Job 30

Mas agora zombam de mim os de menos idade do que eu, cujos pais teria eu desdenhado de pôr com os cães do meu rebanho.

 Och nu le de åt mig,  människor som äro yngre till åren än jag,  män vilkas fäder jag aktade ringa,  ja, ej ens hade velat sätta bland mina vallhundar.

Pois de que me serviria a força das suas mãos, homens nos quais já pereceu o vigor?

 Vad skulle de också kunna gagna mig med sin hjälp,  dessa människor som sakna all manlig kraft?

De míngua e fome emagrecem; andam roendo pelo deserto, lugar de ruínas e desolação.

 Utmärglade äro de ju av brist och svält;  de gnaga sin föda av torra öknen,  som redan i förväg är öde och ödslig.

Apanham malvas junto aos arbustos, e o seu mantimento são as raízes dos zimbros.

 Saltörter plocka de där bland snåren,  och ginströtter är vad de hava till mat.

São expulsos do meio dos homens, que gritam atrás deles, como atrás de um ladrão.

 Ur människors samkväm drives de ut,  man ropar efter dem såsom efter tjuvar.

Têm que habitar nos desfiladeiros sombrios, nas cavernas da terra e dos penhascos.

 I gruvliga klyftor måste de bo,  i hålor under jorden och i bergens skrevor.

Bramam entre os arbustos, ajuntam-se debaixo das urtigas.

 Bland snåren häva de upp sitt tjut,  under nässlor ligga de skockade,

São filhos de insensatos, filhos de gente sem nome; da terra foram enxotados.

 en avföda av dårar och ärelöst folk,  utjagade ur landet med hugg och slag.

Mas agora vim a ser a sua canção, e lhes sirvo de provérbio.

 Och för sådana har jag nu blivit en visa,  de hava mig till ämne för sitt tal;

Eles me abominam, afastam-se de mim, e no meu rosto não se privam de cuspir.

 med avsky hålla de sig fjärran ifrån mig,  de hava ej försyn för att spotta åt mig.

Porquanto Deus desatou a minha corda e me humilhou, eles sacudiram de si o freio perante o meu rosto.

 Nej, mig till plåga, lossa de alla band,  alla tyglar kasta de av inför mig.

ë direita levanta-se gente vil; empurram os meus pés, e contra mim erigem os seus caminhos de destruição.

 Invid min högra sida upphäver sig ynglet;  mina fötter vilja de stöta undan.  De göra sig vägar som skola leda till min ofärd.

Estragam a minha vereda, promovem a minha calamidade; não há quem os detenha.

 Stigen framför mig hava de rivit upp.  De göra sitt bästa till att fördärva mig,  de som dock själva äro hjälplösa.

Vêm como por uma grande brecha, por entre as ruínas se precipitam.

 Såsom genom en bred rämna bryta de in;  de vältra sig fram under murarnas brak.

Sobrevieram-me pavores; é perseguida a minha honra como pelo vento; e como nuvem passou a minha felicidade.

 Förskräckelser välvas ned över mig.  Såsom en storm bortrycka de min ära,  och såsom ett moln har min välfärd farit bort.

E agora dentro de mim se derrama a minha alma; os dias da aflição se apoderaram de mim.

 Och nu utgjuter sig min själ inom mig,  eländesdagar hålla mig fast.

De noite me são traspassados os ossos, e o mal que me corrói não descansa.

 Natten bortfräter benen i min kropp,  och kvalen som gnaga mig veta ej av vila.

Pela violência do mal está desfigurada a minha veste; como a gola da minha túnica, me aperta.

 Genom övermäktig kraft har mitt kroppshölje blivit vanställt,  såsom en livklädnad hänger det omkring mig.

Ele me lançou na lama, e fiquei semelhante ao pó e à cinza.

 I orenlighet har jag blivit nedstjälpt,  och själv är jag nu lik stoft och aska.

Clamo a ti, e não me respondes; ponho-me em pé, e não atentas para mim.

 Jag ropar till dig, men du svarar mig icke;  jag står här, men de bespejar mig allenast.

Tornas-te cruel para comigo; com a força da tua mão me persegues.

 Du förvandlas för mig till en grym fiende,  med din starka hand ansätter du mig.

Levantas-me sobre o vento, fazes-me cavalgar sobre ele, e dissolves-me na tempestade.

 Du lyfter upp mig i stormvinden och för mig hän,  och i bruset låter du mig försmälta av ångest.

Pois eu sei que me levarás à morte, e à casa do ajuntamento destinada a todos os viventes.

 Ja, jag förstår att du vill föra mig till döden,  till den boning dit allt levande församlas.

Contudo não estende a mão quem está a cair? Ou não clama por socorro na sua calamidade?

 Men skulle man vid sitt fall ej få sträcka ut handen,  ej ropa efter hjälp, när ofärd har kommit?

Não chorava eu sobre aquele que estava aflito? Ou não se angustiava a minha alma pelo necessitado?

 Grät jag ej själv över den som hade hårda dagar,  och ömkade sig min själ ej över den fattige?

Todavia aguardando eu o bem, eis que me veio o mal, e esperando eu a luz, veio a escuridão.

 Se, jag väntade mig lycka, men olycka kom;  jag hoppades på ljus, men mörker kom.

As minhas entranhas fervem e não descansam; os dias da aflição me surpreenderam.

 Därför sjuder mitt innersta och får ingen ro,  eländesdagar hava ju mött mig.

Denegrido ando, mas não do sol; levanto-me na congregação, e clamo por socorro.

 Med mörknad hud går jag, fastän ej bränd av solen;  mitt i församlingen står jag upp och skriar.

Tornei-me irmão dos chacais, e companheiro dos avestruzes.

 En broder har jag blivit till schakalerna,  och en frände är jag vorden till strutsarna.

A minha pele enegrece e se me cai, e os meus ossos estão queimados do calor.

 Min hud har svartnat och lossnat från mitt kött,  benen i min kropp äro förbrända av hetta.

Pelo que se tornou em pranto a minha harpa, e a minha flauta em voz dos que choram.

 I sorgelåt är mitt harpospel förbytt,  mina pipors klang i högljudd gråt.