Psalms 22

[] Tanrım, Tanrım, beni neden terk ettin? Niçin bana yardım etmekten, Haykırışıma kulak vermekten uzak duruyorsun?

För sångmästaren, efter »Morgonrodnadens hind»; en psalm av David.

Ey Tanrım, gündüz sesleniyorum, yanıt vermiyorsun, Gece sesleniyorum, yine rahat yok bana.

 Min Gud, min Gud,      varför har du övergivit mig?  Jag brister ut och klagar,      men min frälsning är fjärran.

Oysa sen kutsalsın, İsrail’in övgüleri üzerine taht kuran sensin.

 Men Gud, jag ropar om dagen,      men du svarar icke,  så ock om natten,      men jag får ingen ro.

Sana güvendiler atalarımız, Sana dayandılar, onları kurtardın.

 Och dock är du den Helige,  den som tronar på Israels lovsånger.

Sana yakarıp kurtuldular, Sana güvendiler, aldanmadılar.

 På dig förtröstade våra fäder;  de förtröstade, och du räddade dem.

Ama ben insan değil, toprak kurduyum, İnsanlar beni küçümsüyor, halk hor görüyor.

 Till dig ropade de och blevo hulpna;  på dig förtröstade de och kommo icke på skam.

[] Beni gören herkes alay ediyor, Sırıtıp baş sallayarak diyorlar ki,

 Men jag är en mask,      och icke en människa,  till smälek bland män,      föraktad av folket.

[] “Sırtını RAB’be dayadı, kurtarsın bakalım onu, Madem onu seviyor, yardım etsin!”

 Alla som se mig      bespotta mig;  de ia upp munnen,      de skaka huvudet:

Oysa beni ana rahminden çıkaran, Ana kucağındayken sana güvenmeyi öğreten sensin.

 »Befall dig åt HERREN!      Han befrie honom,  han rädde honom,      ty han har ju behag till honom.»

Doğuşumdan beri sana teslim edildim, Ana rahminden beri Tanrım sensin.

 Ja, det var du som hämtade mig ut ur moderlivet  och lät mig vila trygg vid min moders bröst.

Benden uzak durma! Çünkü sıkıntı yanıbaşımda, Yardım edecek kimse yok.

 På dig är jag kastad allt ifrån modersskötet;  du är min Gud allt ifrån min moders liv.

Boğalar kuşatıyor beni, Azgın Başan boğaları sarıyor çevremi.

 Var icke långt ifrån mig,      ty nöd är nära,      och det finnes ingen hjälpare.

Kükreyerek avını parçalayan aslanlar gibi Ağızlarını açıyorlar bana.

 Tjurar i mängd omgiva mig,  Basans oxar omringa mig.

Su gibi dökülüyorum, Bütün kemiklerim oynaklarından çıkıyor; Yüreğim balmumu gibi içimde eriyor.

 Såsom glupande och rytande lejon  iar man upp gapet mot mig.

[] Gücüm çömlek parçası gibi kurudu, Dilim damağıma yapışıyor; Beni ölüm toprağına yatırdın.

 Jag är lik vatten som utgjutes,  alla mina leder hava skilts åt;  mitt hjärta är såsom vax,  det smälter i mitt liv.

Köpekler kuşatıyor beni, Kötüler sürüsü çevremi sarıyor, Ellerimi, ayaklarımı deliyorlar.

 Min kraft är förtorkad och lik en lerskärva,  min tunga låder vid min gom,  och du lägger mig i dödens stoft.

Bütün kemiklerimi sayar oldum, Gözlerini dikmiş, bana bakıyorlar.

 Ty hundar omgiva mig;  de ondas hop har kringränt mig,  mina händer och fötter hava de genomborrat.

[] Giysilerimi aralarında paylaşıyor, Elbisem için kura çekiyorlar.

 Jag kan räkna alla mina ben;  de skåda därpå, de se med lust på mig.

Ama sen, ya RAB, uzak durma; Ey gücüm benim, yardımıma koş!

 De dela mina kläder mellan sig  och kasta lott om min klädnad.

Canımı kılıçtan, Biricik hayatımı köpeğin pençesinden kurtar!

 Men du, HERRE, var icke fjärran;  du min starkhet, skynda till min hjälp.

Kurtar beni aslanın ağzından, Yaban öküzlerinin boynuzundan. Yanıt ver bana!

 Rädda min själ från svärdet,  mitt liv ur hundarnas våld.

[] Adını kardeşlerime duyurayım, Topluluğun ortasında sana övgüler sunayım:

 Fräls mig från lejonets gap.  Ja, du bönhör mig och räddar mig undan vildoxarnas horn.

Ey sizler, RAB’den korkanlar, O’na övgüler sunun! Ey Yakup soyu, O’nu yüceltin! Ey İsrail soyu, O’na saygı gösterin!

 Då skall jag förkunna ditt namn för mina bröder,  mitt i församlingen skall jag prisa dig:

Çünkü O mazlumun çektiği sıkıntıyı hafife almadı, Ondan tiksinmedi, yüz çevirmedi; Kendisini yardıma çağırdığında ona kulak verdi.

 I som frukten HERREN, loven honom;  ären honom, alla Jakobs barn,  och bäven för honom, alla Israels barn.

Övgü konum sen olacaksın büyük toplulukta, Senden korkanların önünde yerine getireceğim adaklarımı.

 Ty han föraktade icke den betrycktes elände  och höll det icke för en styggelse;  han fördolde icke sitt ansikte för honom,  och när han ropade, lyssnade han till honom.

Yoksullar yiyip doyacak, RAB’be yönelenler O’na övgü sunacak. Sonsuza dek ömrünüz tükenmesin!

 Genom dig skall min lovsång ljuda      i den stora församlingen;  mina löften får jag infria      inför dem som frukta honom.

Yeryüzünün dört bucağı anımsayıp RAB’be dönecek, Ulusların bütün soyları O’nun önünde yere kapanacak.

 De ödmjuka skola äta och bliva mätta,  de som söka HERREN skola få lova honom;  ja, edra hjärtan skola leva evinnerligen.

Çünkü egemenlik RAB’bindir, Ulusları O yönetir.

 Alla jordens ändar skola betänka det      och omvända sig till HERREN.  Hedningarnas alla släkter      skola tillbedja inför dig.

Yeryüzündeki bütün zenginler doyacak Ve O’nun önünde yere kapanacak, Toprağa gidenler, Ölümlerine engel olamayanlar, Eğilecekler O’nun önünde.

 Ty riket är HERRENS,      och han råder över hedningarna.

Gelecek kuşaklar O’na kulluk edecek, Rab yeni kuşaklara anlatılacak.

 Ja, alla mäktiga på jorden      skola äta och tillbedja;  inför honom skola knäböja      alla de som måste fara ned i graven,  de som icke kunna behålla      sin själv vid liv.

O’nun kurtarışını, “Rab yaptı bunları” diyerek, Henüz doğmamış bir halka duyuracaklar.

 Kommande ättled skola tjäna honom;  man skall förtälja om Herren för ett annat släkte. [ (Psalms 22:32)  Man skall träda upp och förkunna hans rättfärdighet,  ja, bland folk som skola födas att han har gjort det. ]