I Corinthians 11

Varen I mina efterföljare, såsom jag är Kristi.     Paulus' första brev till korintierna, 11 Kapitlet             Kvinnan må icke vid gudstjänsten            uppträda med ohöljt huvud.  Herrens         måltid må icke hållas på ovärdigt sätt.

Bli mine efterfølgere, likesom jeg efterfølger Kristus!

Jag prisar eder för det att I i alla stycken haven mig i minne och hållen fast vid mina lärdomar, såsom de äro eder givna av mig.

Jeg roser eder for at I kommer mig i hu i alle ting og holder fast ved mine forskrifter, således som jeg gav eder dem.

Men jag vill att I skolen inse detta, att Kristus är envar mans huvud, och att mannen är kvinnans huvud, och att Gud är Kristi huvud.

Men jeg vil at I skal vite at Kristus er enhver manns hoved, og mannen er kvinnens hoved, og Gud er Kristi hoved.

Var och en man som har sitt huvud betäckt, när han beder eller profeterar, han vanärar sitt huvud.

Hver mann som beder eller taler profetisk med noget på hodet, vanærer sitt hode;

Men var kvinna som beder eller profeterar med ohöljt huvud, hon vanärar sitt huvud, ty det är då alldeles som om hon hade sitt hår avrakat.

men hver kvinne som beder eller taler profetisk med utildekket hode, vanærer sitt hode; for det er aldeles det samme som om hun var raket.

Om en kvinna icke vill hölja sig, så kan hon lika väl låta skära av sitt hår; men eftersom det är en skam för en kvinna att låta skära av sitt hår eller att låta raka av det, så må hon hölja sig.

For hvis en kvinne ikke tildekker sig, da la henne også klippe håret av; men er det usømmelig for en kvinne å klippe eller rake av sig håret, da la henne tildekke sig.

En man är icke pliktig att hölja sitt huvud, eftersom han är Guds avbild och återspeglar hans härlighet, då kvinnan däremot återspeglar mannens härlighet.

For en mann skal ikke tildekke sitt hode, eftersom han er Guds billede og ære; men kvinnen er mannens ære.

Ty mannen är icke av kvinnan, utan kvinnan av mannen.

For mannen er ikke av kvinnen, men kvinnen er av mannen;

Icke heller skapades mannen för kvinnans skull, utan kvinnan för mannens skull.

mannen blev jo heller ikke skapt for kvinnens skyld, men kvinnen for mannens skyld.

Därför bör kvinnan på sitt huvud hava en »makt», för änglarnas skull.

Derfor bør kvinnen ha et undergivenhets-tegn på sitt hode for englenes skyld.

Dock är det i Herren så, att varken kvinnan är till utan mannen, eller mannen utan kvinnan.

Dog, i Herren er hverken kvinnen noget fremfor mannen eller mannen noget fremfor kvinnen;

Ty såsom kvinnan är av mannen, så är ock mannen genom kvinnan; men alltsammans är av Gud. --

for likesom kvinnen er av mannen, så er også mannen ved kvinnen, og alt er av Gud.

Dömen själva: höves det en kvinnan att ohöljd bedja till Gud?

Døm hos eder selv: passer det sig at en kvinne beder til Gud med utildekket hode?

Lär icke själva naturen eder att det länder en man till vanheder, om han har långt hår,

Lærer ikke endog selve naturen eder at dersom en mann lar håret vokse langt, er det ham til vanære,

men att det länder en kvinna till ära, om hon har långt hår? Håret är ju henne givet såsom slöja.

men dersom en kvinne lar håret vokse langt, er det henne til ære? for det lange hår er gitt henne til slør.

Om nu likväl någon vill vara genstridig, så mån han veta att vi för vår del icke hava en sådan sedvänja, ej heller andra Guds församlingar.

Men dersom nogen vil være trettekjær, da har ikke vi en sådan skikk, heller ikke Guds menigheter.

Detta bjuder jag eder nu. Men vad jag icke kan prisa är att I kommen tillsammans, icke till förbättring, utan till försämring.

Men idet jeg påbyder dette, roser jeg ikke at I kommer sammen, ikke til det bedre, men til det verre.

Ty först och främst hör jag sägas att vid edra församlingsmöten söndringar yppa sig bland eder. Och till en del tror jag att så är.

For for det første, når I kommer sammen i menighets-samling, hører jeg at det er splid iblandt eder, og for en del tror jeg det;

Ty partier måste ju finnas bland eder, för att det skall bliva uppenbart vilka bland eder som hålla provet.

for det må være partier iblandt eder, forat de ekte kan bli åpenbare iblandt eder.

När I alltså kommen tillsammans med varandra, kan ingen Herrens måltid hållas;

Når I altså kommer sammen, da blir det ikke Herrens nattverd I eter;

ty vid måltiden tager var och en i förväg själv den mat han har medfört, och så får den ene hungra, medan den andre får för mycket.

for idet I eter, tar hver på forhånd sin egen mat, og den ene er hungrig, og den annen er drukken.

Haven I då icke edra hem, där I kunnen äta ock dricka? Eller är det så, att I förakten Guds församling och viljen komma dem att blygas, som intet hava? Vad skall jag då säga till eder? Skall jag prisa eder? Nej, i detta stycke prisar jag eder icke.

Har I da ikke hus til å ete og drikke i? eller forakter I Guds menighet og vanærer dem som intet har? Hvad skal jeg si til eder? skal jeg rose eder? I dette roser jeg eder ikke.

Ty jag har från Herren undfått detta, som jag ock har meddelat eder: I den natt då Herren Jesus blev förrådd tog han ett bröd

For jeg har mottatt fra Herren dette som jeg også har overgitt eder, at den Herre Jesus i den natt da han blev forrådt, tok et brød,

och tackade Gud och bröt det och sade: »Detta är min lekamen, som varder utgiven för eder. Gören detta till min åminnelse.»

takket og brøt det og sa: Dette er mitt legeme, som er for eder; gjør dette til minne om mig!

Sammalunda tog han ock kalken, efter måltiden, och sade: »Denna kalk är det nya förbundet, i mitt blod. Så ofta I dricken den, så gören detta till min åminnelse.»

Likeså også kalken efter aftensmåltidet, idet han sa: Denne kalk er den nye pakt i mitt blod; gjør dette, så ofte som I drikker den, til minne om mig!

Ty så ofta I äten detta bröd och dricken kalken, förkunnen I Herrens död, till dess att han kommer.

For så ofte som I eter dette brød og drikker denne kalk, forkynner I Herrens død, inntil han kommer.

Den som nu på ett ovärdigt sätt äter detta bröd eller dricker Herrens kalk, han försyndar sig på Herrens lekamen och blod.

Derfor, hver som eter brødet eller drikker Herrens kalk uverdig, han blir skyldig i Herrens legeme og blod.

Pröve då människan sig själv, och äte så av brödet och dricke av kalken.

Men hvert menneske prøve sig selv, og så ete han av brødet og drikke av kalken!

Ty den som äter och dricker, utan att göra åtskillnad mellan Herrens lekamen och annan spis, han äter och dricker en dom över sig.

for den som eter og drikker, han eter og drikker sig selv til dom dersom han ikke gjør forskjell på Herrens legeme.

Därför finnas ock bland eder många som äro svaga och sjuka, och ganska många äro avsomnade.

Derfor er det mange skrøpelige og syke iblandt eder, og mange sovner inn.

Om vi ginge till doms med oss själva, så bleve vi icke dömda.

Men dersom vi dømte oss selv, blev vi ikke dømt;

Men då vi nu bliva dömda, så är detta en Herrens tuktan, som drabbar oss, för att vi icke skola bliva fördömda tillika med världen.

men når vi dømmes, da refses vi av Herren, forat vi ikke skal fordømmes sammen med verden.

Alltså, mina bröder, när I kommen tillsammans för att hålla måltid, så vänten på varandra.

Derfor, mine brødre, når I kommer sammen for å ete, da del med hverandre;

Om någon är hungrig, då må han äta hemma, så att eder sammankomst icke bliver eder till en dom. Om det övriga skall jag förordna, när jag kommer.

og hvis nogen hungrer, da ete han hjemme, forat I ikke skal komme sammen til dom! Det annet skal jeg foreskrive når jeg kommer.