Job 3

[] Sonunda Eyüp ağzını açtı ve doğduğu güne lanet edip şöyle dedi:

Därefter upplät Job sin mun och förbannade sin födelsedag;

[] Sonunda Eyüp ağzını açtı ve doğduğu güne lanet edip şöyle dedi:

Job tog till orda och sade:

“Doğduğum gün yok olsun, ‘Bir oğul doğdu’ denen gece yok olsun!

 Må den dag utplånas, på vilken jag föddes,  och den natt som sade: »Ett gossebarn är avlat.»

Karanlığa bürünsün o gün, Yüce Tanrı onunla ilgilenmesin, Üzerine ışık doğmasın.

 Må den dagen vändas i mörker,  må Gud i höjden ej fråga efter den  och intet dagsljus lysa däröver.

Karanlık ve ölüm gölgesi sahip çıksın o güne, Bulut çöksün üzerine; Işığını karanlık söndürsün.

 Mörkret och dödsskuggan börde den åter,  molnen lägre sig över den;  förskräcke den allt som kan förmörka en dag.

Zifiri karanlık yutsun o geceyi, Yılın günleri arasında sayılmasın, Aylardan hiçbirine girmesin.

 Den natten må gripas av tjockaste mörker;  ej må den få fröjda sig bland årets dagar,  intet rum må den finna inom månadernas krets.

Kısır olsun o gece, Sevinç sesi duyulmasın içinde.

 Ja, ofruktsam blive den natten,  aldrig höje sig jubel under den.

Günleri lanetleyenler, Livyatan’ı uyandırmaya hazır olanlar, O günü lanetlesin.

 Må den förbannas av dem som besvärja dagar,  av dem som förmå mana upp Leviatan.

Akşamının yıldızları kararsın, Boş yere aydınlığı beklesin, Tan atışını görmesin.

 Må dess grynings stjärnor förmörkas,  efter ljus må den bida, utan att det kommer,  morgonrodnadens ögonbryn må den aldrig få se;

Çünkü sıkıntı yüzü görmemem için Anamın rahminin kapılarını üstüme kapamadı.

 eftersom den ej tillslöt dörrarna till min moders liv,  ej lät olyckan förbliva dold för mina ögon.

“Neden doğarken ölmedim, Rahimden çıkarken son soluğumu vermedim?

 Varför fick jag ej dö strax i modersskötet,  förgås vid det jag kom ut ur min moders liv?

Neden beni dizler, Emeyim diye memeler karşıladı?

 Varför funnos knän mig till mötes,  och varför bröst, där jag fick di?

Çünkü şimdi huzur içinde yatmış, Uyuyup dinlenmiş olurdum;

 Hade så icke skett, låge jag nu i ro,  jag finge då sova, jag njöte då min vila,

Yaptırdıkları kentler şimdi viran olan Dünya kralları ve danışmanlarıyla birlikte,

 vid sidan av konungar och rådsherrar i landet,  män som byggde sig palatslika gravar,

Evlerini gümüşle dolduran Altın sahibi önderlerle birlikte.

 ja, vid sidan av furstar som voro rika på guld  och hade sina hus uppfyllda av silver;

Neden düşük bir çocuk gibi, Gün yüzü görmemiş yavrular gibi toprağa gömülmedim?

 eller vore jag icke till, lik ett nedgrävt foster,  lik ett barn som aldrig fick se ljuset.

Orada kötüler kargaşayı bırakır, Yorgunlar rahat eder.

 Där hava ju de ogudaktiga upphört att rasa,  där få de uttröttade komma till vila;

Tutsaklar huzur içinde yaşar, Angaryacının sesini duymazlar.

 där hava alla fångar fått ro,  de höra där ingen pådrivares röst.

Küçük de büyük de oradadır, Köle efendisinden özgürdür.

 Små och stora äro där varandra lika,  trälen har där blivit fri ifrån sin herre.

“Niçin sıkıntı çekenlere ışık, Acı içindekilere yaşam verilir?

 Varför skulle den olycklige skåda ljuset?  Ja, varför gives liv åt dem som plågas så bittert,

[] Oysa onlar gelmeyen ölümü özler, Onu define arar gibi ararlar;

 åt dem som vänta efter döden, utan att den kommer,  och spana därefter mer än efter någon skatt,

Mezara kavuşunca Neşeden coşar, sevinç bulurlar.

 åt dem som skulle glädjas -- ja, intill jubel --  och fröjda sig, allenast de funne sin grav;

Neden yaşam verilir nereye gideceğini bilmeyen insana, Çevresini Tanrı’nın çitle çevirdiği kişiye?

 varför åt en man vilkens väg är höljd i mörker,  åt en man så kringstängd av Gud?

Çünkü iniltim ekmekten önce geliyor, Su gibi dökülmekte feryadım.

 Suckan har ju blivit mitt dagliga bröd,  och såsom vatten strömma mina klagorop.

Korktuğum, Çekindiğim başıma geldi.

 ty det som ingav mig förskräckelse, det drabbar mig nu,  och vad jag fruktade för, det kommer över mig.

Huzur yok, sükûnet yok, rahat yok, Yalnız kargaşa var.”

 Jag får ingen rast, ingen ro, ingen vila;  ångest kommer över mig.