Psalms 102

Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN.
Молитва вбогого, коли він слабне та перед Господнім лицем виливає мову свою.
 HERRE, hör min bön,  och låt mitt rop komma inför dig.
Господи, вислухай молитву мою, і благання моє нехай дійде до Тебе!
 Dölj icke ditt ansikte för mig,      när jag är i nöd.  Böj ditt öra till mig;  när jag ropar,      så skynda att svara mig.
Не ховай від мене обличчя Свого, в день недолі моєї схили Своє ухо до мене, в день благання озвися небавом до мене!
 Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök,  benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.
Бо минають, як дим, мої дні, а кості мої немов висохли в огнищі...
 Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat;  ty jag förgäter att äta mitt bröd.
Як трава та побите та висохло серце моє, так що я забував їсти хліб свій...
 För min högljudda suckans skull  tränga benen i min kropp ut till huden.
Від зойку стогнання мого прилипли до тіла мого мої кості...
 Jag är lik en pelikan i öknen,  jag är såsom en uggla bland ruiner.
Уподобився я пеликанові пустині, я став, як той пугач руїн!
 Jag får ingen sömn och har blivit lik      en ensam fågel på taket.
Я безсонний, і став, немов пташка самотня на дасі...
 Hela dagen smäda mig mina fiender;  de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.
Увесь день ображають мене вороги мої, ті, хто з мене кепкує, заприсяглись проти мене!
 Ty jag äter aska såsom bröd  och blandar min dryck med gråt,
і попіл я їм, немов хліб, а напої свої із плачем перемішую,
 för din vredes och förtörnelses skull,  därför att du har gripit mig och kastat mig bort.
через гнів Твій та лютість Твою, бо підняв був мене Ти та й кинув мене...
 Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges,  och jag själv förvissnar såsom gräs.
Мої дні як похилена тінь, а я сохну, немов та трава!
 Men du, o HERRE,      tronar evinnerligen,  och din åminnelse varar från släkte till släkte.
А Ти, Господи, будеш повік пробувати, а пам'ять Твоя з роду в рід.
 Du skall stå upp      och förbarma dig över Sion;  se, det är tid att du bevisar det nåd;      ja, stunden har kommit.
Ти встанеш та змилуєшся над Сіоном, бо час учинити йому милосердя, бо прийшов речінець,
 Ty dina tjänare hava dess stenar kära  och ömka sig över dess grus.
бо раби Твої покохали й каміння його, і порох його полюбили!
 Då skola hedningarna frukta HERRENS namn  och alla jordens konungar din härlighet,
і будуть боятись народи Господнього Ймення, а всі земні царі слави Твоєї.
 när en gång HERREN har byggt upp Sion  och uppenbarat sig i sin härlighet;
Бо Господь побудує Сіона, появиться в славі Своїй.
 när han har vänt sig till de utblottades bön  och upphört att förakta deras bön.
До молитви забутих звернеться Він, і молитви їхньої не осоромить.
 Det skall tecknas upp      för ett kommande släkte,  och det folk som varder skapat      skall lova HERREN,
Запишеться це поколінню майбутньому, і народ, який створений буде, хвалитиме Господа,
 att han har blickat ned      från sin heliga höjd,  att HERREN har skådat      från himmelen ned till jorden,
бо споглянув Він із високости святої Своєї, Господь зорив на землю з небес,
 för att höra den fångnes klagan,  för att befria dödens barn,
щоб почути зідхання ув'язненого, щоб на смерть прирокованих визволити,
 på det att man i Sion      må förkunna HERRENS namn  och hans lov i Jerusalem,
щоб розповідати про Ймення Господнє в Сіоні, а в Єрусалимі про славу Його,
 när alla folk församlas,  och alla riken, för att tjäna HERREN.
коли разом зберуться народи й держави служити Господеві.
 Han har på vägen nedböjt min kraft,  han har förkortat mina dagar.
Мою силу в дорозі Він виснажив, дні мої скоротив...
 Jag säger: Min Gud,      tag mig icke bort i mina halva dagar,  du vilkens år vara från släkte till släkte.
Я кажу: Боже мій, не бери Ти мене в половині днів моїх! Твої роки на вічні віки.
 I urtiden lade du jordens grund,  och himlarna äro dina händer verk:
Колись землю Ти був заклав, а небо то чин Твоїх рук,
 de skola förgås, men du förbliver,  de skola alla nötas ut såsom en klädnad;  du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.
позникають вони, а Ти будеш стояти... і всі вони, як одежа, загинуть, Ти їх зміниш, немов те вбрання, і минуться вони...
 Men du är densamme,  och dina år skola icke hava någon ände. [ (Psalms 102:29)  Dina tjänares barn skola få bo i landet,  och deras avkomma skall bestå inför dig. ]
Ти ж Той Самий, а роки Твої не закінчаться! Сини Твоїх рабів будуть жити, а їхнє насіння стоятиме міцно перед обличчям Твоїм!