Job 13

 Ja, alltsammans har mitt öga sett,  mitt öra har hört det och nogsamt givit akt.

Nana, kua kitea katoatia tenei e toku kanohi, kua rongo toku taringa, kua mohio.

 Vad I veten, det vet också jag;  icke står jag tillbaka för eder.

Ko ta koutou e mohio na, ko taku ano tena e mohio nei: kahore hoki ahau i hoki iho i a koutou.

 Men till den Allsmäktige vill jag nu tala,  det lyster mig att gå till rätta med Gud.

Ina, e whai kupu ano ahau ki te Kaha Rawa: a e hiahia ana ki te korerorero ki te Atua.

 Dock, I ären män som spinna ihop lögn,  allasammans hopsätten I fåfängligt tal.

Ko koutou ia, he hunga tito i te teka, he rata horihori noa koutou katoa.

 Om I ändå villen alldeles tiga!  Det kunde tillräknas eder som vishet.

Te pai na, me i mutu rawa a koutou korero! Ko to koutou whakaaro nui hoki tena.

 Hören nu likväl mitt klagomål,  och akten på mina läppars gensagor.

Tena ra, whakarongo mai ki taku tautohe, maharatia nga whawhai a oku ngutu.

 Viljen I försvara Gud med orättfärdigt tal  och honom till förmån bruka oärligt tal?

Me tautoko ta te Atua ki te kupu kino? me tautoko ranei tana ki te tinihanga?

 Skolen I visa eder partiska för honom  eller göra eder till sakförare för Gud?

Ka whakapai kanohi koia koutou ki a ia? Ma koutou ranei ta te Atua tautohe?

 Icke kan sådant ändas väl,  när han håller räfst med eder?  Eller kunnen I gäckas med honom,  såsom man kan gäckas med en människa?

He pai ranei kia rapua ta koutou e ia? E maminga ranei koutou ki a ia, e pera me tetahi ka maminga nei ki te tangata?

 Nej, förvisso skall han straffa eder,  om I visen en hemlig partiskhet.

He pono ka whakahe ia ki a koutou ki te whakapai puku koutou i te kanohi.

 Sannerligen, hans majestät skall då förskräcka eder,  och fruktan för honom skall falla över eder.

E kore ranei koutou e mataku ki tona nui? E kore ranei te wehi ki a ia e tau ki a koutou?

 Edra tänkespråk skola då bliva visdomsord av aska,  edra försvarsverk varda såsom vallar av ler.

Ko a koutou pepeha nunui he whakatauki no te pungarehu, ko o koutou parepare he parepare paru.

 Tigen nu för min, så skall jag tala,  gånge så över mig vad det vara må.

Kati te korero, waiho noa iho ahau, kia korero ai ahau, ahakoa pa mai te aha ki ahau.

 Ja, huru det än går, vill jag fatta mitt kött mellan tänderna  och taga min själ i min hand.

He aha oku kikokiko i ngaua ai e oku niho? He aha toku wairua i waiho ai e ahau i roto i toku ringa?

 Må han dräpa mig, jag hoppas intet annat;  min vandel vill jag ändå hålla fram inför honom.

Ahakoa whakamate noa ia i ahau, ka tatari tonu ahau ki a ia: otiia ka mau tonu ahau ki oku ara i tona aroaro.

 Redan detta skall lända mig till frälsning,  ty ingen gudlös dristar komma inför honom.

Ko tenei hoki hei oranga moku; e kore hoki te tangata atuakore e tae mai ki tona aroaro.

 Hören, hören då mina ord,  och låten min förklaring tränga in i edra öron.

Ata whakarongo ki aku korero: kia anga mai o koutou taringa ki taku e whakapuaki nei.

 Se, här lägger jag saken fram;  jag vet att jag skall befinnas hava rätt.

Na kua takoto taku mo te whakawa; e mohio ana ahau he tika ahau.

 Eller gives det någon som kan vederlägga mig?  Ja, då vill jag tiga -- och dö.

Ko wai ia hei totohe ki ahau? Ka whakarongo puku hoki ahau aianei, a ka hemo ahau.

 Allenast två ting må du ej göra mot mig,  så behöver jag ej dölja mig inför ditt ansikte:

Engari kaua nga mea e rua e meatia mai ki ahau; katahi ahau ka kore e huna i ahau i tou mata.

 din hand må du ej låta komma mig när,  och fruktan för dig må icke förskräcka mig.

Kia matara atu tou ringa ki tawhiti i ahau; a kaua ahau e whakawehia e te mataku ki a koe.

 Sedan må du åklaga, och jag vill svara,  eller ock skall jag tala, och du må gendriva mig.

Ko reira, mau e karanga, a maku e whakao atu; maku ranei e korero, a mau e whakahoki kupu mai ki ahau.

 Huru är det alltså med mina missgärningar och synder?  Låt mig få veta min överträdelse och synd.

Ka hia ra oku kino, oku hara? Meinga ahau kia matau ki toku he me toku hara.

 Varför döljer du ditt ansikte  och aktar mig såsom din fiende?

He aha tou mata i huna ai e koe? He aha ahau i kiia ai e koe he hoariri?

 Vill du skrämma ett löv som drives av vinden,  vill du förfölja ett borttorkat strå?

E kapokapohia ranei e koe te pakawha e puhia haeretia ana? E whaia ranei e koe te papapa maroke?

 Du skriver ju bedrövelser på min lott  och giver mig till arvedel min ungdoms missgärningar;

Kei te tuhituhi na hoki koe i nga mea kawa moku, e mea ana hoki kia riro mai i ahau nga he o toku taitamarikitanga.

 du sätter mina fötter i stocken,  du vaktar på alla vägar,  för mina fotsulor märker du ut stegen.

Karapitia iho e koe oku waewae ki te rakau, he mea tohu nau oku ara katoa, a he mea tuhi nau oku takahanga waewae tawhio noa:

 Och detta mot en som täres bort lik murket trä,  en som liknar en klädnad sönderfrätt av mal!

Ahakoa toku rite kei te mea pirau, e memeha noa ana, kei te kakahu e kainga ana e te purehurehu.