Job 5

Råb kun! Giver nogen dig Svar? Og til hvem af de Hellige vender du dig?

 Ropa fritt; vem finnes, som svarar dig,  och till vilken av de heliga kan du vända dig?

Thi Dårens Harme koster ham Livet, Tåbens Vrede bliver hans Død.

 Se, dåren dräpes av sin grämelse,  och den fåkunnige dödas av sin bitterhet.

Selv har jeg set en Dåre rykkes op, hans Bolig rådne brat;

 Jag såg en dåre, fast var han rotad,  men plötsligt måste jag ropa ve över hans boning.

hans Sønner var uden Hjælp, trådtes ned i Porten, ingen reddede dem;

 Ty hans barn gå nu fjärran ifrån frälsning,  de förtrampas i porten utan räddning.

sultne åd deres Høst, de tog den, selv mellem Torne, og tørstige drak deres Mælk.

 Av hans skörd äter vem som är hungrig,  den rövas bort, om och hägnad med törnen;  efter hans rikedom gapar ett giller.

Thi Vanheld vokser ej op af Støvet, Kvide spirer ej frem af Jorden,

 Ty icke upp ur stoftet kommer fördärvet,  ej ur marken skjuter olyckan upp;

men Mennesket avler Kvide, og Gnisterne flyver til Vejrs.

 nej, människan varder född till olycka,  såsom eldgnistor måste flyga mot höjden.

Nej, jeg vilde søge til Gud og lægge min Sag for ham,

 Men vore det nu jag, så sökte jag nåd hos Gud,  åt Gud hemställde jag min sak,

som øver ufattelig Vælde og Undere uden Tal,

 åt honom som gör stora och outrannsakliga ting,  under, flera än någon kan räkna,

som giver Regn på Jorden og nedsender Vand over Marken

 åt honom som låter regnet falla på jorden  och sänder vatten ned över markerna,

for at løfte de bøjede højt, så de sørgende opnår Frelse,

 när han vill upphöja de ringa  och förhjälpa de sörjande till frälsning.

han, som krydser de kloges Tanker, så de ikke virker noget, der varer,

 Han är den som gör de klokas anslag om intet,  så att deras händer intet uträtta med förnuft;

som fanger de vise i deres Kløgt, så de listiges Råd er forhastet;

 han fångar de visa i deras klokskap  och låter de illfundiga förhasta sig i sina rådslag:

i Mørke raver de, selv om Dagen, famler ved Middag, som var det Nat.

 mitt på dagen råka de ut för mörker  och famla mitt i ljuset, likasom vore det natt.

Men han frelser den arme fra Sværdet og fattig af stærkes Hånd,

 Så frälsar han från deras tungors svärd,  han frälsar den fattige ur den övermäktiges hand.

så der bliver Håb for den ringe og Ondskaben lukker sin Mund.

 Den arme kan så åter hava ett hopp,  och orättfärdigheten måste tillsluta sin mun.

Held den Mand, som revses at Gud; ringeagt ej den Almægtiges Tugt!

 Ja, säll är den människa som Gud agar;  den Allsmäktiges tuktan må du icke förkasta.

Thi han sårer, og han forbinder, han slår, og hans Hænder læger.

 Ty om han och sargar, så förbinder han ock,  om han slår, så hela ock hans händer.

Seks Gange redder han dig i Trængsel, syv går Ulykken uden om dig;

 Sex gånger räddar han dig ur nöden,  ja, sju gånger avvändes olyckan från dig.

han frier dig fra Døden i Hungersnød, i Krig fra Sværdets Vold;

 I hungerstid förlossar han dig från döden  och i krig undan svärdets våld.

du er gemt for Tungens Svøbe, har intet at frygte, når Voldsdåd kommer;

 När tungor svänga gisslet, gömmes du undan;  du har intet att frukta, när förhärjelse kommer.

du ler ad Voldsdåd og Hungersnød og frygter ej Jordens vilde dyr;

 Ja, åt förhärjelse och dyr tid kan du då le,  för vilddjur behöver du ej heller känna fruktan;

du har Pagt med Markens Sten, har Fred med Markens Vilddyr;

 ty med markens stenar står du i förbund,  och med djuren på marken har du ingått fred.

du kender at have dit Telt i Fred, du mønstrer din Bolig, og intet fattes;

 Och du får se huru din hydda står trygg;  när du synar din boning, saknas intet däri.

du kender at have et talrigt Afkom, som Jordens Urter er dine Spirer;

 Du får ock se huru din ätt förökas,  huru din avkomma bliver såsom markens örter.

Graven når du i Ungdomskraft, som Neg føres op, når Tid er inde.

 I graven kommer du, när du har hunnit din mognad,  såsom sädesskylen bärgas, då dess tid är inne.

Se, det har vi gransket, således er det; det har vi hørt, så vid også du det!

 Se, detta hava vi utrannsakat, och så är det;  hör därpå och betänk det väl.