Psalms 102

mane perdam omnes impios terrae ut interficiam de civitate Domini universos qui operantur iniquitatem

Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN.

oratio pauperis quando sollicitus fuerit et coram Domino fuderit eloquium suum Domine audi orationem meam et clamor meus ad te veniat

 HERRE, hör min bön,  och låt mitt rop komma inför dig.

ne abscondas faciem tuam a me in die tribulationis meae inclina ad me aurem tuam in quacumque die invocavero velociter exaudi me

 Dölj icke ditt ansikte för mig,      när jag är i nöd.  Böj ditt öra till mig;  när jag ropar,      så skynda att svara mig.

quoniam consumpti sunt sicut fumus dies mei et ossa mea quasi frixa contabuerunt

 Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök,  benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.

percussum est quasi faenum et arefactum est cor meum quia oblitus sum comedere panem meum

 Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat;  ty jag förgäter att äta mitt bröd.

a voce gemitus mei adhesit os meum carni meae

 För min högljudda suckans skull  tränga benen i min kropp ut till huden.

adsimilatus sum pelicano deserti factus sum quasi bubo solitudinum

 Jag är lik en pelikan i öknen,  jag är såsom en uggla bland ruiner.

vigilavi et fui sicut avis solitaria super tectum

 Jag får ingen sömn och har blivit lik      en ensam fågel på taket.

tota die exprobrabant mihi inimici mei exultantes per me iurabant

 Hela dagen smäda mig mina fiender;  de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.

quia cinerem sicut panem comedi et potum meum cum fletu miscui

 Ty jag äter aska såsom bröd  och blandar min dryck med gråt,

a facie indignationis et irae tuae quia elevasti me et adlisisti me

 för din vredes och förtörnelses skull,  därför att du har gripit mig och kastat mig bort.

dies mei quasi umbra inclinati sunt et ego quasi faenum arui

 Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges,  och jag själv förvissnar såsom gräs.

tu autem Domine in aeternum permanes memoriale tuum in generatione et generatione

 Men du, o HERRE,      tronar evinnerligen,  och din åminnelse varar från släkte till släkte.

tu suscitans misereberis Sion quia tempus est ut miserearis eius quoniam venit tempus quoniam venit pactum

 Du skall stå upp      och förbarma dig över Sion;  se, det är tid att du bevisar det nåd;      ja, stunden har kommit.

quoniam placitos fecerunt servi tui lapides eius et pulverem eius miserabilem

 Ty dina tjänare hava dess stenar kära  och ömka sig över dess grus.

et timebunt gentes nomen Domini et universi reges terrae gloriam tuam

 Då skola hedningarna frukta HERRENS namn  och alla jordens konungar din härlighet,

quia aedificavit Dominus Sion apparuit in gloria sua

 när en gång HERREN har byggt upp Sion  och uppenbarat sig i sin härlighet;

respexit ad orationem vacui et non dispexit orationem eorum

 när han har vänt sig till de utblottades bön  och upphört att förakta deras bön.

scribatur hoc in generatione novissima et populus qui creabitur laudabit Dominum

 Det skall tecknas upp      för ett kommande släkte,  och det folk som varder skapat      skall lova HERREN,

quoniam prospexit de excelso sanctuario suo Dominus de caelo terram contemplatus est

 att han har blickat ned      från sin heliga höjd,  att HERREN har skådat      från himmelen ned till jorden,

ut audiret gemitum vincti ut solveret filios mortis

 för att höra den fångnes klagan,  för att befria dödens barn,

ut narretur in Sion nomen Domini et laudatio eius in Hierusalem

 på det att man i Sion      må förkunna HERRENS namn  och hans lov i Jerusalem,

cum congregati fuerint populi simul et regna ut serviant Domino

 när alla folk församlas,  och alla riken, för att tjäna HERREN.

adflixit in via fortitudinem meam adbreviavit dies meos

 Han har på vägen nedböjt min kraft,  han har förkortat mina dagar.

dicam Deus meus ne rapias me in dimidio dierum meorum in generatione generationum anni tui

 Jag säger: Min Gud,      tag mig icke bort i mina halva dagar,  du vilkens år vara från släkte till släkte.

a principio terram fundasti et opus manuum tuarum caeli

 I urtiden lade du jordens grund,  och himlarna äro dina händer verk:

ipsi peribunt tu autem stabis et omnes quasi vestimentum adterentur et quasi pallium mutabis illos et mutabuntur

 de skola förgås, men du förbliver,  de skola alla nötas ut såsom en klädnad;  du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.

tu autem ipse es et anni tui non deficient

 Men du är densamme,  och dina år skola icke hava någon ände. [ (Psalms 102:29)  Dina tjänares barn skola få bo i landet,  och deras avkomma skall bestå inför dig. ]