Job 19

Därefter tog Job till orda och sade:

Jòb pran lapawòl, li di konsa:

 Huru länge skolen I bedröva min själ  och krossa mig sönder med edra ord?

-Manyè sispann vire lòlòj mwen non! Manyè sispann kraze kouraj mwen ak tout pawòl sa yo?

 Tio gånger haven I nu talat smädligt mot mig  och kränkt mig utan all försyn.

Tout tan n'ap plede joure m', n'ap trennen m' nan labou. Nou pa wont jan n'ap malmennen m' la a?

 Om så är, att jag verkligen har farit vilse,  då är förvillelsen min egen sak.

Menm si mwen ta fè sa m' pa t' dwe fè, ki jan pou sa ta ka fè nou mal?

 Men viljen I ändå verkligen förhäva eder mot mig,  och påstån I att smäleken har drabbat mig med skäl,

Nou konprann nou pi bon pase m'. Nou di se paske mwen antò kifè m'ap pase tray sa a.

 så veten fastmer att Gud har gjort mig orätt  och att han har omsnärjt mig med sitt nät.

Nou pa wè se Bondye k'ap manyen avè m'. Se li menm ki pran m' nan pèlen.

 Se, jag klagar över våld, men får intet svar;  jag ropar, men får icke rätt.

Si m' rele anmwe ansasen, pesonn p'ap reponn. Si m' mande jistis, pesonn p'ap kanpe pou defann mwen.

 Min väg har han iat, så att jag ej kommer fram,  och över mina stigar breder han mörker.

Bondye bare tout chemen devan mwen. M' pa ka pase. Li fè m' wè tou nwa devan mwen.

 Min ära har han avklätt mig,  och från mitt huvud har han tagit bort kronan.

Li fè yo ban m' move non. Li fè m' pèdi tout byen m'.

 Från alla sidor bryter han ned mig, så att jag förgås;  han rycker upp mitt hopp, såsom vore det ett träd.

Li minen m' tout jan. M'ap deperi. Li wete tout espwa m'. Mwen tankou yon pyebwa yo derasinen.

 Sin vrede låter han brinna mot mig  och aktar mig såsom sina ovänners like.

Bondye ankòlè nèt sou mwen. Li konsidere m' tankou yon lènmi.

 Hans skaror draga samlade fram  och bereda sig väg till anfall mot mig;  de lägra sig runt omkring min hydda.

Li voye yon bann malè sou mwen yon grenn kou, tankou yon lame k'ap atake m'. Yo rive sou mwen san m' pa wè sa. Yo sènen m' anndan lakay mwen.

 Långt bort ifrån mig har han drivit mina fränder;  mina bekanta äro idel främlingar mot mig.

Bondye fè frè m' yo renka kò yo sou mwen. Zanmi m' yo kouri pou mwen.

 Mina närmaste hava dragit sig undan,  och mina förtrogna hava förgätit mig.

Tout fanmi mwen yo, tout bon zanmi m' yo disparèt. Moun mwen te konn resevwa lakay mwen bliye m'.

 Mitt husfolk och mina tjänstekvinnor akta mig såsom främling;  en främmande man har jag blivit i deras ögon.

Ata sèvant lakay mwen pa rekonèt mwen. Pou yo, yo pa janm konnen m'.

 Kallar jag på min tjänare, så svarar han icke;  ödmjukt måste jag bönfalla hos honom.

Si mwen rele yon domestik, li pa reponn mwen. Mwen te mèt lapriyè nan pye l', li pa okipe m'.

 Min andedräkt är vidrig för min hustru,  jag väcker leda hos min moders barn.

Madanm mwen pa ka pran sant mwen. Ata pwòp pitit mwen yo pè pwoche bò kote m'.

 Till och med de små barnen visa mig förakt;  så snart jag står upp, tala de ohöviskt emot mig.

Tout timoun ap pase m' nan betiz. Si m' fè yon ti kanpe, yo pase m' nan tenten.

 Ja, en styggelse är jag för alla dem jag umgicks med;  de som voro mig kärast hava vänt sig emot mig.

Pi bon zanmi m' yo ap gade m' ak degoutans. Sa m' pi renmen yo ap pale sou do m'.

 Benen i min kropp tränga ut i hud och hull;  knappt tandköttet har jag fått behålla kvar.

Mwen tounen zo ak po. Sa ki rete pou m' mouri a pa anyen.

 Haven misskund, haven misskund med mig, I mina vänner,  då nu Guds hand så har hemsökt mig.

Nou se zanmi m'. Pitye pou mwen! Pitye! Se Bondye menm ki leve men sou mwen.

 Varför skolen I förfölja mig, I såsom Gud,  och aldrig bliva mätta av mitt kött?

Poukisa pou nou leve dèyè m' tou menm jan ak Bondye? Koulye a, nou pa pèsekite m' kont nou?

 Ack att mina ord skreves upp,  ack att de bleve upptecknade i en bok,

Si sèlman te gen yon moun pou kouche pawòl mwen yo, pou ekri yo sou papye,

 ja, bleve med ett stift av järn och med bly  för evig tid inpräglade i klippan!

pou grave yo ak sizo sou wòch plat, pou yo toujou rete make!

 Dock, jag vet att min förlossare lever,  och att han till slut skall stå fram över stoftet.

Mwen menm, mwen konnen moun ki gen pou vin pran defans mwen an byen vivan. Se li menm an dènye k'ap kanpe sou latè pou pale pou mwen.

 Och sedan denna min sargade hud är borta,  skall jag fri ifrån mitt kött få skåda Gud.

Apre m' fin mouri, l'ap mete m' kanpe bò kote l'. M'a wè Bondye ak pwòp je m'.

 Ja, honom skall jag få skåda, mig till hjälp,  för mina ögon skall jag se honom, ej såsom en främling;  därefter trånar jag i mitt innersta.

Se mwen menm menm k'ap wè l'. Se p'ap yon lòt moun! Kè m' ap fann,

 Men när I tänken: »huru skola vi icke ansätta honom!»  -- såsom vore skulden att finna hos mig --

paske n'ap mande ki jan pou n' fè m' pase mizè ankò? Ki rezon n'ap jwenn nan mwen pou nou atake m'?

 då mån I taga eder till vara för svärdet,  ty vreden hör till de synder som straffas med svärd;  så mån I då besinna att en dom skall komma.

Men, atansyon pou se pa sou nou nepe a tonbe, lè Bondye va soti pou pini moun ki antò yo. Lè sa a, n'a konnen gen yon moun k'ap jije tout bon.