Psalms 22

(Til sangmesteren. Efter "morgenrødens hind". En salme af David.) Min Gud, min Gud, hvorfor har du forladt mig? Mit Skrig til Trods er Frelsen mig fjern.

För sångmästaren, efter »Morgonrodnadens hind»; en psalm av David.

Min Gud, jeg råber om Dagen, du svarer ikke, om Natten, men finder ej Hvile.

 Min Gud, min Gud,      varför har du övergivit mig?  Jag brister ut och klagar,      men min frälsning är fjärran.

Og dog er du den hellige, som troner på Israels Lovsange.

 Men Gud, jag ropar om dagen,      men du svarar icke,  så ock om natten,      men jag får ingen ro.

På dig forlod vore Fædre sig, forlod sig, og du friede dem;

 Och dock är du den Helige,  den som tronar på Israels lovsånger.

de råbte til dig og frelstes, forlod sig på dig og blev ikke til Skamme.

 På dig förtröstade våra fäder;  de förtröstade, och du räddade dem.

Men jeg er en Orm og ikke en Mand, til Spot for Mennesker, Folk til Spe;

 Till dig ropade de och blevo hulpna;  på dig förtröstade de och kommo icke på skam.

alle, der ser mig, håner mig, vrænger Mund og ryster på Hovedet:

 Men jag är en mask,      och icke en människa,  till smälek bland män,      föraktad av folket.

"Han har væltet sin Sag på HERREN; han fri ham og frelse ham, han har jo Velbehag i ham."

 Alla som se mig      bespotta mig;  de ia upp munnen,      de skaka huvudet:

Ja, du drog mig af Moders Liv, lod mig hvile trygt ved min Moders Bryst;

 »Befall dig åt HERREN!      Han befrie honom,  han rädde honom,      ty han har ju behag till honom.»

på dig blev jeg kastet fra Moders Skød, fra Moders Liv var du min Gud.

 Ja, det var du som hämtade mig ut ur moderlivet  och lät mig vila trygg vid min moders bröst.

Vær mig ikke fjern, thi Trængslen er nær, og ingen er der, som hjælper!

 På dig är jag kastad allt ifrån modersskötet;  du är min Gud allt ifrån min moders liv.

Stærke Tyre står omkring mig, Basans vældige omringer mig,

 Var icke långt ifrån mig,      ty nöd är nära,      och det finnes ingen hjälpare.

spiler Gabet op imod mig som rovgridske, brølende Løver.

 Tjurar i mängd omgiva mig,  Basans oxar omringa mig.

Jeg er som Vand, der er udgydt, alle mine Knogler skilles, mit Hjerte er blevet som Voks, det smelter i Livet på mig;

 Såsom glupande och rytande lejon  iar man upp gapet mot mig.

min Gane er tør som et Potteskår til Gummerne klæber min Tunge, du lægger mig ned i Dødens Støv.

 Jag är lik vatten som utgjutes,  alla mina leder hava skilts åt;  mitt hjärta är såsom vax,  det smälter i mitt liv.

Thi Hunde står omkring mig, onde i Flok omringer mig, de har gennemboret mine Hænder og Fødder,

 Min kraft är förtorkad och lik en lerskärva,  min tunga låder vid min gom,  och du lägger mig i dödens stoft.

jeg kan tælle alle mine Ben; med Skadefryd ser de på mig.

 Ty hundar omgiva mig;  de ondas hop har kringränt mig,  mina händer och fötter hava de genomborrat.

Mine Klæder deler de mellem sig, om Kjortelen kaster de Lod.

 Jag kan räkna alla mina ben;  de skåda därpå, de se med lust på mig.

Men du, o HERRE, vær ikke fjern, min Redning, il mig til Hjælp!

 De dela mina kläder mellan sig  och kasta lott om min klädnad.

Udfri min Sjæl fra Sværdet, min eneste af Hundes Vold!

 Men du, HERRE, var icke fjärran;  du min starkhet, skynda till min hjälp.

Frels mig fra Løvens Gab, fra Vildoksens Horn! Du har bønhørt mig.

 Rädda min själ från svärdet,  mitt liv ur hundarnas våld.

Dit Navn vil jeg kundgøre for mine Brødre, prise dig midt i Forsamlingen:

 Fräls mig från lejonets gap.  Ja, du bönhör mig och räddar mig undan vildoxarnas horn.

"I, som frygter HERREN, pris ham, ær ham; al Jakobs Æt, bæv for ham, al Israels Æt!

 Då skall jag förkunna ditt namn för mina bröder,  mitt i församlingen skall jag prisa dig:

Thi han foragtede ikke, forsmåede ikke den armes Råb, skjulte ikke sit Åsyn for ham, men hørte, da han råbte til ham!"

 I som frukten HERREN, loven honom;  ären honom, alla Jakobs barn,  och bäven för honom, alla Israels barn.

Jeg vil synge din Pris i en stor Forsamling, indfri mine Løfter iblandt de fromme;

 Ty han föraktade icke den betrycktes elände  och höll det icke för en styggelse;  han fördolde icke sitt ansikte för honom,  och när han ropade, lyssnade han till honom.

de ydmyge skal spise og mættes; hvo HERREN søger, skal prise ham; deres Hjerte leve for evigt!

 Genom dig skall min lovsång ljuda      i den stora församlingen;  mina löften får jag infria      inför dem som frukta honom.

Den vide Jord skal mærke sig det og omvende sig til HERREN, og alle Folkenes Slægter skal tilbede for hans Åsyn;

 De ödmjuka skola äta och bliva mätta,  de som söka HERREN skola få lova honom;  ja, edra hjärtan skola leva evinnerligen.

thi HERRENs er Riget, han er Folkenes Hersker.

 Alla jordens ändar skola betänka det      och omvända sig till HERREN.  Hedningarnas alla släkter      skola tillbedja inför dig.

De skal tilbede ham alene, alle Jordens mægtige; de skal bøje sig for hans Åsyn, alle, der nedsteg i Støvet og ikke holdt deres Sjæl i Live.

 Ty riket är HERRENS,      och han råder över hedningarna.

Ham skal Efterkommeme tjene; om HERREN skal tales til Slægten, der kommer;

 Ja, alla mäktiga på jorden      skola äta och tillbedja;  inför honom skola knäböja      alla de som måste fara ned i graven,  de som icke kunna behålla      sin själv vid liv.

de skal forkynde et Folk, der fødes, hans Retfærd. Thi han greb ind.

 Kommande ättled skola tjäna honom;  man skall förtälja om Herren för ett annat släkte. [ (Psalms 22:32)  Man skall träda upp och förkunna hans rättfärdighet,  ja, bland folk som skola födas att han har gjort det. ]