Job 9

9:1

Odpověděv pak Job, řekl:

Därefter tog Job till orda och sade:

9:2

I ovšem vím, žeť tak jest; nebo jak by mohl člověk spravedliv býti před Bohem silným?

Ja, förvisso vet jag att så är; huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?

9:3

A chtěl-li by se hádati s ním, nemohl by jemu odpovědíti ani na jedno z tisíce slov.

Vill han gå till rätta med henne, så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.

9:4

Moudrého jest srdce a silný v moci. Kdo zatvrdiv se proti němu, pokoje užil?

Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan;

9:5

On přenáší hory, než kdo shlédne, a podvrací je v prchlivosti své.

honom som oförtänkt flyttar bort berg och omstörtar dem i sin vrede;

9:6

On pohybuje zemí z místa jejího, tak že se třesou sloupové její.

honom som kommer jorden att vackla från sin plats, och dess pelare bäva därvid;

9:7

On když zapovídá slunci, nevychází, a hvězdy zapečeťuje.

honom som befaller solen, så går hon icke upp, och som sätter stjärnorna under försegling;

9:8

On roztahuje nebe sám, a šlapá po vlnách mořských.

honom som helt allena spänner ut himmelen och skrider fram över havets toppar;

9:9

On učinil Arktura, Oriona, Kuřátka a hvězdy skryté na poledne.

honom som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;

9:10

On činí věci veliké, a to nevystižitelné a divné, jimž není počtu.

honom som gör stora och outrannsakliga ting och under, flera än någon kan räkna?

9:11

Ano jde-li mimo mne, tedy nevidím; ovšem když pomíjí, neznamenám ho.

Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.

9:12

Tolikéž jestliže co uchvátí, kdo mu to rozkáže navrátiti? Kdo dí jemu: Co činíš?

Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: »Vad gör du?»

9:13

Nezdržel-li by Bůh hněvu svého, klesli by před ním spolu spuntovaní, jakkoli mocní.

Gud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs följe måst böja sig;

9:14

Jakž bych já tedy jemu odpovídati, a jaká slova svá proti němu vyhledati mohl?

huru skulle jag då våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom?

9:15

Kterémuž, bych i spravedliv byl, nebudu odpovídati, ale před soudcím svým pokořiti se budu.

Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund.

9:16

Ač bych pak i volal, a on mi se ozval, neuvěřím, aby vyslyšel hlas můj,

Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.

9:17

Poněvadž vichřicí setřel mne, rozmnožil rány mé bez příčiny.

Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak.

9:18

Aniž mi dá oddechnouti, ale sytí mne hořkostmi.

Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig.

9:19

Obrátil-li bych se k moci, aj, onť jest nejsilnější; pakli k soudu, kdo mi rok složí?

Gäller det försteg i kraft: »Välan, jag är redo!», gäller det rätt: »Vem ställer mig till ansvar?»

9:20

Jestliže se za spravedlivého stavěti budu, ústa má potupí mne; pakli za upřímého, převráceného mne býti ukáží.

Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.

9:21

Jsem-li upřímý, nebudu věděti toho; nenáviděti budu života svého.

Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frågar icke efter, om jag får leva.

9:22

Jediná jest věc, pročež jsem to mluvil, že upřímého jako bezbožného on zahlazuje.

Det må gå som det vill, nu vare det sagt: han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.

9:23

Jestliže bičem náhle usmrcuje, zkušování nevinných se posmívá;

Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.

9:24

Země dána bývá v ruku bezbožného, tvář soudců jejich zakrývá: jestliže ne on, kdož jiný jest?

Jorden är given i de ogudaktigas hand, och täckelse sätter han för dess domares ögon. Är det ej han som gör det, vem är det då?

9:25

Dnové pak moji rychlejší byli nežli posel; utekli, aniž viděli dobrých věcí.

Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare, de fly bort utan att hava sett någon lycka;

9:26

Pominuli jako prudké lodí, jako orlice letící na pastvu.

de ila åstad såsom en farkost av rör, såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.

9:27

Dím-li: Zapomenu se na své naříkání, zanechám horlení svého, a posilím se:

Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,

9:28

Lekám se všech bolestí svých, vida, že mne jich nezprostíš.

Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri.

9:29

Jestli jsem bezbožný, pročež bych nadarmo pracoval?

Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?

9:30

Ano bych se i umyl vodou sněžnou, a očistil mýdlem ruce své,

Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt,

9:31

Tedy v jámě pohřížíš mne, tak že se ode mne zprzní i to roucho mé.

så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.

9:32

Nebo Bůh není člověkem jako já, jemuž bych odpovídati mohl, a abychom vešli spolu v soud.

Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;

9:33

Aniž máme prostředníka mezi sebou, kterýž by rozhodl nás oba.

ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet över oss båda.

9:34

Kdyby odjal ode mne prut svůj, a strach jeho aby mne nekormoutil,

Må han blott vända av från mig sitt ris, och må fruktan för honom ej förskräcka mig;

9:35

Tehdáž bych mluvil, a nebál bych se, poněvadž není toho tak při mně.

då skall jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.