Proverbs 14

 Genom visa kvinnor varder huset uppbyggt,  men oförnuft river ned det med egna händer.Ords. 12,4. 19,14. 31,10 f.

La donna savia edifica la sua casa, ma la stolta l’abbatte con le proprie mani.

 Den som fruktar HERREN, han vandrar i redlighet,  men den som föraktar honom, han går krokiga vägar.

Chi cammina nella rettitudine teme l’Eterno, ma chi è pervertito nelle sue vie lo sprezza.

 I den oförnuftiges mun är ett gissel för hans högmod,  men de visa bevaras genom sina läppar.

Nella bocca dello stolto germoglia la superbia, ma le labbra dei savi son la loro custodia.

 Där inga dragare finnas, där förbliver krubban tom,  men riklig vinning får man genom oxars kraft.

Dove mancano i buoi è vuoto il granaio, ma l’abbondanza della raccolta sta nella forza del bove.

 Ett sannfärdigt vittne ljuger icke,  men ett falskt vittne främjar lögn.Ords. 6,19. 12,17. 14,25.

Il testimonio fedele non mentisce, ma il testimonio falso spaccia menzogne.

 Bespottaren söker vishet och finner ingen,  men för den förståndige är kunskap lätt.

Il beffardo cerca la sapienza e non la trova, ma per l’uomo intelligente la scienza è cosa facile.

 Gå bort ifrån den man som är dåraktig;  aldrig fann du på hans läppar något förstånd.

Vattene lungi dallo stolto; sulle sue labbra certo non hai trovato scienza.

 Det är den klokes vishet, att han aktar på sin väg,  men det är dårars oförnuft, att de öva svek.Ef. 5,15.

La sapienza dell’uomo accorto sta nel discernere la propria strada, ma la follia degli stolti non è che inganno.

De oförnuftiga bespottas av sitt eget skuldoffer, men bland de redliga råder gott behag.3 Mos. 6,1 f. Ords. 21,27.

Gli insensati si burlano delle colpe commesse, ma il favore dell’Eterno sta fra gli uomini retti.

Hjärtat känner självt bäst sin egen sorg, ej heller kan en främmande intränga i dess glädje.

Il cuore conosce la sua propria amarezza, e alla sua gioia non può prender parte un estraneo.

 De ogudaktigas hus förödes,  men de rättsinnigas hydda blomstrar.Ords. 10,33. 11,28. 12,7, 21.

La casa degli empi sarà distrutta, ma la tenda degli uomini retti fiorirà.

 Mången håller sin väg för den i rätta,  men på sistone leder den dock till döden.Ords. 16,25.

V’è tal via che all’uomo par diritta, ma finisce col menare alla morte.

 Mitt under löjet kan hjärtat sörja,  och slutet på glädjen bliver bedrövelse.Pred. 7,4.

Anche ridendo, il cuore può esser triste; e l’allegrezza può finire in dolore.

 Av sina gärningars frukt varder den avfällige mättad,  och den gode bliver upphöjd över honom.Ords. 1,31.

Lo sviato di cuore avrà la ricompensa dal suo modo di vivere, e l’uomo dabbene, quella delle opere sue.

 Den fåkunnige tror vart ord,  men den kloke aktar på sina steg.

Lo scemo crede tutto quel che si dice, ma l’uomo prudente bada ai suoi passi.

 Den vise tager sig till vara och flyr det onda,  men dåren är övermodig och sorglös.Job 1,1. Ords. 28,14.

Il savio teme, ed evita il male; ma lo stolto è arrogante e presuntuoso.

 Den som är snar till vrede gör vad oförnuftigt är,  och en ränkfull man bliver hatad.Ords. 12,16. 16,32. Jak. 1,20.

Chi è pronto all’ira commette follie, e l’uomo pien di malizia diventa odioso.

 De fåkunniga hava fått oförnuft till sin arvedel,  men de kloka bliva krönta med kunskap.

Gli scemi ereditano stoltezza, ma i prudenti s’incoronano di scienza.

 De onda måste falla ned inför de goda,  och de ogudaktiga vid den rättfärdiges portar.Upp. 3,9.

I malvagi si chinano dinanzi ai buoni, e gli empi alle porte de’ giusti.

 Jämväl av sina närmaste är den fattige hatad,  men den rike har många vänner.Ords. 19,4, 7.

Il povero è odiato anche dal suo compagno, ma gli amici del ricco son molti.

 Den som visar förakt för sin nästa, han begår synd,  men säll är den som förbarmar sig över de betryckta.Ords. 11,12.

Chi sprezza il prossimo pecca, ma beato chi ha pietà dei miseri!

 De som bringa ont å bane skola förvisso fara vilse,  men barmhärtighet och trofasthet röna de som bringa gott å bane.Ps. 7,15 f. 2 Tim. 1,16 f.

Quelli che meditano il male non son forse traviati? ma quelli che meditano il bene trovan grazia e fedeltà.

 Av all möda kommer någon vinning,  men tomt tal är ren förlust.Ords. 21,5.

In ogni fatica v’è profitto, ma il chiacchierare mena all’indigenza.

 De visas rikedom är för dem en krona  men dårarnas oförnuft förbliver oförnuft.

La corona de’ savi è la loro ricchezza, ma la follia degli stolti non è che follia.

 Ett sannfärdigt vittne räddar liv,  men den som främjar lögn, han är full av svek.

Il testimonio verace salva delle vite, ma chi spaccia bugie non fa che ingannare.

 Den som fruktar HERREN har ett tryggt fäste,  och hans barn få där en tillflykt.

V’è una gran sicurezza nel timor dell’Eterno; Egli sarà un rifugio per i figli di chi lo teme.

 I HERRENS fruktan är en livets källa  genom dem undviker man dödens snarorOrds. 13,14.

Il timor dell’Eterno è fonte di vita e fa schivare le insidie della morte.

 Att hava många undersåtar är en konungs härlighet,  men brist på folk är en furstes olycka.

La moltitudine del popolo è la gloria del re, ma la scarsezza de’ sudditi è la rovina del principe.

 Den som är tålmodig visar gott förstånd,  men den som är snar till vrede går långt i oförnuft.

Chi è lento all’ira ha un gran buon senso, ma chi è pronto ad andare in collera mostra la sua follia.

 Ett saktmodigt hjärta är kroppens liv,  men bittert sinne är röta i benen.Pred. 10,4.

Un cuor calmo è la vita del corpo, ma l’invidia è la carie dell’ossa.

 Den som förtrycker den arme smädar hans skapare,  men den som förbarmar sig över de fattiga, han ärar honom.Ords. 17,5. 22,2.

Chi opprime il povero oltraggia Colui che l’ha fatto, ma chi ha pietà del bisognoso, l’onora.

 Genom sin ondska kommer de ogudaktige på fall,  men den rättfärdige är frimodig in i döden.

L’empio è travolto dalla sua sventura, ma il giusto spera anche nella morte.

 I den förståndiges hjärta bor visheten,  och i dårarnas krets gör hon sig kunnig.

La sapienza riposa nel cuore dell’uomo intelligente, ma in mezzo agli stolti si fa tosto conoscere.

 Rättfärdighet upphöjer ett folk  men synd är folkens vanära.

La giustizia innalza una nazione, ma il peccato è la vergogna dei popoli.

 En förståndig tjänare behaga konungen väl,  men över en vanartig skall han vrede komma.

Il favore del re è per il servo prudente, ma la sua ira è per chi gli fa onta.