Job 28

 Silvret har ju sin gruva,  sin fyndort har guldet, som man renar;

Gümüş maden ocağından elde edilir, Altını arıtmak için de bir yer vardır.

 järn hämtas upp ur jorden,  och stenar smältas till koppar.

Demir topraktan çıkarılır, Bakırsa taştan.

 Man sätter då gränser för mörkret,  och rannsakar ned till yttersta djupet,

İnsan karanlığa son verir, Koyu karanlığın, ölüm gölgesinin taşlarını Son sınırına kadar araştırır.

 Där spränger man schakt långt under markens bebyggare,  där färdas man förgäten djupt under vandrarens fot,  där hänger man svävande, fjärran ifrån människor.

Maden kuyusunu insanların oturduğu yerden uzakta açar, İnsan ayağının unuttuğu yerlerde, Herkesten uzak iplere sarılıp sallanır.

 Ovan ur jorden uppväxer bröd,  men därnere omvälves den såsom av eld.

Ekmek topraktan çıkar, Toprağın altı ise yanmış, altüst olmuştur.

 Där, bland dess stenar, har safiren sitt fäste,  guldmalm hämtar man ock där.

Kayalarından laciverttaşı çıkar, Yüzeyi altın tozunu andırır.

 Stigen ditned är ej känd av örnen,  och falkens öga har ej utspanat den;

Yırtıcı kuş yolu bilmez, Doğanın gözü onu görmemiştir.

 den har ej blivit trampad av stolta vilddjur,  intet lejon har gått därfram.

Güçlü hayvanlar oraya ayak basmamış, Aslan oradan geçmemiştir.

 Ja, där bär man hand på hårda stenen;  bergen omvälvas ända ifrån rötterna.

Madenci elini çakmak taşına uzatır, Dağları kökünden altüst eder.

 In i klipporna bryter man sig gångar,  där ögat får se allt vad härligt är.

Kayaların içinden tüneller açar, Gözleri değerli ne varsa görür.

 Vattenådror täppas till och hindras att gråta.  Så dragas dolda skatter fram i ljuset.

Irmakların kaynağını tıkar, Gizli olanı ışığa çıkarır.

 Men visheten, var finnes hon,  och var har förståndet sin boning?

Ama bilgelik nerede bulunur? Aklın yeri neresi?

 Priset för henne känner ingen människa;  hon står ej att finna i de levandes land.

İnsan onun değerini bilmez, Yaşayanlar diyarında ona rastlanmaz.

 Djupet säger: »Hon är icke här»,  och havet säger: »Hos mig är hon icke.»

Engin, “Bende değil” der, Deniz, “Yanımda değil.”

 Hon köper icke för ädlaste metall,  med silver gäldas ej hennes värde.

Onun bedeli saf altınla ödenmez, Değeri gümüşle ölçülmez.

 Hon väges icke upp med guld från Ofir,  ej med dyrbar onyx och safir.

Ona Ofir altınıyla, değerli oniksle, Laciverttaşıyla değer biçilmez.

 Guld och glas kunna ej liknas vid henne;  hon får ej i byte mot gyllene klenoder.

Ne altın ne cam onunla karşılaştırılabilir, Saf altın kaplara değişilmez.

 Koraller och kristall må icke ens nämnas;  svårare är förvärva vishet än pärlor.

Yanında mercanla billurun sözü edilmez, Bilgeliğin değeri mücevherden üstündür.

 Etiopisk topas kan ej liknas vid henne;  hon väges icke upp med renaste guld.

Kûş topazı onunla denk sayılmaz, Saf altınla ona değer biçilmez.

 Ja, visheten, varifrån kommer väl hon,  och var har förståndet sin boning?

Öyleyse bilgelik nereden geliyor? Aklın yeri neresi?

 Förborgad är hon för alla levandes ögon,  för himmelens fåglar är hon fördold;

O bütün canlıların gözünden uzaktır, Gökte uçan kuşlardan bile saklıdır.

 avgrunden och döden giva till känna;  »Blott hörsägner om henne förnummo våra öron.»

Yıkım’la Ölüm: “Kulaklarımız ancak fısıltısını duydu” der.

 Gud, han är den som känner vägen till henne,  han är den som vet var hon har sin boning.

Onun yolunu Tanrı anlar, Yerini bilen O’dur.

 Ty han förmår skåda till jordens ändar,  allt vad som finnes under himmelen ser han.

Çünkü O yeryüzünün uçlarına kadar bakar, Göklerin altındaki her şeyi görür.

 När han mätte ut åt vinden dess styrka  och avvägde vattnen efter mått,

Rüzgara güç verdiği, Suları ölçtüğü,

 när han stadgade en lag för regnet  och en väg för tordönets stråle,

Yağmura kural koyduğu, Yıldırıma yol açtığı zaman,

 då såg han och uppenbarade henne,  då lät han henne stå fram, då utforskade han henne.

Bilgeliği görüp değerini biçti, Onu onaylayıp araştırdı.

 Och till människorna sade han så:  »Se Herrens fruktan, det är vishet,  och att fly det onda är förstånd.»

[] İnsana, “İşte Rab korkusu, bilgelik budur” dedi, “Kötülükten kaçınmak akıllılıktır.”