Psalms 38

En psalm av David; till åminnelse.

Ya RAB, öfkelenip azarlama beni, Gazapla yola getirme!

 HERRE, straffa mig icke i din förtörnelse,  och tukta mig icke i din vrede.

Okların içime saplandı, Elin üzerime indi.

 Ty dina pilar hava träffat mig,  och din hand drabbar mig.

Öfken yüzünden sağlığım bozuldu, Günahım yüzünden rahatım kaçtı.

 Det finnes intet helt på min kropp      för din vredes skull,  intet helbrägda i mina ben      för min synds skull.

Çünkü suçlarım başımdan aştı, Taşınmaz bir yük gibi sırtımda ağırlaştı.

 Ty mina missgärningar gå mig över huvudet;  såsom en svår börda      äro de mig för tunga.

Akılsızlığım yüzünden Yaralarım iğrenç, irinli.

 Mina sår stinka och flyta  för min dårskaps skull.

Eğildim, iki büklüm oldum, Gün boyu yaslı dolaşıyorum.

 Jag går krokig och mycket lutande;  hela dagen går jag sörjande.

Çünkü belim ateş içinde, Sağlığım bozuk.

 Ty mina länder äro fulla av brand,  och intet helt finnes på min kropp.

Tükendim, ezildim alabildiğine, İnliyorum yüreğimin acısından.

 Jag är vanmäktig och illa sönderslagen;  jag klagar för mitt hjärtas jämmers skull.

Ya Rab, bütün özlemlerimi bilirsin, İniltilerim senden gizli değil.

 Herre, du känner all min trängtan,  och min suckan är dig icke fördold.

Yüreğim çarpıyor, gücüm tükeniyor, Gözlerimin feri bile söndü.

 Mitt hjärta slår häftigt,      min kraft har övergivit mig;   mina ögons ljus,      också det är borta.

Eşim dostum kaçar oldu derdimden, Yakınlarım uzak duruyor benden.

 Mina vänner och fränder      hålla sig fjärran ifrån min plåga,  och mina närmaste hava ställt sig långt ifrån.

Canıma susayanlar bana tuzak kuruyor, Zararımı isteyenler kuyumu kazıyor, Gün boyu hileler düşünüyorlar.

 Snaror lägga de ut, som stå efter mitt liv,  och de som söka min ofärd      tala vad fördärvligt är;  på svek tänka de hela dagen.

Ama ben bir sağır gibi duymuyorum, Bir dilsiz gibi ağzımı açmıyorum;

 Men jag är lik en döv, som intet hör,  och lik en stum, som icke upplåter sin mun;

Duymaz, Ağzında yanıt bulunmaz bir adama döndüm.

 ja, jag är lik en man som intet hör,  och som icke har något gensvar i sin mun.

Umudum sende, ya RAB, Sen yanıtlayacaksın, ya Rab, Tanrım benim!

 Se, på dig, HERRE, hoppas jag;  du skall svara, Herre, min Gud.

Çünkü dua ediyorum: “Halime sevinmesinler, Ayağım kayınca böbürlenmesinler!”

 Ty jag fruktar att de annars      få glädja sig över mig,  att de skola förhäva sig över mig,      när min fot vacklar.

Düşmek üzereyim, Acım hep içimde.

 Ty jag är nära att falla,  och min plåga är alltid inför mig;

Suçumu itiraf ediyorum, Günahım yüzünden kaygılanıyorum.

 ja, jag måste bekänna min missgärning,  och jag sörjer över min synd.

Ama düşmanlarım güçlü ve dinç, Yok yere benden nefret edenler çok.

 Men mina fiender få leva och äro mäktiga,  och många äro de som hata mig utan sak,

İyiliğe karşı kötülük yapanlar bana karşı çıkar, İyiliğin peşinde olduğum için.

 de som löna gott med ont,  och som stå mig emot, därför att jag far efter det goda.

Beni terk etme, ya RAB! Ey Tanrım, benden uzak durma!

 Övergiv mig icke, HERRE;  min Gud, var icke långt ifrån mig. [ (Psalms 38:23)  Skynda till min hjälp,      Herre, du min frälsning. ]

Yardımıma koş, Ya Rab, kurtuluşum benim!