Psalms 39

pro victoria Idithun canticum David dixi custodiam vias meas ne peccem in lingua mea custodiam os meum silentio donec est impius contra me

För sångmästaren, till Jedutun; en psalm av David.

obmutui silentio tacui de bono et dolor meus conturbatus est

 Jag sade: »Jag vill akta på vad jag gör,  så att jag icke syndar med min tunga;  jag vill akta på att tygla min mun,  så länge den ogudaktige är för mina ögon.»

incaluit cor meum in medio mei in meditatione mea incensus sum igni

 Jag blev stum och tyst,  jag teg i min sorg;      man jag upprördes av smärta.

locutus sum lingua mea ostende mihi Domine finem meum et mensuram dierum meorum quae sit ut sciam quid mihi desit

 Mitt hjärta blev brinnande i mitt bröst:  när jag begrundade, upptändes en eld i mig;  jag talade med min tunga.

ecce breves posuisti dies meos et vita mea quasi non sit in conspectu tuo omnia enim vanitas omnis homo stans semper

 HERRE, lär mig betänka att jag måste få en ände,  och vad som är mina dagars mått,  så att jag förstår huru förgänglig jag är.

tantum in imagine ambulat homo tantum frustra turbatur congregat et ignorat cui dimittat ea

 Se, såsom en handsbredd har du gjort mina dagars mått,  och min livslängd är såsom intet inför dig;  fåfänglighet allenast äro alla människor,      huru säkra de än stå.  Sela.

nunc ergo quid expecto Domine praestolatio mea tu es

 Såsom en drömbild allenast gå de fram,  fåfänglighet allenast är deras ävlan;  de samla tillhopa och veta icke vem som skall få det.

ab omnibus iniquitatibus meis libera me obprobrium stulto ne ponas me

 Och nu, vad förbidar jag, Herre?  Till dig står mitt hopp.

obmutui non aperiam os meum quia tu fecisti

 Befria mig från alla mina överträdelser,  låt mig icke bliva till smälek för dåren.

tolle a me plagas tuas

 Jag tiger och upplåter icke min mun;  ty det är du som har gjort det.

a contentione manus tuae ego consumptus sum in increpationibus pro iniquitate corripuisti virum et posuisti quasi tineam desiderabilia eius verumtamen vanitas omnis homo semper

 Vänd av ifrån mig din plåga;  för din hands aga försmäktar jag.

audi orationem meam Domine et clamorem meum exaudi ad lacrimam meam ne obsurdescas quia advena ego sum apud te et peregrinus sicut omnes patres mei

 Om du tuktar någon      med näpst för missgärning,  så är det ute med hans härlighet,      såsom när mal krossas.  Fåfänglighet allenast äro alla människor.  Sela.

parce mihi ut rideam antequam vadam et non subsistam

 Hör min bön, o HERRE,      och lyssna till mitt rop,      tig icke vid mina tårar;  ty jag är en främling i ditt hägn,  en gäst såsom alla mina fäder. [ (Psalms 39:14)  Vänd ifrån mig din blick, så att jag får vederkvickas,  innan jag går hädan och icke mer är till. ]