Psalms 22

För sångmästaren, efter »Morgonrodnadens hind»; en psalm av David.

[] Tanrım, Tanrım, beni neden terk ettin? Niçin bana yardım etmekten, Haykırışıma kulak vermekten uzak duruyorsun?

 Min Gud, min Gud,      varför har du övergivit mig?  Jag brister ut och klagar,      men min frälsning är fjärran.

Ey Tanrım, gündüz sesleniyorum, yanıt vermiyorsun, Gece sesleniyorum, yine rahat yok bana.

 Men Gud, jag ropar om dagen,      men du svarar icke,  så ock om natten,      men jag får ingen ro.

Oysa sen kutsalsın, İsrail’in övgüleri üzerine taht kuran sensin.

 Och dock är du den Helige,  den som tronar på Israels lovsånger.

Sana güvendiler atalarımız, Sana dayandılar, onları kurtardın.

 På dig förtröstade våra fäder;  de förtröstade, och du räddade dem.

Sana yakarıp kurtuldular, Sana güvendiler, aldanmadılar.

 Till dig ropade de och blevo hulpna;  på dig förtröstade de och kommo icke på skam.

Ama ben insan değil, toprak kurduyum, İnsanlar beni küçümsüyor, halk hor görüyor.

 Men jag är en mask,      och icke en människa,  till smälek bland män,      föraktad av folket.

[] Beni gören herkes alay ediyor, Sırıtıp baş sallayarak diyorlar ki,

 Alla som se mig      bespotta mig;  de ia upp munnen,      de skaka huvudet:

[] “Sırtını RAB’be dayadı, kurtarsın bakalım onu, Madem onu seviyor, yardım etsin!”

 »Befall dig åt HERREN!      Han befrie honom,  han rädde honom,      ty han har ju behag till honom.»

Oysa beni ana rahminden çıkaran, Ana kucağındayken sana güvenmeyi öğreten sensin.

 Ja, det var du som hämtade mig ut ur moderlivet  och lät mig vila trygg vid min moders bröst.

Doğuşumdan beri sana teslim edildim, Ana rahminden beri Tanrım sensin.

 På dig är jag kastad allt ifrån modersskötet;  du är min Gud allt ifrån min moders liv.

Benden uzak durma! Çünkü sıkıntı yanıbaşımda, Yardım edecek kimse yok.

 Var icke långt ifrån mig,      ty nöd är nära,      och det finnes ingen hjälpare.

Boğalar kuşatıyor beni, Azgın Başan boğaları sarıyor çevremi.

 Tjurar i mängd omgiva mig,  Basans oxar omringa mig.

Kükreyerek avını parçalayan aslanlar gibi Ağızlarını açıyorlar bana.

 Såsom glupande och rytande lejon  iar man upp gapet mot mig.

Su gibi dökülüyorum, Bütün kemiklerim oynaklarından çıkıyor; Yüreğim balmumu gibi içimde eriyor.

 Jag är lik vatten som utgjutes,  alla mina leder hava skilts åt;  mitt hjärta är såsom vax,  det smälter i mitt liv.

[] Gücüm çömlek parçası gibi kurudu, Dilim damağıma yapışıyor; Beni ölüm toprağına yatırdın.

 Min kraft är förtorkad och lik en lerskärva,  min tunga låder vid min gom,  och du lägger mig i dödens stoft.

Köpekler kuşatıyor beni, Kötüler sürüsü çevremi sarıyor, Ellerimi, ayaklarımı deliyorlar.

 Ty hundar omgiva mig;  de ondas hop har kringränt mig,  mina händer och fötter hava de genomborrat.

Bütün kemiklerimi sayar oldum, Gözlerini dikmiş, bana bakıyorlar.

 Jag kan räkna alla mina ben;  de skåda därpå, de se med lust på mig.

[] Giysilerimi aralarında paylaşıyor, Elbisem için kura çekiyorlar.

 De dela mina kläder mellan sig  och kasta lott om min klädnad.

Ama sen, ya RAB, uzak durma; Ey gücüm benim, yardımıma koş!

 Men du, HERRE, var icke fjärran;  du min starkhet, skynda till min hjälp.

Canımı kılıçtan, Biricik hayatımı köpeğin pençesinden kurtar!

 Rädda min själ från svärdet,  mitt liv ur hundarnas våld.

Kurtar beni aslanın ağzından, Yaban öküzlerinin boynuzundan. Yanıt ver bana!

 Fräls mig från lejonets gap.  Ja, du bönhör mig och räddar mig undan vildoxarnas horn.

[] Adını kardeşlerime duyurayım, Topluluğun ortasında sana övgüler sunayım:

 Då skall jag förkunna ditt namn för mina bröder,  mitt i församlingen skall jag prisa dig:

Ey sizler, RAB’den korkanlar, O’na övgüler sunun! Ey Yakup soyu, O’nu yüceltin! Ey İsrail soyu, O’na saygı gösterin!

 I som frukten HERREN, loven honom;  ären honom, alla Jakobs barn,  och bäven för honom, alla Israels barn.

Çünkü O mazlumun çektiği sıkıntıyı hafife almadı, Ondan tiksinmedi, yüz çevirmedi; Kendisini yardıma çağırdığında ona kulak verdi.

 Ty han föraktade icke den betrycktes elände  och höll det icke för en styggelse;  han fördolde icke sitt ansikte för honom,  och när han ropade, lyssnade han till honom.

Övgü konum sen olacaksın büyük toplulukta, Senden korkanların önünde yerine getireceğim adaklarımı.

 Genom dig skall min lovsång ljuda      i den stora församlingen;  mina löften får jag infria      inför dem som frukta honom.

Yoksullar yiyip doyacak, RAB’be yönelenler O’na övgü sunacak. Sonsuza dek ömrünüz tükenmesin!

 De ödmjuka skola äta och bliva mätta,  de som söka HERREN skola få lova honom;  ja, edra hjärtan skola leva evinnerligen.

Yeryüzünün dört bucağı anımsayıp RAB’be dönecek, Ulusların bütün soyları O’nun önünde yere kapanacak.

 Alla jordens ändar skola betänka det      och omvända sig till HERREN.  Hedningarnas alla släkter      skola tillbedja inför dig.

Çünkü egemenlik RAB’bindir, Ulusları O yönetir.

 Ty riket är HERRENS,      och han råder över hedningarna.

Yeryüzündeki bütün zenginler doyacak Ve O’nun önünde yere kapanacak, Toprağa gidenler, Ölümlerine engel olamayanlar, Eğilecekler O’nun önünde.

 Ja, alla mäktiga på jorden      skola äta och tillbedja;  inför honom skola knäböja      alla de som måste fara ned i graven,  de som icke kunna behålla      sin själv vid liv.

Gelecek kuşaklar O’na kulluk edecek, Rab yeni kuşaklara anlatılacak.

 Kommande ättled skola tjäna honom;  man skall förtälja om Herren för ett annat släkte. [ (Psalms 22:32)  Man skall träda upp och förkunna hans rättfärdighet,  ja, bland folk som skola födas att han har gjort det. ]

O’nun kurtarışını, “Rab yaptı bunları” diyerek, Henüz doğmamış bir halka duyuracaklar.