Job 22

Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:

Temanlı Elifaz şöyle yanıtladı:

 Kan en man bereda Gud något gagn,  så att det länder honom till gagn, om någon är förståndig?

[] “İnsan Tanrı’ya yararlı olabilir mi? Bilge kişinin bile O’na yararı dokunabilir mi?

 Har den Allsmäktige någon båtnad av att du är rättfärdig,  eller någon vinning av att du vandrar ostraffligt?

Doğruluğun Her Şeye Gücü Yeten’e ne zevk verebilir, Kusursuz yaşamın O’na ne kazanç sağlayabilir?

 Är det för din gudsfruktans skull som han straffar dig,  och som han går med dig till doms?

Seni azarlaması, dava etmesi O’ndan korktuğun için mi?

 Har då icke din ondska varit stor,  och voro ej dina missgärningar utan ände?

Kötülüğün büyük, Günahların sonsuz değil mi?

 Jo, du tog pant av din broder utan sak,  du plundrade de utblottade på deras kläder.

Çünkü kardeşlerinden nedensiz rehin alıyor, Onları soyuyordun.

 Åt den försmäktande gav du intet vatten att dricka,  och den hungrige nekade du bröd.

Yorguna su içirmedin, Açtan ekmeği esirgedin;

 För den väldige ville du upplåta landet,  och den myndige skulle få bo däri,

Ülkeye bileğinle sahip oldun, Saygın biri olarak orada yaşadın.

 men änkor lät du gå med tomma händer,  och de faderlösas armar blevo krossade.

Dul kadınları eli boş çevirdin, Öksüzlerin kolunu kanadını kırdın.

 Därför omgives du nu av snaror  och förfäras av plötslig skräck.

Bu yüzden her yanın tuzaklarla çevrili, Ansızın gelen korkuyla yılıyorsun,

 ja, av ett mörker där du intet ser,  och av vattenflöden som övertäcka dig.

Her şey kararıyor, göremez oluyorsun, Seller altına alıyor seni.

 I himmelens höjde är det ju Gud som har sin boning,  och du ser stjärnorna däruppe, huru högt de sitta;

“Tanrı göklerin yükseklerinde değil mi? Yıldızlara bak, ne kadar yüksekteler!

 därför tänker du: »Vad kan Gud veta?  Skulle han kunna döma, han som bor bortom töcknet?

Sen ise, ‘Tanrı ne bilir?’ diyorsun, ‘Zifiri karanlığın içinden yargılayabilir mi?

 Molnen äro ju ett täckelse, så att han intet ser;  och på himlarunden är det han har sin gång.»

Koyu bulutlar O’na engeldir, göremez, Gökkubbenin üzerinde dolaşır.’

 Vill du då hålla dig på forntidens väg,  där fördärvets män gingo fram,

Kötülerin yürüdüğü Eski yolu mu tutacaksın?

 de män som bortrycktes, innan deras tid var ute,  och såsom en ström flöt deras grundval bort,

Onlar ki, vakitleri gelmeden çekilip alındılar, Temellerini sel bastı.

 de män som sade till Gud: »Vik ifrån oss»,  ty vad skulle den Allsmäktige kunna göra dem?

Tanrı’ya, ‘Bizden uzak dur!’ dediler, ‘Her Şeye Gücü Yeten bize ne yapabilir?’

 Det var ju dock han som uppfyllde deras hus med sitt goda.  De ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!

Ama onların evlerini iyilikle dolduran O’ydu. Bunun için kötülerin öğüdü benden uzak olsun.

 De rättfärdiga skola se det och glädja sig,  och den oskyldige skall få bespotta dem:

“Doğrular onların yıkımını görüp sevinir, Suçsuzlar şöyle diyerek eğlenir:

 »Ja, nu äro förvisso våra motståndare utrotade,  och deras överflöd har elden förtärt.»

‘Düşmanlarımız yok edildi, Malları yanıp kül oldu.’

 Men sök nu förlikning och frid med honom;  därigenom skall lycka falla dig till.

“Tanrı’yla dost ol, barış ki, Bolluğa eresin.

 Tag emot undervisning av hans mun,  och förvara hans ord i ditt hjärta.

Ağzından çıkan öğretiyi benimse, Sözlerini yüreğinde tut.

 Om du omvänder dig till den Allsmäktige, så bliver du upprättad;  men orättfärdighet må du skaffa bort ur din hydda.

Her Şeye Gücü Yeten’e dönersen, eski haline kavuşursun. Kötülüğü çadırından uzak tutar,

 Ja kasta din gyllene skatt i stoftet  och Ofirs-guldet ibland bäckens stenar,

Altınını yere, Ofir altınını vadideki çakılların arasına atarsan,

 så bliver den Allsmäktige din gyllene skatt,  det ädlaste silver varder han för dig.

Her Şeye Gücü Yeten senin altının, Değerli gümüşün olur.

 Ja, då skall du hava din lust i den Allsmäktige  och kunna upplyfta ditt ansikte till Gud.

O zaman Her Şeye Gücü Yeten’den zevk alır, Yüzünü Tanrı’ya kaldırırsın.

 När du då beder till honom, skall han höra dig,  och de löften du gör skall du få infria.

O’na dua edersin, dinler seni, Adaklarını yerine getirirsin.

 Allt vad du besluter skall då lyckas för dig,  och ljus skall skina på dina vägar.

Neye karar verirsen yapılır, Yollarını ışık aydınlatır.

 Om de leda mot djupet och du då beder: »Uppåt!»,  så frälsar han mannen som har ödmjukat sig.

İnsanlar seni alçaltınca, güvenini yitirme, Çünkü Tanrı alçakgönüllüleri kurtarır.

 Ja han räddar och den som ej är fri ifrån skuld;  genom dina händers renhet räddas en sådan.

O suçsuz olmayanı bile kurtarır, Senin ellerinin temizliği sayesinde kurtulur suçlu.”