John 11

Був же хворий один, Лазар у Віфанії, із села Марії й сестри її Марти.
Och en man vid namn Lasarus låg sjuk; han var från Betania, den by där Maria och hennes syster Marta bodde.
А Марія, що брат її Лазар був хворий, була та, що помазала Господа миром, і волоссям своїм Йому ноги обтерла.
Det var den Maria som smorde Herren med smörjelse och torkade hans fötter med sitt hår. Och nu låg hennes broder Lasarus sjuk.
Тоді сестри послали до Нього, говорячи: Ось нездужає, Господи, той, що кохаєш його!...
Då sände systrarna bud till Jesus och läto säga: »Herre, se, han som du har så kär ligger sjuk.»
Як почув же Ісус, то промовив: Не на смерть ця недуга, а на Божу славу, щоб Син Божий прославився нею.
När Jesus hörde detta, sade han: »Den sjukdomen är icke till döds, utan till Guds förhärligande, så att Guds Son genom den bliver förhärligad.»
А Ісус любив Марту, і сестру її, і Лазаря.
Och Jesus hade Marta och hennes syster och Lasarus kära.
А коли Він почув, що нездужає той, то зостався два дні на тім місці, де був.
När han nu hörde att denne låg sjuk, stannade han först två dagar där han var;
Після ж того говорить до учнів: Ходімо знову в Юдею.
men därefter sade han till lärjungarna: »Låt oss gå tillbaka till Judeen.»
Йому учні сказали: Учителю, таж допіру юдеї хотіли камінням побити Тебе, а Ти знов туди підеш?
Lärjungarna sade till honom: »Rabbi, nyligen ville judarna stena dig, och åter går du dit?»
Ісус відповів: Хіба дня не дванадцять годин? Як хто ходить за дня, не спіткнеться, цьогосвітнє бо світло він бачить.
Jesus svarade: »Dagen har ju tolv timmar; den som vandrar om dagen, han stöter sig icke, ty han ser då denna världens ljus.
А хто ходить нічної пори, той спіткнеться, бо немає в нім світла.
Men den som vandrar om natten, han stöter sig, ty han har då intet som lyser honom.»
Оце Він сказав, а по тому говорить до них: Друг наш Лазар заснув, та піду розбудити Його.
Sedan han hade talat detta, sade han ytterligare till dem: »Lasarus, vår vän, har somnat in; men jag går för att väcka upp honom ur sömnen.»
А учні сказали Йому: Як заснув, то він, Господи, видужає.
Då sade hans lärjungar till honom: »Herre, sover han, så bliver han frisk igen.»
Та про смерть його мовив Ісус, вони ж думали, що про сонний спочинок Він каже.
Men Jesus hade talat om hans död; de åter menade att han talade om vanlig sömn.
Тоді просто сказав їм Ісус: Умер Лазар.
Då sade Jesus öppet till dem: »Lasarus är död.
І Я тішусь за вас, що там Я не був, щоб повірили ви. Та ходімо до нього.
Och för eder skull, för att I skolen tro, gläder jag mig över att jag icke var där. Men låt oss nu gå till honom.»
Сказав же Хома, називаний Близнюк, до співучнів: Ходімо й ми, щоб із Ним повмирати.
Då sade Tomas, som kallades Didymus, till de andra lärjungarna: »Låt oss gå med, för att vi må dö med honom.»
Як прибув же Ісус, то знайшов, що чотири вже дні той у гробі.
När så Jesus kom dit, fann han att den döde redan hade legat fyra dagar i graven.
А Віфанія поблизу Єрусалиму була, яких стадій з п'ятнадцять.
Nu låg Betania nära Jerusalem, vid pass femton stadier därifrån,
І багато з юдеїв до Марти й Марії прийшли, щоб за брата розважити їх.
och många judar hade kommit till Marta och Maria för att trösta dem i sorgen över deras broder.
Тоді Марта, почувши, що надходить Ісус, побігла зустріти Його, Марія ж удома сиділа.
Då nu Maria fick höra att Jesus kom, gick hon honom till mötes; men Maria satt kvar hemma.
І Марта сказала Ісусові: Коли б, Господи, був Ти отут, то не вмер би мій брат...
Och Marta sade till Jesus: »Herre, hade du varit här, så vore min broder icke död.
Та й тепер, знаю я, що чого тільки в Бога попросиш, то дасть Тобі Бог!
Men jag vet ändå att allt vad du beder Gud om, det skall Gud giva dig.»
Промовляє до неї Ісус: Воскресне твій брат!
Jesus sade till henne: »Din broder skall stå upp igen.»
Відказує Марта Йому: Знаю, що в воскресення останнього дня він воскресне.
Marta svarade honom: »Jag vet att han skall stå upp, vid uppståndelsen på den yttersta dagen.»
Промовив до неї Ісус: Я воскресення й життя. Хто вірує в Мене, хоч і вмре, буде жити.
Jesus svarade till henne: »Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig, han skall leva, om han än dör;
І кожен, хто живе та хто вірує в Мене, повіки не вмре. Чи ти віруєш в це?
och var och en som lever och tror på mig, han skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?»
Вона каже Йому: Так, Господи! Я вірую, що Ти Христос, Син Божий, що має прийти на цей світ.
Hon svarade honom: »Ja, Herre, jag tror att du är Messias, Guds Son, han som skulle komma i världen.»
І промовивши це, відійшла, та й покликала нишком Марію, сестру свою, кажучи: Учитель тут, і Він кличе тебе!
När hon hade sagt detta, gick hon bort och kallade på Maria, sin syster, och sade hemligen till henne: »Mästaren är här och kallar dig till sig.»
А та, як зачула, квапливо встала й до Нього пішла.
När hon hörde detta, stod hon strax upp och gick åstad till honom.
А Ісус не ввійшов був іще до села, а знаходивсь на місці, де Марта зустріла Його.
Men Jesus hade ännu icke kommit in i byn, utan var kvar på det ställe där Marta hade mött honom.
Юдеї тоді, що були з нею в домі й її розважали, як побачили, що Марія квапливо встала й побігла, подалися за нею, гадаючи, що до гробу пішла вона, плакати там.
Då nu de judar, som voro inne i huset hos Maria för att trösta henne, sågo att hon så hastigt stod upp och gick ut, följde de henne, i tanke att hon gick till graven för att gråta där.
Як Марія ж прийшла туди, де був Ісус, і Його вгледіла, то припала до ніг Йому та й говорила до Нього: Коли б, Господи, був Ти отут, то не вмер би мій брат!
När så Maria kom till det ställe där Jesus var och fick se honom, föll hon ned för hans fötter och sade till honom: »Herre, hade du varit där, så vore min broder icke död.»
А Ісус, як побачив, що плаче вона, і плачуть юдеї, що з нею прийшли, то в дусі розжалобився та й зворушився Сам,
Då nu Jesus såg henne gråta och såg jämväl att de judar, som hade kommit med henne, gräto, upptändes han i sin ande och blev upprörd
і сказав: Де його ви поклали? Говорять Йому: Іди, Господи, та подивися!
och frågade: »Var haven I lagt honom?» De svarade honom: »Herre, kom och se.» Och Jesus grät.
І закапали сльози Ісусові...
Då sade judarna: »Se huru kär han hade honom!»
А юдеї казали: Дивись, як кохав Він його!
Men somliga av dem sade:
А з них дехто сказали: Чи не міг же зробити Отой, Хто очі сліпому відкрив, щоб і цей не помер?
»Kunde icke han, som öppnade den blindes ögon, ock hava så gjort att denne icke hade dött?»
Ісус же розжалобивсь знову в Собі, і до гробу прийшов. Була ж то печера, і камінь на ній налягав.
Då upptändes Jesus åter i sitt innersta och gick bort till graven. Den var urholkad i berget, och en sten låg framför ingången.
Промовляє Ісус: Відваліть цього каменя! Сестра вмерлого Марта говорить до Нього: Уже, Господи, чути, бо чотири вже дні він у гробі...
Jesus sade: »Tagen bort stenen.» Då sade den dödes syster Marta till honom: »Herre, han luktar redan, ty han har varit död i fyra dygn.»
Ісус каже до неї: Чи тобі не казав Я, що як будеш ти вірувати, славу Божу побачиш?
Jesus svarade henne: »Sade jag dig icke, att om du trodde, skulle du få se Guds härlighet?»
І зняли тоді каменя. А Ісус ізвів очі до неба й промовив: Отче, дяку приношу Тобі, що Мене Ти почув.
Då togo de bort stenen. Och Jesus lyfte upp sina ögon och sade: »Fader, jag tackar dig för att du har hört mig.
Та Я знаю, що Ти завжди почуєш Мене, але ради народу, що довкола стоїть, Я сказав, щоб увірували, що послав Ти Мене.
Jag visste ju förut att du alltid hör mig; men för folkets skull, som står här omkring, säger jag detta, för att de skola tro att det är du som har sänt mig.»
І, промовивши це, Він скричав гучним голосом: Лазарю, вийди сюди!
När han hade sagt detta, ropade han med hög röst: »Lasarus, kom ut.»
І вийшов померлий, по руках і ногах обв'язаний пасами, а обличчя у нього було перев'язане хусткою... Ісус каже до них: Розв'яжіть його та й пустіть, щоб ходив...
Och han som hade varit död kom ut, med händer och fötter inlindade i bindlar och med ansiktet inhöljt i en duk. Jesus sade till dem: »Lösen honom, och låten honom gå.»
І багато з юдеїв, що посходилися до Марії, та бачили те, що Він учинив, у Нього ввірували.
Många judar, som hade kommit till Maria och hade sett vad Jesus hade gjort, trodde då på honom.
А деякі з них пішли до фарисеїв, і їм розповіли, що Ісус учинив.
Men några av dem gingo bort till fariséerna och omtalade för dem vad Jesus hade gjort.
Тоді первосвященики та фарисеї скликали раду й казали: Що маємо робити, бо Цей Чоловік пребагато чуд чинить?
Då sammankallade översteprästerna och fariséerna en rådsförsamling och sade: »Vad skola vi taga oss till? Denne man gör ju många tecken.
Якщо так позоставимо Його, то всі в Нього ввірують, і прийдуть римляни, та й візьмуть нам і Край, і народ!
Om vi skola låta honom så fortfara, skola alla tro på honom, och romarna komma då att taga ifrån oss både land och folk.»
А один із них, Кайяфа, що був первосвящеником року того, промовив до них: Ви нічого не знаєте,
Men en av dem, Kaifas, som var överstepräst för det året, sade till dem: »I förstån intet,
і не поміркуєте, що краще для вас, щоб один чоловік прийняв смерть за людей, аніж щоб увесь народ мав загинути!
och I besinnen icke huru mycket bättre det är för eder att en man dör för folket, än att hela folket förgås.»
А того не сказав сам від себе, але, первосвящеником бувши в тім році, пророкував, що Ісус за народ мав умерти,
Detta sade han icke av sig själv, utan genom profetisk ingivelse, eftersom han var överstepräst för det året; ty Jesus skulle dö för folket.
і не лише за народ, але й щоб сполучити в одне розпорошених Божих дітей.
Ja, icke allenast »för folket»; han skulle dö också för att samla och förena Guds förskingrade barn.
Отож, від того дня вони змовилися, щоб убити Його.
Från den dagen var deras beslut fattat att döda honom.
І тому не ходив більш Ісус між юдеями явно, але звідти вдавсь до околиць поближче пустині, до міста, що зветься Єфрем, і тут залишався з Своїми учнями.
Så vandrade då Jesus icke längre öppet bland judarna, utan drog sig undan till en stad som hette Efraim, på landsbygden, i närheten av öknen; där stannade han kvar med sina lärjungar.
Наближалася ж Пасха юдейська, і багато-хто з Краю вдались перед Пасхою в Єрусалим, щоб очистити себе.
Men judarnas påsk var nära, och många begåvo sig då, före påsken, från landsbygden upp till Jerusalem för att helga sig.
І шукали Ісуса вони, а в храмі стоявши, гомоніли один до одного: А як вам здається? Хіба Він не прийде на свято?
Och de sökte efter Jesus och sade till varandra, där de stodo i helgedom: »Vad menen I? Skall han då alls icke komma till högtiden?»
А первосвященики та фарисеї наказа дали: як дізнається хто, де Він перебуватиме, нехай донесе, щоб схопити Його.
Och översteprästerna och fariséerna hade utfärdat påbud om att den som finge veta var han fanns skulle giva det till känna, för att de måtte kunna gripa honom.