John 10

»Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som icke går in i fårahuset genom dörren, utan stiger in någon annan väg, han är en tjuv och en rövare.

Sannelig, sannelig sier jeg eder: Den som ikke går inn i fårestien gjennem døren, men stiger over annensteds, han er en tyv og en røver;

Men den som går in genom dörren, han är fårens herde.

men den som går inn gjennem døren, han er fårenes hyrde.

För honom öppnar dörrvaktaren, och fåren lyssna till hans röst, och han kallar sina får vid namn och för dem ut.

For ham lukker dørvokteren op, og fårene hører hans røst, og han kaller sine får ved navn og fører dem ut.

Och när han har släppt ut alla sina får, går han framför dem, och fåren följa honom, ty de känna hans röst.

Når han har fått alle sine får ut, går han foran dem, og fårene følger ham, fordi de kjenner hans røst;

Men en främmande följa de alls icke, utan fly bort ifrån honom, ty de känna icke de främmandes röst.»

men en fremmed følger de ikke, de flyr fra ham, fordi de ikke kjenner de fremmedes røst.

Så talade Jesus till dem i förtäckta ord; men de förstodo icke vad det var som han talade till dem.

Denne lignelse sa Jesus til dem; men de skjønte ikke hvad det var han talte til dem.

Åter sade Jesus till dem: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Jag är dörren in till fåren.

Jesus sa da atter til dem: Sannelig, sannelig sier jeg eder: Jeg er døren til fårene.

Alla de som hava kommit före mig äro tjuvar och rövare, men fåren hava icke lyssnat till dem.

Alle de som er kommet før mig, er tyver og røvere; men fårene har ikke hørt dem.

Jag är dörren; den som går in genom mig, han skall bliva frälst, och han skall få gå ut och in och skall finna bete.

Jeg er døren; den som går inn gjennem mig, han blir frelst, og han skal gå inn og gå ut og finne føde.

Tjuven kommer allenast för att stjäla och slakta och förgöra. Jag har kommit, för att de skola hava liv och hava över nog.

Tyven kommer bare for å stjele og myrde og ødelegge; jeg er kommet forat de skal ha liv og ha overflod.

Jag är den gode herden. En god herde giver sitt liv för fåren.

Jeg er den gode hyrde; den gode hyrde setter sitt liv til for fårene.

Men den som är lejd och icke är herden själv, när han, den som fåren icke tillhöra, ser ulven komma, då övergiver han fåren och flyr, och ulven rövar bort dem och förskingrar dem.

Men den som er leiesvenn og ikke hyrde, den som ikke eier fårene, han ser ulven komme, og forlater fårene og flyr, og ulven røver dem og jager dem fra hverandre;

Han är ju lejd och frågar icke efter fåren.

for han er en leiesvenn, og fårene ligger ham ikke på hjerte.

Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och mina får känna mig,

Jeg er den gode hyrde, og jeg kjenner mine og kjennes av mine,

såsom Fadern känner mig, och såsom jag känner Fadern; och jag giver mitt liv för fåren.

likesom Faderen kjenner mig, og jeg kjenner Faderen; og jeg setter mitt liv til for fårene.

Jag har ock andra får, som icke höra till detta fårahus; också dem måste jag draga till mig, och de skola lyssna till min röst. Så skall det bliva en hjord och en herde.

Jeg har også andre får, som ikke hører til denne sti; også dem skal jeg føre frem, og de skal høre min røst, og det skal bli én hjord, én hyrde.

Därför älskar Fadern mig, att jag giver mitt liv -- för att sedan taga igen det.

Derfor elsker Faderen mig, fordi jeg setter mitt liv til for å ta det igjen.

Ingen tager det ifrån mig, utan jag giver det av fri vilja. Jag har makt att giva det, och jag har makt att taga igen det. Det budet har jag fått av min Fader.»

Ingen tar det fra mig, men jeg setter det til av mig selv. Jeg har makt til å sette det til, og jeg har makt til å ta det igjen; dette bud fikk jeg av min Fader.

För dessa ords skull uppstodo åter stridiga meningar bland judarna.

Det blev atter splid iblandt jødene på grunn av disse ord,

Många av dem sade: »Han är besatt av en ond ande och är från sina sinnen. Varför hören I på honom?»

og mange av dem sa: Han er besatt og gal; hvorfor hører I på ham?

Andra åter sade: »Sådana ord talar icke den som är besatt. Icke kan väl en ond ande öppna blindas ögon?»

Andre sa: Dette er ikke besatt manns tale; kan vel en ond ånd åpne blindes øine?

Därefter inföll tempelinvigningens högtid i Jerusalem. Det var nu vinter,

Men det var tempelvielsens fest i Jerusalem. Det var vinter,

och Jesus gick fram och åter i Salomos pelargång i helgedomen.

og Jesus gikk omkring i templet i Salomos buegang.

Då samlade sig judarna omkring honom och sade till honom: »Huru länge vill du hålla oss i ovisshet? Om du är Messias, så säg oss det öppet.»

Jødene flokket sig da om ham og sa til ham: Hvor lenge vil du holde oss i uvisshet? Er du Messias, da si oss det rent ut!

Jesus svarade dem: »Jag har sagt eder det, men I tron mig icke. De gärningar som jag gör i min Faders namn, de vittna om mig.

Jesus svarte dem: Jeg har sagt eder det, og I tror det ikke; de gjerninger jeg gjør i min Faders navn, de vidner om mig;

Men I tron mig icke, ty I ären icke av mina får.

men I tror ikke, fordi I ikke er av mine får.

Mina får lyssna till min röst, och jag känner dem, och de följa mig.

Mine får hører min røst, og jeg kjenner dem, og de følger mig,

Och jag giver dem evigt liv, och de skola aldrig någonsin förgås, och ingen skall rycka dem ur min hand.

og jeg gir dem evig liv, og de skal aldri i evighet fortapes, og ingen skal rive dem ut av min hånd.

Min Fader, som har givit mig dem, är större än alla, och ingen kan rycka dem ur min Faders hand.

Min Fader, som har gitt mig dem, er større enn alle, og ingen kan rive dem ut av min Faders hånd;

Jag och Fadern äro ett.»

jeg og Faderen, vi er ett.

Då togo judarna åter upp stenar för att stena honom.

Jødene tok da atter op stener for å stene ham.

Men Jesus sade till dem: »Många goda gärningar, som komma från min Fader, har jag låtit eder se. För vilken av dessa gärningar är det som I viljen stena mig?»

Jesus svarte dem: Mange gode gjerninger har jeg vist eder fra min Fader; hvilken av dem er det I stener mig for?

Judarna svarade honom: »Det är icke för någon god gärnings skull som vi vilja stena dig, utan därför att du hädar och gör dig själv till Gud, du som är en människa.»

Jødene svarte ham: For nogen god gjerning stener vi dig ikke, men for gudsbespottelse, og fordi du som er et menneske, gjør dig selv til Gud.

Jesus svarade dem: »Det är ju så skrivet i eder lag: 'Jag har sagt att I ären gudar'.

Jesus svarte dem: Står det ikke skrevet i eders lov: Jeg har sagt: I er guder?

Om han nu har kallat för gudar dem som Guds ord kom till -- och skriften kan ju icke bliva om intet --

Når da loven kaller dem guder som Guds ord utgikk til - og Skriften kan ikke gjøres ugyldig -

huru kunnen då I, på den grund att jag har sagt mig vara Guds Son, anklaga mig för hädelse, mig som Fadern har helgat och sänt i världen?

sier da I til ham som Faderen har helliget og sendt til verden: Du spotter Gud, fordi jeg sa: Jeg er Guds Sønn?

Gör jag icke min Faders gärningar, så tron mig icke.

Gjør jeg ikke min Faders gjerninger, da tro mig ikke;

Men gör jag dem, så tron gärningarna, om I än icke tron mig; då skolen I fatta och förstå att Fadern är i mig, och att jag är i Fadern.»

men gjør jeg dem, da tro gjerningene, om I ikke tror mig, forat I kan skjønne og forstå at Faderen er i mig og jeg i ham!

Då ville de åter gripa honom, men han gick sin väg, undan deras händer.

De søkte da atter å gripe ham, men han slapp ut av deres hånd.

Sedan begav han sig åter bort till det ställe på andra sidan Jordan, där Johannes först hade döpt, och stannade kvar där.

Og han drog atter bort til hin side av Jordan, til det sted hvor Johannes først døpte og han blev der.

Och många kommo till honom. Och de sade: »Väl gjorde Johannes intet tecken, men allt vad Johannes sade om denne var sant.»

Og mange kom til ham, og de sa: Johannes gjorde vel ikke noget tegn, men alt det som Johannes sa om denne, var sant.

Och många kommo där till tro på honom.

Og mange trodde på ham der.