Proverbs 7

בני שמר אמרי ומצותי תצפן אתך׃
 Min son, tag vara på mina ord,  och göm mina bud inom dig.
שמר מצותי וחיה ותורתי כאישון עיניך׃
 Håll mina bud, så får du leva,  och bevara min undervisning såsom din ögonsten.
קשרם על אצבעתיך כתבם על לוח לבך׃
 Bind dem vid dina fingrar,  skriv dem på ditt hjärtas tavla.2 Mos. 13,16. 5 Mos. 6,8. 11,18. Ords. 3,3. 6,21.
אמר לחכמה אחתי את ומדע לבינה תקרא׃
 Säg till visheten: »Du är min syster»,  och kalla förståndet din förtrogna,
לשמרך מאשה זרה מנכריה אמריה החליקה׃
 så att de bevara dig för främmande kvinnor,  för din nästas hustru, som talar hala ord.Ords. 2,16. 5,3. 6,24.
כי בחלון ביתי בעד אשנבי נשקפתי׃
 Ty ut genom fönstret i mitt hus,  fram genom gallret där blickade jag;
וארא בפתאים אבינה בבנים נער חסר לב׃
 då såg jag bland de fåkunniga,  jag blev varse bland de unga en yngling utan förstånd.
עבר בשוק אצל פנה ודרך ביתה יצעד׃
 Han gick fram på gatan invid hörnet där hon bodde,  på vägen till hennes hus skred han fram,
בנשף בערב יום באישון לילה ואפלה׃
 skymningen, på aftonen av dagen,  nattens dunkel, när mörker råddeJoh. 3,20.
והנה אשה לקראתו שית זונה ונצרת לב׃
 Se, då kom där en kvinna honom till mötes;  hennes dräkt var en skökas, och hennes hjärta illfundigt.
המיה היא וסררת בביתה לא ישכנו רגליה׃
 Yster och lättsinnig var hon,  hennes fötter hade ingen ro i hennes hus.Ords. 9,13.
פעם בחוץ פעם ברחבות ואצל כל פנה תארב׃
 Än var hon på gatan, än var hon på torgen  vid vart gathörn stod hon på lur.
והחזיקה בו ונשקה לו העזה פניה ותאמר לו׃
 Hon tog nu honom fatt och kysste honom  och sade till honom med fräckhet i sin uppsyn:
זבחי שלמים עלי היום שלמתי נדרי׃
 »Tackoffer har jag haft att frambära;  i dag har jag fått infria mina löften.3 Mos. 3,1 f.
על כן יצאתי לקראתך לשחר פניך ואמצאך׃
 Därför gick jag ut till att möta dig  jag ville söka upp dig, och nu ha jag funnit dig.
מרבדים רבדתי ערשי חטבות אטון מצרים׃
 Jag har bäddat min säng med sköna täcken,  med brokigt linne från Egypten.
נפתי משכבי מר אהלים וקנמון׃
 Jag har bestänkt min bädd med myrra,  med aloe och med kanel.
לכה נרוה דדים עד הבקר נתעלסה באהבים׃
 Kom, låt oss förnöja oss med kärlek intill morgonen,  och förlusta oss med varandra i älskog.
כי אין האיש בביתו הלך בדרך מרחוק׃
 Ty min man är nu icke hemma  han har rest en lång väg bort.
צרור הכסף לקח בידו ליום הכסא יבא ביתו׃
 Sin penningpung tog han med sig;  först vid fullmånstiden kommer han hem.»
הטתו ברב לקחה בחלק שפתיה תדיחנו׃
 Så förleder hon honom med allahanda fagert tal;  genom sina läppars halhet förför hon honom.
הולך אחריה פתאם כשור אל טבח יבוא וכעכס אל מוסר אויל׃
 Han följer efter henne med hast,  lik oxen som går för att slaktas,  och lik fången som föres bort till straffet för sin dårskap;
עד יפלח חץ כבדו כמהר צפור אל פח ולא ידע כי בנפשו הוא׃
 ja, han följer, till dess pilen genomborrar hans lever,  lik fågeln som skyndar till snaran,  utan att förstå att det gäller dess liv.Ords. 5,4 f.
ועתה בנים שמעו לי והקשיבו לאמרי פי׃
 Så hören mig nu, I barn,  och given akt på min muns tal.
אל ישט אל דרכיה לבך אל תתע בנתיבותיה׃
 Låt icke ditt hjärta vika av till hennes vägar,  och förvilla dig ej in på hennes stigar.
כי רבים חללים הפילה ועצמים כל הרגיה׃
 Ty många som ligga slagna äro fällda av henne,  och stor är hopen av dem hon har dräpt.
דרכי שאול ביתה ירדות אל חדרי מות׃
 Genom hennes hus gå dödsrikets vägar,  de som föra nedåt till dödens kamrar.Ords. 2,18. 5,5. 9,18.