Job 5

 Ropa fritt; vem finnes, som svarar dig,  och till vilken av de heliga kan du vända dig?

Zavolejž tedy, dá-liť kdo odpověd? A k kterému se z svatých obrátíš?

 Se, dåren dräpes av sin grämelse,  och den fåkunnige dödas av sin bitterhet.

Pakli k bláznu, zahubí ho rozhněvání, a nesmyslného zabije prchlivost.

 Jag såg en dåre, fast var han rotad,  men plötsligt måste jag ropa ve över hans boning.

Jáť jsem viděl blázna, an se vkořenil, ale hned jsem zle tušil příbytku jeho, řka:

 Ty hans barn gå nu fjärran ifrån frälsning,  de förtrampas i porten utan räddning.

Vzdáleniť jsou synové jeho od spasení; nebo potříni budou v bráně, aniž bude, kdo by je vytrhl.

 Av hans skörd äter vem som är hungrig,  den rövas bort, om och hägnad med törnen;  efter hans rikedom gapar ett giller.

Obilé jeho zžíře hladovitý, a i z prostřed trní je vychvátí; nadto sehltí násilník statek takových.

 Ty icke upp ur stoftet kommer fördärvet,  ej ur marken skjuter olyckan upp;

Neboť nepochází z prachu trápení, aniž se z země pučí bída.

 nej, människan varder född till olycka,  såsom eldgnistor måste flyga mot höjden.

Ale člověk rodí se k bídě, tak jako jiskry z uhlí zhůru létají.

 Men vore det nu jag, så sökte jag nåd hos Gud,  åt Gud hemställde jag min sak,

Jistě žeť bych já hledal Boha silného, a jemu bych předložil při svou,

 åt honom som gör stora och outrannsakliga ting,  under, flera än någon kan räkna,

Kterýž činí věci veliké, nezpytatelné, divné, a jimž počtu není,

 åt honom som låter regnet falla på jorden  och sänder vatten ned över markerna,

Kterýž dává déšť na zemi, a spouští vody na pole,

 när han vill upphöja de ringa  och förhjälpa de sörjande till frälsning.

Kterýž sází opovržené na místě vysokém, a žalostící vyvyšuje spasením,

 Han är den som gör de klokas anslag om intet,  så att deras händer intet uträtta med förnuft;

Kterýž v nic obrací myšlení chytráků, tak aby nemohli k skutku přivésti ruce jejich ničeho,

 han fångar de visa i deras klokskap  och låter de illfundiga förhasta sig i sina rådslag:

Kterýž lapá moudré v chytrosti jejich; nebo rada převrácených bláznová bývá.

 mitt på dagen råka de ut för mörker  och famla mitt i ljuset, likasom vore det natt.

Ve dne motají se jako ve tmách, a jako v noci šámají o poledni.

 Så frälsar han från deras tungors svärd,  han frälsar den fattige ur den övermäktiges hand.

Kterýž zachovává od meče a od úst jejich, a chudého od ruky násilníka.

 Den arme kan så åter hava ett hopp,  och orättfärdigheten måste tillsluta sin mun.

Máť zajisté nuzný naději, ale nepravost musí zacpati ústa svá.

 Ja, säll är den människa som Gud agar;  den Allsmäktiges tuktan må du icke förkasta.

Aj, jak blahoslavený jest člověk, kteréhož tresce Bůh! A protož káráním Všemohoucího nepohrdej.

 Ty om han och sargar, så förbinder han ock,  om han slår, så hela ock hans händer.

Onť zajisté uráží, on i obvazuje; raní, ruka jeho také léčí.

 Sex gånger räddar han dig ur nöden,  ja, sju gånger avvändes olyckan från dig.

Z šesti úzkostí vysvobodil by tebe, ano i v sedmi nedotklo by se tebe zlé.

 I hungerstid förlossar han dig från döden  och i krig undan svärdets våld.

V hladu vykoupil by tě od smrti, a v boji od moci meče.

 När tungor svänga gisslet, gömmes du undan;  du har intet att frukta, när förhärjelse kommer.

Když utrhá jazyk, byl bys skryt, aniž bys se bál zhouby, když by přišla.

 Ja, åt förhärjelse och dyr tid kan du då le,  för vilddjur behöver du ej heller känna fruktan;

Zhouba a hlad buď tobě za smích, a nestrachuj se ani líté zvěři zemské.

 ty med markens stenar står du i förbund,  och med djuren på marken har du ingått fred.

Nebo s kamením polním příměří tvé, a zvěř lítá polní pokoj zachová k tobě.

 Och du får se huru din hydda står trygg;  när du synar din boning, saknas intet däri.

A shledáš, žeť stánek tvůj bude bezpečný, a navrátíš se zase k příbytku svému, a nezhřešíš.

 Du får ock se huru din ätt förökas,  huru din avkomma bliver såsom markens örter.

Shledáš také, žeť se rozmnoží símě tvé, a potomci tvoji jako bylina zemská.

 I graven kommer du, när du har hunnit din mognad,  såsom sädesskylen bärgas, då dess tid är inne.

Vejdeš v šedinách do hrobu, tak jako odnášíno bývá zralé obilí časem svým.

 Se, detta hava vi utrannsakat, och så är det;  hör därpå och betänk det väl.

Aj, toť jsme vyhledali, a takť jest; poslechniž toho, a schovej sobě to.