Psalms 38

canticum David in commemoratione Domine ne in ira tua arguas me neque in furore tuo corripias me

En psalm av David; till åminnelse.

quia sagittae tuae infixae sunt mihi et tetigit me manus tua

 HERRE, straffa mig icke i din förtörnelse,  och tukta mig icke i din vrede.

non est sanitas in carne mea a facie indignationis tuae non est pax ossibus meis a facie peccati mei

 Ty dina pilar hava träffat mig,  och din hand drabbar mig.

quia iniquitates meae transierunt caput meum quasi onus grave adgravatae sunt super me

 Det finnes intet helt på min kropp      för din vredes skull,  intet helbrägda i mina ben      för min synds skull.

conputruerunt et tabuerunt cicatrices meae a facie insipientiae meae

 Ty mina missgärningar gå mig över huvudet;  såsom en svår börda      äro de mig för tunga.

adflictus sum et incurvatus nimis tota die maerens ambulabam

 Mina sår stinka och flyta  för min dårskaps skull.

quia lumbi mei repleti sunt ignominia et non est sanitas in carne mea

 Jag går krokig och mycket lutande;  hela dagen går jag sörjande.

evigilavi et adflictus sum nimis rugiebam a gemitu cordis mei

 Ty mina länder äro fulla av brand,  och intet helt finnes på min kropp.

Domine in conspectu tuo omne desiderium meum et gemitus meus a te non est absconditus

 Jag är vanmäktig och illa sönderslagen;  jag klagar för mitt hjärtas jämmers skull.

cor meum fluctuabat dereliquit me fortitudo mea et lux oculorum meorum etiam ipsa non est mecum

 Herre, du känner all min trängtan,  och min suckan är dig icke fördold.

cari mei et amici mei quasi contra lepram meam steterunt et vicini mei longe steterunt

 Mitt hjärta slår häftigt,      min kraft har övergivit mig;   mina ögons ljus,      också det är borta.

et inruebant quaerentes animam meam et investigantes mala mihi loquebantur insidias et dolos tota die meditabantur

 Mina vänner och fränder      hålla sig fjärran ifrån min plåga,  och mina närmaste hava ställt sig långt ifrån.

ego autem quasi surdus non audiebam et quasi mutus non aperiebam os meum

 Snaror lägga de ut, som stå efter mitt liv,  och de som söka min ofärd      tala vad fördärvligt är;  på svek tänka de hela dagen.

et eram quasi homo non audiens nec habens in ore suo redargutiones

 Men jag är lik en döv, som intet hör,  och lik en stum, som icke upplåter sin mun;

te enim Domine expectabam tu exaudies Domine Deus meus

 ja, jag är lik en man som intet hör,  och som icke har något gensvar i sin mun.

quia dixi ne forte insultent mihi et cum vacillaverint pedes mei super me magnificentur

 Se, på dig, HERRE, hoppas jag;  du skall svara, Herre, min Gud.

quia ego ad plagas paratus et dolor meus contra me est semper

 Ty jag fruktar att de annars      få glädja sig över mig,  att de skola förhäva sig över mig,      när min fot vacklar.

quia iniquitatem meam adnuntio sollicitus ero pro peccato meo

 Ty jag är nära att falla,  och min plåga är alltid inför mig;

inimici autem mei viventes confortati sunt et multiplicati sunt odientes me mendaciter

 ja, jag måste bekänna min missgärning,  och jag sörjer över min synd.

et qui reddunt malum pro bono adversabantur mihi quia sequebar bonum

 Men mina fiender få leva och äro mäktiga,  och många äro de som hata mig utan sak,

ne derelinquas me Domine Deus meus ne elongeris a me

 de som löna gott med ont,  och som stå mig emot, därför att jag far efter det goda.

festina in auxilium meum Domine salutis meae

 Övergiv mig icke, HERRE;  min Gud, var icke långt ifrån mig. [ (Psalms 38:23)  Skynda till min hjälp,      Herre, du min frälsning. ]