Psalms 102

Prière d'un malheureux, lorsqu'il est abattu et qu'il répand sa plainte devant l'Eternel. Eternel, écoute ma prière, Et que mon cri parvienne jusqu'à toi!

Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN.

Ne me cache pas ta face au jour de ma détresse! Incline vers moi ton oreille quand je crie! Hâte-toi de m'exaucer!

 HERRE, hör min bön,  och låt mitt rop komma inför dig.

Car mes jours s'évanouissent en fumée, Et mes os sont enflammés comme un tison.

 Dölj icke ditt ansikte för mig,      när jag är i nöd.  Böj ditt öra till mig;  när jag ropar,      så skynda att svara mig.

Mon coeur est frappé et se dessèche comme l'herbe; J'oublie même de manger mon pain.

 Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök,  benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.

Mes gémissements sont tels Que mes os s'attachent à ma chair.

 Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat;  ty jag förgäter att äta mitt bröd.

Je ressemble au pélican du désert, Je suis comme le chat-huant des ruines;

 För min högljudda suckans skull  tränga benen i min kropp ut till huden.

Je n'ai plus de sommeil, et je suis Comme l'oiseau solitaire sur un toit.

 Jag är lik en pelikan i öknen,  jag är såsom en uggla bland ruiner.

Chaque jour mes ennemis m'outragent, Et c'est par moi que jurent mes adversaires en fureur.

 Jag får ingen sömn och har blivit lik      en ensam fågel på taket.

Je mange la poussière au lieu de pain, Et je mêle des larmes à ma boisson,

 Hela dagen smäda mig mina fiender;  de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.

A cause de ta colère et de ta fureur; Car tu m'as soulevé et jeté au loin.

 Ty jag äter aska såsom bröd  och blandar min dryck med gråt,

Mes jours sont comme l'ombre à son déclin, Et je me dessèche comme l'herbe.

 för din vredes och förtörnelses skull,  därför att du har gripit mig och kastat mig bort.

Mais toi, Eternel! tu règnes à perpétuité, Et ta mémoire dure de génération en génération.

 Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges,  och jag själv förvissnar såsom gräs.

Tu te lèveras, tu auras pitié de Sion; Car le temps d'avoir pitié d'elle, Le temps fixé est à son terme;

 Men du, o HERRE,      tronar evinnerligen,  och din åminnelse varar från släkte till släkte.

Car tes serviteurs en aiment les pierres, Ils en chérissent la poussière.

 Du skall stå upp      och förbarma dig över Sion;  se, det är tid att du bevisar det nåd;      ja, stunden har kommit.

Alors les nations craindront le nom de l'Eternel, Et tous les rois de la terre ta gloire.

 Ty dina tjänare hava dess stenar kära  och ömka sig över dess grus.

Oui, l'Eternel rebâtira Sion, Il se montrera dans sa gloire.

 Då skola hedningarna frukta HERRENS namn  och alla jordens konungar din härlighet,

Il est attentif à la prière du misérable, Il ne dédaigne pas sa prière.

 när en gång HERREN har byggt upp Sion  och uppenbarat sig i sin härlighet;

Que cela soit écrit pour la génération future, Et que le peuple qui sera créé célèbre l'Eternel!

 när han har vänt sig till de utblottades bön  och upphört att förakta deras bön.

Car il regarde du lieu élevé de sa sainteté; Du haut des cieux l'Eternel regarde sur la terre,

 Det skall tecknas upp      för ett kommande släkte,  och det folk som varder skapat      skall lova HERREN,

Pour écouter les gémissements des captifs, Pour délivrer ceux qui vont périr,

 att han har blickat ned      från sin heliga höjd,  att HERREN har skådat      från himmelen ned till jorden,

Afin qu'ils publient dans Sion le nom de l'Eternel, Et ses louanges dans Jérusalem,

 för att höra den fångnes klagan,  för att befria dödens barn,

Quand tous les peuples s'assembleront, Et tous les royaumes, pour servir l'Eternel.

 på det att man i Sion      må förkunna HERRENS namn  och hans lov i Jerusalem,

Il a brisé ma force dans la route, Il a abrégé mes jours.

 när alla folk församlas,  och alla riken, för att tjäna HERREN.

Je dis: Mon Dieu, ne m'enlève pas au milieu de mes jours, Toi, dont les années durent éternellement!

 Han har på vägen nedböjt min kraft,  han har förkortat mina dagar.

Tu as anciennement fondé la terre, Et les cieux sont l'ouvrage de tes mains.

 Jag säger: Min Gud,      tag mig icke bort i mina halva dagar,  du vilkens år vara från släkte till släkte.

Ils périront, mais tu subsisteras; Ils s'useront tous comme un vêtement; Tu les changeras comme un habit, et ils seront changés.

 I urtiden lade du jordens grund,  och himlarna äro dina händer verk:

Mais toi, tu restes le même, Et tes années ne finiront point.

 de skola förgås, men du förbliver,  de skola alla nötas ut såsom en klädnad;  du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.

Les fils de tes serviteurs habiteront leur pays, Et leur postérité s'affermira devant toi.

 Men du är densamme,  och dina år skola icke hava någon ände. [ (Psalms 102:29)  Dina tjänares barn skola få bo i landet,  och deras avkomma skall bestå inför dig. ]