Job 9

Na ka whakahoki a Hopa, ka mea,

Därefter tog Job till orda och sade:

E mohiotia ana ano tenei e ahau; engari ma te aha ka tika ai te tangata ki te Atua?

 Ja, förvisso vet jag att så är;  huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?

Ki te pai ia ki te totohe ki a ia, kahore he kupu kotahi o roto i te mano e taea e ia te whakahoki ki a ia.

 Vill han gå till rätta med henne,  så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.

He ngakau mohio ia, he pakari tona kaha: ko wai e whakauaua ki a ia, a e whiwhi i te pai?

 Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft,  vem kan trotsa honom och dock slippa undan;

E nekehia ana e ia nga maunga, te mohio ratou; hurihia ake e ia i a ia e riri ana.

 honom som oförtänkt flyttar bort berg  och omstörtar dem i sin vrede;

E whakangaueuetia ana e ia te whenua, e nekehia atu ana i tona wahi, wiri ana ona pou.

 honom som kommer jorden att vackla från sin plats,  och dess pelare bäva därvid;

E korero nei ki te ra, a kore ake e whiti; hiritia putia iho e ia nga whetu.

 honom som befaller solen, så går hon icke upp,  och som sätter stjärnorna under försegling;

Ko ia nei anake hei hora i nga rangi, hei takahi i runga i nga ngaru o te moana.

 honom som helt allena spänner ut himmelen  och skrider fram över havets toppar;

Nana nei i hanga a Aketura, a Tautoru, a Matariki, me nga ruma i te tonga.

 honom som har gjort Karlavagnen och Orion,  Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;

Nana nei i mahi nga mea nunui, e kore nei e taea te rapu atu, ae ra nga mea whakamiharo, e kore nei e taea te tatau.

 honom som gör stora och outrannsakliga ting  och under, flera än någon kan räkna?

Ina tonu ia e haere atu nei, a kahore ahau i kite; ka pahemo atu hoki ia, a kahore ahau e matau ki a ia.

 Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det,  han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.

Nana, ka hopu ia i tana i aru ai, ma wai ia e arai? Ko wai hei ki atu ki a ia, E aha ana koe?

 Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom?  Vem kan säga till honom: »Vad gör du?»

E kore te Atua e whakahoki iho i tona riri; e piko ana ki raro i a ia nga kaiawhina o Rahapa.

 Gud, han ryggar icke sin vrede;  för honom har Rahabs följe måst böja sig;

A kia whakahoki kupu ano ahau ki a ia, kia whiriwhiri kupu ano maku ki a ia?

 huru skulle jag då våga svara honom,  välja ut ord till att tala med honom?

Ahakoa he tika ahau, e kore ahau e whakahoki kupu atu; engari ka inoi ahau ki toku kaiwhakawa.

 Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara;  jag finge anropa min motpart om misskund.

Me i karanga atu ahau, a whakahokia mai ai e ia te kupu ki ahau, kihai ahau i whakaae tera kua whakarongo mai ia ki toku reo.

 Och om han än svarade mig på mitt rop,  så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.

E aki ana hoki ia ia ahau ki te tupuhi, e whakanui takekore ana hoki i oku mate.

 Ty med storm hemsöker han mig  och slår mig med sår på sår, utan sak.

Kahore ahau e tukua e ia kia ta toku manawa; otiia whakakiia ana e ia toku wairua ki te kawa.

 Han unnar mig icke att hämta andan;  nej, med bedrövelser mättar han mig.

Ki te korero tatou mo te kaha o te hunga pakari, nana, kei reira ia! A ki te mea he whakawa, ko wai ra hei whakatakoto i te taima moku?

 Gäller det försteg i kraft: »Välan, jag är redo!»,  gäller det rätt: »Vem ställer mig till ansvar?»

Ahakoa he tika ahau, ma toku mangai ano ahau e whakahe; ahakoa he tikanga tapatahi taku, ma reira ano e whakaatu toku ngaunga ketanga.

 Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig;  vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.

He tapatahi ahau; kahore ahau e whakaaro ki ahau ano; e whakahawea ana ahau ki toku ora.

 Men ostrafflig är jag!  Jag aktar ej mitt liv,  jag frågar icke efter, om jag får leva.

He kotahi tonu ena; koia ahau ka mea, e whakamotitia ana e ia te tapatahi raua ko te kino.

 Det må gå som det vill, nu vare det sagt:  han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.

Na ka whakamate tata nei te whiu, he kata tana ki te whakamatautauranga o te hunga harakore.

 Om en landsplåga kommer med plötslig död,  så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.

Kua hoatu te whenua ki te ringa o te tangata kino; e taupokina ana e ia nga mata o nga kaiwhakawa; ki te mea ehara i a ia, tena ko wai?

 Jorden är given i de ogudaktigas hand,  och täckelse sätter han för dess domares ögon.  Är det ej han som gör det, vem är det då?

Na, ko te hohoro o oku ra, nui atu i to te kaikawe pukapuka; e rere ana, kahore hoki e kite i te pai.

 Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare,  de fly bort utan att hava sett någon lycka;

Kua pahemo, kua pera me nga kaipuke tere, me te ekara ano e topa iho ana ki tana kai.

 de ila åstad såsom en farkost av rör,  såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.

Ki te mea ahau, ka wareware ahau ki taku tangi, ka unuhia atu e ahau te pouri o toku mata, a ka marama:

 Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer,  att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,

E wehi ana ahau i oku mamae katoa, e mohio ana ahau e kore ahau e meinga e koe he harakore.

 Så måste jag dock bäva för alla mina kval;  jag vet ju att du icke skall döma mig fri.

Tera hoki ahau e whakahengia; he aha ahau i whakangenge kau ai i ahau?

 Nej, såsom skyldig måste jag stå där;  varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?

Ki te horoi ahau i ahau ki te hukarere, a ka meinga oku ringa kia ma rawa;

 Om jag än tvår mig i snö  och renar mina händer i lutsalt,

Katahi ahau ka rumakina e koe ki te poka, a whakarihariha mai ana oku kakahu ki ahau.

 så skall du dock sänka mig ned i pölen,  så att mina kläder måste vämjas vid mig.

Ehara hoki ia i te tangata, i te penei me ahau nei, e whakahoki kupu ai ahau ki a ia, e haere tahi ai maua ki te whakawa.

 Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom,  ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;

Kahore he kaiwhakatikatika mo ta maua, kahore he tangata hei whakapa i tona ringa ki a maua tahi.

 ingen skiljeman finnes mellan oss,  ingen som har myndighet över oss båda.

Me tango atu e ia tana patu i ahau, a kaua hoki tana whakamataku e whakawehi i ahau:

 Må han blott vända av från mig sitt ris,  och må fruktan för honom ej förskräcka mig;

Hei reira ahau ka korero, a kahore e wehi i a ia; kahore hoki ahau e pera i roto i ahau.

 då skall jag tala utan att rädas för honom,  ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.