Job 5

 Ropa fritt; vem finnes, som svarar dig,  och till vilken av de heliga kan du vända dig?

Tena ra, karanga; ka whakao ranei tetahi ki a koe? a ka anga atu koe ki a wai o te hunga tapu?

 Se, dåren dräpes av sin grämelse,  och den fåkunnige dödas av sin bitterhet.

E patua ana hoki te kuware e te aritarita, e whakamatea ana te whakaarokore e te hae.

 Jag såg en dåre, fast var han rotad,  men plötsligt måste jag ropa ve över hans boning.

I kite ahau i te kuware e hou ana ona pakiaka; kitea rawatia ake kua kanga e ahau tona nohoanga.

 Ty hans barn gå nu fjärran ifrån frälsning,  de förtrampas i porten utan räddning.

Kei tawhiti atu ana tama i te ora, mongamonga noa ratou i te kuwaha, kahore hoki he kaiwhakaora.

 Av hans skörd äter vem som är hungrig,  den rövas bort, om och hägnad med törnen;  efter hans rikedom gapar ett giller.

Ko ana hua ka kainga e te tangata matekai, ka riro i a ia ahakoa i roto i te tataramoa, a ka hamama te mahanga ki o ratou rawa.

 Ty icke upp ur stoftet kommer fördärvet,  ej ur marken skjuter olyckan upp;

Na e kore te he e puta ake i te puehu, e kore ano te raruraru e tupu ake i te oneone;

 nej, människan varder född till olycka,  såsom eldgnistor måste flyga mot höjden.

I whanau te tangata ki te raruraru, tona rite kei nga korakora e rere nei whakarunga.

 Men vore det nu jag, så sökte jag nåd hos Gud,  åt Gud hemställde jag min sak,

Ko ahau ia ka rapu i ta te Atua; me tuku atu taku korero ki te Atua,

 åt honom som gör stora och outrannsakliga ting,  under, flera än någon kan räkna,

E mahi nei i nga mea nunui e kore nei e taea te rapu atu, i nga mea whakamiharo e kore nei e taea te tatau;

 åt honom som låter regnet falla på jorden  och sänder vatten ned över markerna,

E homai nei i te ua ki te mata o te whenua, e unga nei i te wai ki te mata o nga parae;

 när han vill upphöja de ringa  och förhjälpa de sörjande till frälsning.

E whakanoho nei i te hunga iti ki te wahi tiketike, a whakanekehia ake ana te hunga pouri ki te ora.

 Han är den som gör de klokas anslag om intet,  så att deras händer intet uträtta med förnuft;

E haukoti nei i nga whakaaro o te hunga tinihanga, te taea e o ratou ringa ta ratou i mea ai.

 han fångar de visa i deras klokskap  och låter de illfundiga förhasta sig i sina rådslag:

Mau ake i a ia te hunga whakaaro i to ratou tinihanga: pororaru iho nga whakaaro o te hunga kotiti ke.

 mitt på dagen råka de ut för mörker  och famla mitt i ljuset, likasom vore det natt.

I te awatea nei, tutaki ana ratou ki te pouri; whawha ana ratou i te poutumarotanga, ano ko te po.

 Så frälsar han från deras tungors svärd,  han frälsar den fattige ur den övermäktiges hand.

Otiia e whakaorangia ana e ia te rawakore i te hoari, i to ratou mangai, i te ringa ano o te tangata kaha.

 Den arme kan så åter hava ett hopp,  och orättfärdigheten måste tillsluta sin mun.

Ka ai ano he tumanakohanga atu mo te ware; kokopi tonu ia te mangai o te kino.

 Ja, säll är den människa som Gud agar;  den Allsmäktiges tuktan må du icke förkasta.

Nana, ka hari te tangata e akona ana e te Atua: na kaua e whakahawea ki te papaki a te Kaha Rawa.

 Ty om han och sargar, så förbinder han ock,  om han slår, så hela ock hans händer.

He whakamamae hoki tana, he takai ano; e patu ana ia, a ko ona ringa ano hei whakaora.

 Sex gånger räddar han dig ur nöden,  ja, sju gånger avvändes olyckan från dig.

E ono nga matenga e whakaora ai ia i a koe; ahakoa e whitu, e kore te he e pa ki a koe.

 I hungerstid förlossar han dig från döden  och i krig undan svärdets våld.

I te matekai ka hokona koe e ia kei mate; i te tatauranga ano, kei pangia e te hoari.

 När tungor svänga gisslet, gömmes du undan;  du har intet att frukta, när förhärjelse kommer.

Ka huna koe i te whiu a te arero, e kore ano koe e wehi i te whakangaromanga ina tae mai.

 Ja, åt förhärjelse och dyr tid kan du då le,  för vilddjur behöver du ej heller känna fruktan;

E kata ano koe ki te whakangaromanga raua ko te hemokai; e kore hoki koe e wehi i nga kirehe o te whenua.

 ty med markens stenar står du i förbund,  och med djuren på marken har du ingått fred.

No te mea ka takoto tau kawenata ki nga kohatu o te parae; ka mau ano ta koutou rongo ko nga kirehe o te parae.

 Och du får se huru din hydda står trygg;  när du synar din boning, saknas intet däri.

Ka mohio ano koe e tu ana tou teneti i te aionuku, ka haereere ano koe ki tou nohoanga, te ai he hara.

 Du får ock se huru din ätt förökas,  huru din avkomma bliver såsom markens örter.

Ka mohio ano koe he nui ou uri, he pera ano tou whanau me te tarutaru o te whenua.

 I graven kommer du, när du har hunnit din mognad,  såsom sädesskylen bärgas, då dess tid är inne.

Ka ata rite ou tau ina tae koe ki te urupa, ka pera ano me te puranga witi e hikitia ake ana i tona wa e rite ai.

 Se, detta hava vi utrannsakat, och så är det;  hör därpå och betänk det väl.

Nana, tenei, he mea rapu na matou ko te mea tika hoki ia; whakarangona mai, ka mohio iho hei pai mou.