Psalms 38

(En salme af David. Lehazkir.) HERRE, revs mig ej i din vrede, tugt mig ej i din Harme!

En psalm av David; till åminnelse.

Thi dine pile sidder i mig, din Hånd har lagt sig på mig.

 HERRE, straffa mig icke i din förtörnelse,  och tukta mig icke i din vrede.

Intet er karskt på min Krop for din Vredes Skyld, intet uskadt i mine Ledemod for mine Synders Skyld;

 Ty dina pilar hava träffat mig,  och din hand drabbar mig.

thi over mit Hoved skyller min Brøde som en tyngende Byrde, for tung for mig.

 Det finnes intet helt på min kropp      för din vredes skull,  intet helbrägda i mina ben      för min synds skull.

Mine Sår både stinker og rådner, for min Dårskabs Skyld går jeg bøjet;

 Ty mina missgärningar gå mig över huvudet;  såsom en svår börda      äro de mig för tunga.

jeg er såre nedtrykt, sorgfuld vandrer jeg Dagen lang.

 Mina sår stinka och flyta  för min dårskaps skull.

Thi Lænderne er fulde af Brand, intet er karskt på min Krop,

 Jag går krokig och mycket lutande;  hela dagen går jag sörjande.

jeg er lammet og fuldkommen knust, jeg skriger i Hjertets Vånde.

 Ty mina länder äro fulla av brand,  och intet helt finnes på min kropp.

HERRE, du kender al min Attrå, mit Suk er ej skjult for dig;

 Jag är vanmäktig och illa sönderslagen;  jag klagar för mitt hjärtas jämmers skull.

mit Hjerte banker, min Kraft har svigtet, selv mit Øje har mistet sin Glans.

 Herre, du känner all min trängtan,  och min suckan är dig icke fördold.

For min Plages Skyld flyr mig Ven og Frænde, mine Nærmeste holder sig fjert;

 Mitt hjärta slår häftigt,      min kraft har övergivit mig;   mina ögons ljus,      också det är borta.

de, der vil mig til Livs, sætter Snarer, og de, der vil mig ondt, lægger Råd om Fordærv, de tænker Dagen igennem på Svig.

 Mina vänner och fränder      hålla sig fjärran ifrån min plåga,  och mina närmaste hava ställt sig långt ifrån.

Men jeg er som en døv, der intet hører, som en stum, der ej åbner sin Mund,

 Snaror lägga de ut, som stå efter mitt liv,  och de som söka min ofärd      tala vad fördärvligt är;  på svek tänka de hela dagen.

som en Mand, der ikke kan høre, i hvis Mund der ikke er Svar.

 Men jag är lik en döv, som intet hör,  och lik en stum, som icke upplåter sin mun;

Thi til dig står mit Håb, o HERRE, du vil bønhøre, Herre min Gud,

 ja, jag är lik en man som intet hör,  och som icke har något gensvar i sin mun.

når jeg siger: "Lad dem ikke glæde sig over mig, hovmode sig over min vaklende Fod!"

 Se, på dig, HERRE, hoppas jag;  du skall svara, Herre, min Gud.

Thi jeg står allerede for Fald, mine Smerter minder mig stadig;

 Ty jag fruktar att de annars      få glädja sig över mig,  att de skola förhäva sig över mig,      när min fot vacklar.

thi jeg må bekende min Skyld må sørge over min Synd.

 Ty jag är nära att falla,  och min plåga är alltid inför mig;

Mange er de, der med Urette er mine Fjender, talrige de, der hader mig uden Grund,

 ja, jag måste bekänna min missgärning,  och jag sörjer över min synd.

som lønner mig godt med ondt, som står mig imod, fordi jeg søger det gode.

 Men mina fiender få leva och äro mäktiga,  och många äro de som hata mig utan sak,

HERRE, forlad mig ikke, min Gud, hold dig ikke borte fra mig,

 de som löna gott med ont,  och som stå mig emot, därför att jag far efter det goda.

il mig til Hjælp, o Herre, min Frelse!

 Övergiv mig icke, HERRE;  min Gud, var icke långt ifrån mig. [ (Psalms 38:23)  Skynda till min hjälp,      Herre, du min frälsning. ]