John 10

»Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som icke går in i fårahuset genom dörren, utan stiger in någon annan väg, han är en tjuv och en rövare.

" Sandelig, sandelig, siger jeg eder, den, som ikke går ind i Fårefolden gennem Døren, men stiger andensteds over, han er en Tyv og en Røver.

Men den som går in genom dörren, han är fårens herde.

Men den, som går ind igennem Døren, er Fårenes Hyrde.

För honom öppnar dörrvaktaren, och fåren lyssna till hans röst, och han kallar sina får vid namn och för dem ut.

For ham lukker Dørvogteren op, og Fårene høre hans Røst; og han kalder sine egne Får ved Navn og fører dem ud.

Och när han har släppt ut alla sina får, går han framför dem, och fåren följa honom, ty de känna hans röst.

Og når han har ført alle sine egne Får ud, går han foran dem; og Fårene følge ham, fordi de kende hans Røst.

Men en främmande följa de alls icke, utan fly bort ifrån honom, ty de känna icke de främmandes röst.»

Men en fremmed ville de ikke følge, men de ville fly fra ham, fordi de ikke kende de fremmedes Røst."

Så talade Jesus till dem i förtäckta ord; men de förstodo icke vad det var som han talade till dem.

Denne Lignelse sagde Jesus til dem; men de forstode ikke, hvad det var, som han talte til dem.

Åter sade Jesus till dem: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Jag är dörren in till fåren.

Jesus sagde da atter til dem: "Sandelig, sandelig, siger jeg eder, jeg er Fårenes Dør.

Alla de som hava kommit före mig äro tjuvar och rövare, men fåren hava icke lyssnat till dem.

Alle de, som ere komne før mig, ere Tyve og Røvere; men Fårene hørte dem ikke.

Jag är dörren; den som går in genom mig, han skall bliva frälst, och han skall få gå ut och in och skall finna bete.

Jeg er Døren; dersom nogen går ind igennem mig, han skal frelses; og han skal gå ind og gå ud og finde Føde.

Tjuven kommer allenast för att stjäla och slakta och förgöra. Jag har kommit, för att de skola hava liv och hava över nog.

Tyven kommer ikke uden for at stjæle og slagte og ødelægge; jeg er kommen, for at de skulle have Liv og have Overflod.

Jag är den gode herden. En god herde giver sitt liv för fåren.

Jeg er den gode Hyrde; den gode Hyrde sætter sit Liv til for Fårene.

Men den som är lejd och icke är herden själv, när han, den som fåren icke tillhöra, ser ulven komma, då övergiver han fåren och flyr, och ulven rövar bort dem och förskingrar dem.

Men Lejesvenden, som ikke er Hyrde, hvem Fårene ikke høre til ser Ulven komme og forlader Fårene og flyr, og Ulven røver dem og adspreder dem,

Han är ju lejd och frågar icke efter fåren.

fordi han er en Lejesvend og ikke bryder sig om Fårene.

Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och mina får känna mig,

Jeg er den gode Hyrde, og jeg kender mine, og mine kende mig,

såsom Fadern känner mig, och såsom jag känner Fadern; och jag giver mitt liv för fåren.

ligesom Faderen kender mig, og jeg kender Faderen; og jeg sætter mit Liv til for Fårene.

Jag har ock andra får, som icke höra till detta fårahus; också dem måste jag draga till mig, och de skola lyssna till min röst. Så skall det bliva en hjord och en herde.

Og jeg har andre Får, som ikke høre til denne Fold; også dem bør jeg føre, og de skulle høre min Røst; og der skal blive een Hjord, een Hyrde.

Därför älskar Fadern mig, att jag giver mitt liv -- för att sedan taga igen det.

Derfor elsker Faderen mig, fordi jeg sætter mit Liv til for at tage det igen.

Ingen tager det ifrån mig, utan jag giver det av fri vilja. Jag har makt att giva det, och jag har makt att taga igen det. Det budet har jag fått av min Fader.»

Ingen tager det fra mig, men jeg sætter det til af mig selv. Jeg har Magt til at sætte det til, og jeg har Magt til at tage det igen. Dette Bud modtog jeg af min Fader."

För dessa ords skull uppstodo åter stridiga meningar bland judarna.

Der blev atter Splid iblandt Jøderne for disse Ords Skyld.

Många av dem sade: »Han är besatt av en ond ande och är från sina sinnen. Varför hören I på honom?»

Og mange af dem sagde: "Han er besat og raser, hvorfor høre I ham?"

Andra åter sade: »Sådana ord talar icke den som är besatt. Icke kan väl en ond ande öppna blindas ögon?»

Andre sagde: "Dette er ikke Ord af en besat; mon en ond Ånd kan åbne blindes Øjne?"

Därefter inföll tempelinvigningens högtid i Jerusalem. Det var nu vinter,

Men Tempelvielsens Fest indtraf i Jerusalem. Det var Vinter;

och Jesus gick fram och åter i Salomos pelargång i helgedomen.

og Jesus gik omkring i Helligdommen, i Salomons Søjlegang.

Då samlade sig judarna omkring honom och sade till honom: »Huru länge vill du hålla oss i ovisshet? Om du är Messias, så säg oss det öppet.»

Da omringede Jøderne ham og sagde til ham: "Hvor længe holder du vor Sjæl i Uvished? Dersom du er Kristus, da sig os det rent ud!"

Jesus svarade dem: »Jag har sagt eder det, men I tron mig icke. De gärningar som jag gör i min Faders namn, de vittna om mig.

Jesus svarede dem: "Jeg har sagt eder det, og I tro ikke. De Gerninger, som jeg gør i min Faders Navn, de vidne om mig;

Men I tron mig icke, ty I ären icke av mina får.

men I tro ikke, fordi I ikke ere af mine Får.

Mina får lyssna till min röst, och jag känner dem, och de följa mig.

Mine Får høre min Røst, og jeg kender dem, og de følge mig,

Och jag giver dem evigt liv, och de skola aldrig någonsin förgås, och ingen skall rycka dem ur min hand.

og jeg giver dem et evigt Liv, og de skulle i al Evighed ikke fortabes, og ingen skal rive dem ud af min Hånd.

Min Fader, som har givit mig dem, är större än alla, och ingen kan rycka dem ur min Faders hand.

Min Fader, som har givet mig dem, er større end alle; og ingen kan rive noget af min Faders Hånd.

Jag och Fadern äro ett.»

Jeg og Faderen, vi ere eet."

Då togo judarna åter upp stenar för att stena honom.

Da toge Jøderne atter Sten op for at stene ham.

Men Jesus sade till dem: »Många goda gärningar, som komma från min Fader, har jag låtit eder se. För vilken av dessa gärningar är det som I viljen stena mig?»

Jesus svarede dem: "Mange gode Gerninger har jeg vist eder fra min Fader; for hvilken af disse Gerninger stene I mig?"

Judarna svarade honom: »Det är icke för någon god gärnings skull som vi vilja stena dig, utan därför att du hädar och gör dig själv till Gud, du som är en människa.»

Jøderne svarede ham: "For en god Gerning stene vi dig ikke, men for Gudsbespottelse, og fordi du, som er et Menneske, gør dig selv til Gud."

Jesus svarade dem: »Det är ju så skrivet i eder lag: 'Jag har sagt att I ären gudar'.

Jesus svarede dem: "Er der ikke skrevet i eders Lov: Jeg har sagt: I ere Guder?

Om han nu har kallat för gudar dem som Guds ord kom till -- och skriften kan ju icke bliva om intet --

Når den nu har kaldt dem Guder, til hvem Guds Ord kom (og Skriften kan ikke rokkes),

huru kunnen då I, på den grund att jag har sagt mig vara Guds Son, anklaga mig för hädelse, mig som Fadern har helgat och sänt i världen?

sige I da til den, hvem Faderen har Helliget og sendt til Verden: Du taler bespotteligt, fordi jeg sagde: Jeg er Guds Søn?

Gör jag icke min Faders gärningar, så tron mig icke.

Dersom jeg ikke gør min Faders Gerninger, så tror mig ikke!

Men gör jag dem, så tron gärningarna, om I än icke tron mig; då skolen I fatta och förstå att Fadern är i mig, och att jag är i Fadern.»

Men dersom jeg gør dem, så tror Gerningerne, om I end ikke ville tro mig, for at I kunne indse og erkende, at Faderen er i mig, og jeg i Faderen."

Då ville de åter gripa honom, men han gick sin väg, undan deras händer.

De søgte da atter at gribe ham; og han undslap af deres Hånd.

Sedan begav han sig åter bort till det ställe på andra sidan Jordan, där Johannes först hade döpt, och stannade kvar där.

Og han drog atter bort hinsides Jordan til det Sted, hvor Johannes først døbte, og han blev der.

Och många kommo till honom. Och de sade: »Väl gjorde Johannes intet tecken, men allt vad Johannes sade om denne var sant.»

Og mange kom til ham, og de sagde: "Johannes gjorde vel intet Tegn; men alt, hvad Johannes sagde om denne, var sandt."

Och många kommo där till tro på honom.

Og mange troede på ham der.