som sades.

Og det skjedde da han kom nær til Jeriko, at en blind mann satt ved veien og tigget.

Då han nu nalkades Jeriko, hände sig att en blind man satt vid vägen och tiggde.

Da han hørte folk gå forbi, spurte han hvad dette var.

När denne hörde en hop människor gå där fram, frågade han vad det var.

De fortalte ham da at Jesus fra Nasaret gikk forbi.

Och man omtalade för honom att det var Jesus från Nasaret som kom på vägen.

Og han ropte: Jesus, du Davids sønn! miskunn dig over mig!

Då ropade han och sade: »Jesus, Davids son, förbarma dig över mig.»

Og de som gikk foran, truet ham at han skulde tie. Men han ropte enda meget mere: Du Davids sønn! miskunn dig over mig!

Och de som gingo framför tillsade honom strängeligen att han skulle tiga; men han ropade ännu mycket mer: »Davids son, förbarma dig över mig.»

Da stod Jesus stille, og bød at han skulde føres til ham; og da han kom frem, spurte han ham:

Då stannade Jesus och bjöd att mannen skulle ledas fram till honom. Och när han hade kommit fram, frågade han honom:

Hvad vil du jeg skal gjøre for dig? Han sa: Herre! at jeg må bli seende!

»Vad vill du att jag skall göra dig?» Han svarade: »Herre, låt mig få min syn.»

Og Jesus sa til ham: Bli seende! din tro har frelst dig.

Jesus sade till honom: »Hav din syn; din tro har hjälpt dig.»

Og straks fikk han sitt syn igjen, og fulgte ham og lovet Gud; og alt folket som så det, priste Gud.

Och strax fick han sin syn och följde honom och prisade Gud. Och allt folket som såg detta lovade Gud.