Matthew 14

Vid den tiden fick Herodes, landsfursten, höra ryktet om Jesus.
Того часу прочув Ірод чотиривласник чутки про Ісуса,
Då sade han till sina tjänare: »Det är Johannes döparen. Han har uppstått från de döda, och därför verka dessa krafter i honom.»
і сказав своїм слугам: Це Іван Христитель, він із мертвих воскрес, і тому чуда творяться ним...
Herodes hade nämligen låtit gripa Johannes och binda honom och sätta honom i fängelse, för Herodias', sin broder Filippus' hustrus, skull.
Бо Ірод схопив був Івана, і зв'язав його, і посадив у в'язницю через Іродіяду, дружину брата свого Пилипа.
Ty Johannes hade sagt till honom: »Det är icke lovligt för dig att hava henne.»
Бо до нього Іван говорив: Не годиться тобі її мати!
Och han hade velat döda honom, men han fruktade för folket, eftersom de höllo honom för en profet.
І хотів Ірод смерть заподіяти йому, та боявся народу, бо того за пророка вважали.
Men så kom Herodes' födelsedag. Då dansade Herodias' dotter inför dem; och hon behagade Herodes så mycket,
А як був день народження Ірода, танцювала посеред гостей дочка Іродіядина, та й Іродові догодила.
att han med en ed lovade att giva henne vad helst hon begärde.
Тому під присягою він обіцявся їй дати, чого тільки попросить вона.
Hon sade då, såsom hennes moder ingav henne: »Giv mig här på ett fat Johannes döparens huvud.»
А вона, за намовою матері своєї: Дай мені проказала отут на полумиску голову Івана Христителя!...
Då blev konungen bekymrad, men för edens och för bordsgästernas skull bjöd han att man skulle giva henne det,
І цар засмутився, але через клятву та тих, хто сидів при столі з ним, звелів дати.
och sände åstad och lät halshugga Johannes i fängelset.
І послав стяти Івана в в'язниці.
Och hans huvud blev framburet på ett fat och givet åt flickan; och hon bar det till sin moder.
І принесли на полумискові його голову, та й дали дівчині, а та віднесла її своїй матері...
Men hans lärjungar kommo och togo hans döda kropp och begrovo honom. Sedan gingo de och omtalade det för Jesus.
А учні його прибули, взяли тіло, і поховали його, та прийшли й сповістили Ісуса.
Då Jesus hörde detta, for han i en båt därifrån bort till en öde trakt, där de kunde vara allena. Men när folket fick höra härom, kommo de landvägen efter honom från städerna.
Як Ісус те почув, Він відплив звідти човном у місце пустинне й самотнє. І, прочувши, народ із міст пішов пішки за Ним.
Och då han steg i land, fick han se att där var mycket folk; och han ömkade sig över dem och botade deras sjuka.
І, як вийшов Ісус, Він побачив багато народу, і змилосердивсь над ними, і їхніх слабих уздоровив.
Men när det led mot aftonen, trädde hans lärjungar fram till honom och sade: »Trakten är öde, och tiden är redan framskriden. Låt folket skiljas åt, så att de kunna gå bort i byarna och köpa sig mat.»
А коли настав вечір, підійшли Його учні до Нього й сказали: Тут місце пустинне, і година вже пізня; відпусти народ, хай по селах розійдуться, і куплять поживи собі.
Men Jesus sade till dem: »De behöva icke gå bort; given I dem att äta.»
А Ісус їм сказав: Непотрібно відходити їм, нагодуйте їх ви!
De svarade honom: »Vi hava här icke mer än fem bröd och två fiskar.»
Вони ж кажуть Йому: Не маємо чим тут, тільки п'ятеро хліба й дві рибі.
Då sade han: »Bären dem hit till mig.»
А Він відказав: Принесіть Мені їх сюди.
Därefter tillsade han folket att lägga sig ned i gräset. Och han tog de fem bröden och de två fiskarna och såg upp till himmelen och välsignade dem. Och han bröt bröden och gav dem åt lärjungarna, och lärjungarna gåvo åt folket.
І, звелівши натовпові посідати на траві, Він узяв п'ятеро хліба й дві рибі, споглянув на небо, поблагословив й поламав ті хліби, і дав учням, а учні народові.
Och de åto alla och blevo mätta Sedan samlade man upp de överblivna styckena, tolv korgar fulla.
І всі їли й наситились, а з кусків позосталих назбирали дванадцятеро повних кошів...
Men de som hade ätit voro vid pass fem tusen män, förutom kvinnor och barn.
Їдців же було мужа тисяч із п'ять, крім жінок і дітей.
Strax därefter nödgade han sina lärjungar att stiga i båten och före honom fara över till andra stranden, medan han tillsåg att folket skildes åt.
І зараз звелів Ісус учням до човна сідати, і переплисти на той бік раніше Його, аж поки народ Він відпустить.
Och sedan detta hade skett, gick han upp på berget för att vara allena och bedja. När det så hade blivit afton, var han där ensam.
Відпустивши ж народ, Він на гору пішов помолитися насамоті; і як вечір настав, був там Сам.
Båten var då redan många stadier från land och hårt ansatt av vågorna, ty vinden låg emot.
А човен вже був на середині моря, і кидали хвилі його, бо вітер зірвавсь супротивний.
Men under fjärde nattväkten kom Jesus till dem, gående fram över sjön.
А о четвертій сторожі нічній Ісус підійшов до них, ідучи по морю.
När då lärjungarna fingo se honom gå på sjön, blevo de förfärade och sade: »Det är en vålnad», och ropade av förskräckelse.
Як побачили ж учні, що йде Він по морю, то настрашилися та й казали: Мара! І від страху вони закричали...
Men Jesus begynte strax tala till dem och sade: »Varen vid gott mod; det är jag, varen icke förskräckta.»
А Ісус до них зараз озвався й сказав: Заспокойтесь, це Я, не лякайтесь!
Då svarade Petrus honom och sade: »Herre, är det du, så bjud mig att komma till dig på vattnet.»
Петро ж відповів і сказав: Коли, Господи, Ти це, то звели, щоб прийшов я до Тебе по воді.
Han sade: »Kom.» Då steg Petrus ut ur båten och begynte gå på vattnet och kom till Jesus.
А Він відказав йому: Іди. І, вилізши з човна, Петро став іти по воді, і пішов до Ісуса.
Men när han såg huru stark vinden var, blev han förskräckt; och då han nu begynte sjunka, ropade han och sade: »Herre, hjälp mig.»
Але, бачачи велику бурю, злякався, і зачав потопати, і скричав: Рятуй мене, Господи!...
Och strax räckte Jesus ut handen och fattade i honom och sade till honom: »Du klentrogne, varför tvivlade du?»
І зараз Ісус простяг руку й схопив його, і каже до нього: Маловірний, чого усумнився?
När de sedan hade kommit upp i båten, lade sig vinden.
Як до човна ж вони ввійшли, буря вщухнула.
Men de som voro i båten föllo ned för honom och sade: »Förvisso är du Guds Son.»
А приявні в човні вклонились Йому та сказали: Ти справді Син Божий!
När de hade farit över, kommo de till Gennesarets land.
Перепливши ж вони, прибули в землю Генісаретську.
Då nu folket där på orten kände igen honom, sände de ut bud i hela trakten däromkring, och man förde till honom alla som voro sjuka.
А люди тієї місцевости, пізнавши Його, сповістили по всій тій околиці, і до Нього принесли всіх хворих.
Och de bådo honom att allenast få röra vid hörntofsen på hans mantel; och alla som rörde vid den blevo hulpna.
І благали Його, щоб бодай доторкнутися краю одежі Його. А хто доторкавсь, уздоровлений був.