Job 30

 Och nu le de åt mig,  människor som äro yngre till åren än jag,  män vilkas fäder jag aktade ringa,  ja, ej ens hade velat sätta bland mina vallhundar.

Men koulye a, moun ki pi jenn pase m' yo ap pase m' nan rizib. Papa yo se moun mwen pa t' pran pou anyen, moun mwen pa ta menm mete ak chen m' pou gade mouton.

 Vad skulle de också kunna gagna mig med sin hjälp,  dessa människor som sakna all manlig kraft?

Epitou, yo te twò fèb pou fè anyen pou mwen. Se te yon bann gason san kouraj.

 Utmärglade äro de ju av brist och svält;  de gnaga sin föda av torra öknen,  som redan i förväg är öde och ödslig.

Mizè ak grangou te fini ak yo. Lannwit se grenn bwa yo te konn al souse nan savann kote moun pa rete.

 Saltörter plocka de där bland snåren,  och ginströtter är vad de hava till mat.

Yo pran fèy raje pou yo manje. Ata rasin bayawonn pase.

 Ur människors samkväm drives de ut,  man ropar efter dem såsom efter tjuvar.

Kote yo pase moun mete yo deyò, yo rele bare dèyè yo tankou vòlè.

 I gruvliga klyftor måste de bo,  i hålor under jorden och i bergens skrevor.

Yo te blije al rete nan twou wòch, nan twou tè sou bò ravin yo.

 Bland snåren häva de upp sitt tjut,  under nässlor ligga de skockade,

Y'ap rele tankou bèt mawon nan raje a. Yo fè pil sou pil nan savann lan.

 en avföda av dårar och ärelöst folk,  utjagade ur landet med hugg och slag.

Se te yon bann sanzave ki pa t' menm gen non. Yo te mete yo deyò nan peyi a.

 Och för sådana har jag nu blivit en visa,  de hava mig till ämne för sitt tal;

Koulye a, y'ap fè chante sou mwen. Y'ap bay istwa sou do m'.

 med avsky hålla de sig fjärran ifrån mig,  de hava ej försyn för att spotta åt mig.

Yo pè pwoche bò kote m' pou m' pa sal yo. Yo menm krache nan figi m'.

 Nej, mig till plåga, lossa de alla band,  alla tyglar kasta de av inför mig.

Paske Bondye kraze kouraj mwen, li lage m' atè, kifè, mapou tonbe, kabrit manje fèy li.

 Invid min högra sida upphäver sig ynglet;  mina fötter vilja de stöta undan.  De göra sig vägar som skola leda till min ofärd.

Bann moun sa yo leve dèyè m', y'ap fè m' kouri. Yo lage dèyè m' pou yo pran m'.

 Stigen framför mig hava de rivit upp.  De göra sitt bästa till att fördärva mig,  de som dock själva äro hjälplösa.

Yo sènen m' toupatou pou yo ka fini avè m'. Pa gen pesonn pou di yo pa fè sa.

 Såsom genom en bred rämna bryta de in;  de vältra sig fram under murarnas brak.

Yo pase nan fant barikad, yo tonbe sou mwen. Yo pilonnen m' anba pye yo.

 Förskräckelser välvas ned över mig.  Såsom en storm bortrycka de min ära,  och såsom ett moln har min välfärd farit bort.

Yon sèl latranblad pran mwen. Tankou yon kout van li kraze kouraj mwen. Tankou yon nwaj k'ap pase, tout byen m' yo disparèt.

 Och nu utgjuter sig min själ inom mig,  eländesdagar hålla mig fast.

Koulye a, mwen prèt pou m' mouri. Lafliksyon ap fini avè m'.

 Natten bortfräter benen i min kropp,  och kvalen som gnaga mig veta ej av vila.

Lannwit, tout zo nan kò m' ap fè m' mal. Doulè ap manje m' anndan san rete.

 Genom övermäktig kraft har mitt kroppshölje blivit vanställt,  såsom en livklädnad hänger det omkring mig.

Bondye ponyen m' nan kòlèt, l'ap chifonnen tout rad sou mwen.

 I orenlighet har jag blivit nedstjälpt,  och själv är jag nu lik stoft och aska.

Li voye m' jete nan labou. Mwen pa pi bon pase pousyè tè ak sann dife.

 Jag ropar till dig, men du svarar mig icke;  jag står här, men de bespejar mig allenast.

Mwen rele nan pye ou, Bondye! Ou pa reponn mwen. Mwen kanpe devan ou, ou pa okipe m' menm.

 Du förvandlas för mig till en grym fiende,  med din starka hand ansätter du mig.

Ou pa menm moun lan ankò. W'ap malmennen m'. Ou soti pou pèsekite m' ak tout fòs ou.

 Du lyfter upp mig i stormvinden och för mig hän,  och i bruset låter du mig försmälta av ångest.

Ou fè van pote m' ale. M'ap vole tankou pay. Ou voye yon van tanpèt boulvèse m'.

 Ja, jag förstår att du vill föra mig till döden,  till den boning dit allt levande församlas.

Wi, mwen konnen byen pwòp w'ap mennen m' pou m' al mouri, pou m' al sibi sò k'ap tann tout moun lan.

 Men skulle man vid sitt fall ej få sträcka ut handen,  ej ropa efter hjälp, när ofärd har kommit?

Poukisa w'ap atake yon moun ki tou fin mouri, yon moun ki pa ka fè anyen ankò pase mande padon?

 Grät jag ej själv över den som hade hårda dagar,  och ömkade sig min själ ej över den fattige?

Eske mwen pa t' nan lapenn ansanm ak moun ki te nan mizè? Eske kè m' pa t' fè m' mal pou moun ki pa t' gen anyen menm yo?

 Se, jag väntade mig lycka, men olycka kom;  jag hoppades på ljus, men mörker kom.

Mwen t'ap tann kontantman, se malè ki vini. Mwen t'ap tann limyè, se fènwa ki kouvri m'.

 Därför sjuder mitt innersta och får ingen ro,  eländesdagar hava ju mött mig.

Tout zantray mwen ap bouyi san rete. Chak jou m'ap soufri pi rèd.

 Med mörknad hud går jag, fastän ej bränd av solen;  mitt i församlingen står jag upp och skriar.

M'ap mache kagou, san pesonn pou konsole m'. Mwen kanpe nan mitan tout moun, m'ap mande sekou.

 En broder har jag blivit till schakalerna,  och en frände är jag vorden till strutsarna.

Vwa mwen tankou vwa koukou. Mwen rele tankou frize.

 Min hud har svartnat och lossnat från mitt kött,  benen i min kropp äro förbrända av hetta.

Po m' vin tou nwa, l'ap dekale. Lafyèb ap manje m' nan zo.

 I sorgelåt är mitt harpospel förbytt,  mina pipors klang i högljudd gråt.

Lontan se mizik gita ak fif ase ki te nan zòrèy mwen. Men, koulye a, se plenn, se kriye ase m'ap tande.