Luke 20

Och en dag, då han undervisade folket i helgedomen och förkunnade evangelium, trädde översteprästerna och de skriftlärde, tillika med de äldste, fram

Og det skjedde en av dagene mens han lærte folket i templet og forkynte evangeliet, da stod yppersteprestene og de skriftlærde frem sammen med de eldste

och talade till honom och sade: »Säg oss, med vad myndighet gör du detta? Och vem är det som har rivit dig sådan myndighet?»

og sa til ham: Si oss: Med hvad myndighet gjør du dette, eller hvem er det som har gitt dig denne myndighet?

Han svarade och sade till dem: »Också jag vill ställa en fråga till eder; svaren mig på den.

Men han svarte og sa til dem: Også jeg vil spørre eder om en ting; si mig:

Johannes' döpelse, var den från himmelen eller från människor?»

Johannes' dåp, var den fra himmelen eller fra mennesker?

Då överlade de med varandra och sade: »Om vi svara: 'Från himmelen' så frågar han: 'Varför trodden I honom då icke?'

Men de samrådde sig med hverandre og sa: Sier vi: Fra himmelen, da sier han: Hvorfor trodde I ham da ikke?

Men om vi svara: 'Från människor', då kommer allt folket att stena oss, ty de äro förvissade om att Johannes var en profet.»

Men sier vi: Fra mennesker, da stener hele folket oss; for de tror fullt og fast at Johannes var en profet.

De svarade alltså att de icke visste varifrån den var.

Og de svarte at de ikke visste hvor den var fra.

Då sade Jesus till dem: »Så säger icke heller jag eder med vad myndighet jag gör detta.»

Da sa Jesus til dem: Så sier heller ikke jeg eder med hvad myndighet jeg gjør dette.

Och han framställde för folket denna liknelse: »En man planterade en vingård och lejde ut den åt vingårdsmän och för utrikes för lång tid.

Han begynte da å si denne lignelse til folket: En mann plantet en vingård og leide den ut til vingårdsmenn og drog utenlands for lange tider.

När sedan rätta tiden var inne, sände han en tjänare till vingårdsmännen, för att de åt denne skulle lämna någon del av vingårdens frukt. Men vingårdsmännen misshandlade honom och läto honom gå tomhänt bort.

Og da tiden kom, sendte han en tjener til vingårdsmennene, forat de skulde gi ham av vingårdens frukt; men vingårdsmennene slo ham, og lot ham gå bort med tomme hender.

Ytterligare sände han en annan tjänare. Också honom misshandlade och skymfade de och läto honom gå tomhänt bort.

Og han blev ved og sendte en annen tjener; men de slo også ham og hånte ham og lot ham gå bort med tomme hender.

Ytterligare sände han en tredje. Men också denne slogo de blodig och drevo bort honom.

Og han blev ved og sendte en tredje; men de slo også ham til blods og kastet ham ut.

Då sade vingårdens herre: 'Vad skall jag göra? Jo, jag vill sända min älskade son; för honom skola de väl ändå hava försyn.'

Da sa vingårdens herre: Hvad skal jeg gjøre? Jeg vil sende min sønn, den elskede; de vil da vel undse sig for ham.

Men när vingårdsmannen fingo se honom, överlade de med varandra och sade: 'Denne är arvingen; låt oss dräpa honom, för att arvet må bliva vårt.'

Men da vingårdsmennene fikk se ham, la de op råd med hverandre og sa: Dette er arvingen; la oss slå ham ihjel, så arven kan bli vår!

Och de förde honom ut ur vingården och dräpte honom. »Vad skall nu vingårdens herre göra med dem?

Og de kastet ham ut av vingården og slo ham ihjel. Hvad skal nu vingårdens herre gjøre med dem?

Jo, han skall komma och förgöra de vingårdsmännen och lämna vingården åt andra.» När de hörde detta, sade de: »Bort det!»

Han skal komme og drepe disse vingårdsmenn og overgi vingården til andre. Da de hørte det, sa de: Det må aldri skje!

Då såg han på dem och sade: »Vad betyder då detta skriftens ord: 'Den sten som byggningsmännen förkastade, den har blivit en hörnsten'?

Men han så på dem og sa: Hvad er da dette som er skrevet: Den sten som bygningsmennene forkastet, den er blitt hjørnesten?

Var och en som faller på den stenen, han skall bliva krossad; men den som stenen faller på, honom skall den söndersmula.»

Hver den som faller på denne sten, han skal knuses; men den som den faller på, ham skal den smuldre til støv.

Och de skriftlärde och översteprästerna hade gärna velat i samma stund gripa honom, men de fruktade för folket. Ty de förstodo att det var om dem som han hade talat i denna liknelse.

Og de skriftlærde og yppersteprestene søkte å få lagt hånd på ham i samme stund; men de fryktet for folket; for de skjønte at det var om dem han hadde sagt denne lignelse.

Och de vaktade på honom och sände ut några som försåtligen skulle låtsa sig vara rättsinniga män, för att dessa skulle fånga honom genom något hans ord, så att de skulle kunna överlämna honom åt överheten, i landshövdingens våld.

Og efterat de nogen tid hadde voktet på ham, sendte de lurere, som lot som de var rettferdige, for å fange ham i ord, så de kunde overgi ham til øvrigheten og til landshøvdingens makt.

Dessa frågade honom och sade: »Mästare, vi veta att du talar och undervisar rätt och icke har anseende till personen, utan lär om Guds väg vad sant är.

Og de spurte ham og sa: Mester! vi vet at du taler og lærer rett og gjør ikke forskjell på folk, men lærer Guds vei i sannhet;

Är det lovligt för oss att giva kejsaren skatt, eller är det icke lovligt?»

er det oss tillatt å gi keiseren skatt, eller ikke?

Men han märkte deras illfundighet och sade till dem:

Men han merket deres list og sa til dem:

»Låten mig se en penning. Vems bild och överskrift bär den?» De svarade: »Kejsarens.»

Vis mig en penning! Hvis billede og påskrift har den? De svarte: Keiserens.

Då sade han till dem: »Given alltså kejsaren vad kejsaren tillhör, och Gud vad Gud tillhör.»

Da sa han til dem: Så gi da keiseren hvad keiserens er, og Gud hvad Guds er!

Och de förmådde icke fånga honom genom något hans ord inför folket, utan förundrade sig över hans svar och tego.

Og de var ikke i stand til å fange ham i ord i folkets påhør, og de undret sig over hans svar, og tidde.

Därefter trädde några sadducéer fram och ville påstå att det icke gives någon uppståndelse. Dessa frågade honom

Men det kom nogen av sadduseerne til ham, de som nekter at det er nogen opstandelse, og de spurte ham og sa:

och sade: »Mästare, Moses har givit oss den föreskriften, att om någon har en broder som är gift, men dör barnlös, så skall han taga sin broders hustru till akta och skaffa avkomma åt sin broder.

Mester! Moses har foreskrevet oss at når en manns gifte bror dør og ikke har barn, da skal hans bror ta hans hustru til ekte og opreise sin bror avkom.

Nu voro här sju bröder. Den förste tog sig en hustru, men dog barnlös.

Nu var det syv brødre; og den første tok sig en hustru og døde barnløs.

Då tog den andre i ordningen henne

Og den annen

och därefter den tredje; sammalunda alla sju. Men de dogo alla, utan att någon av dem lämnade barn efter sig.

og den tredje tok henne, og likeså alle syv; de efterlot ikke barn, og døde.

Slutligen dog ock hustrun.

Til sist døde også kvinnen.

Vilken av dem skall då vid uppståndelsen få kvinnan till hustru? De hade ju alla sju tagit henne till hustru.»

Hvem iblandt dem skal nu få kvinnen til hustru i opstandelsen? for alle syv har jo hatt henne til hustru.

Jesus svarade dem: »Med den nuvarande tidsålderns barn är det så, att män taga sig hustrur, och hustrur givas åt män;

Og Jesus sa til dem: Denne verdens barn tar til ekte og gis til ekte;

men de som bliva aktade värdiga att få del i den nya tidsåldern och i uppståndelsen från de döda, med dem är det så, att varken män tag sig hustrur, eller hustrur givas män.

men de som aktes verdige til å få del i hin verden og i opstandelsen fra de døde, de hverken tar til ekte eller gis til ekte;

De kunna ju ej heller mer dö ty de äro lika änglarna och äro, Guds söner, eftersom de hava blivit delaktiga av uppståndelsen.

for de kan ikke mere dø, for de er englene like og er Guds barn, idet de er opstandelsens barn.

Men att de döda uppstå, det har ock Moses, på det ställe där det talas om törnbusken, givit till känna, när han kallar Herren 'Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud';

Men at de døde står op, det har også Moses gitt til kjenne, der hvor det tales om tornebusken, når han kaller Herren Abrahams Gud og Isaks Gud og Jakobs Gud;

Och han är en Gud icke för döda, utan för levande, ty för honom leva alla.»

men han er ikke de dødes Gud, men de levendes; for de lever alle for ham.

Då svarade några av de skriftlärde och sade: »Mästare, du har talat rätt.»

Da svarte nogen av de skriftlærde og sa: Mester! du taler vel.

De dristade sig nämligen icke att vidare ställa någon fråga på honom.

For de vågde ikke mere å spørre ham om noget.

Men han sade till dem: »Huru kan man säga att Messias är Davids son?

Men han sa til dem: Hvorledes kan det sies at Messias er Davids sønn?

David själv säger ju i Psalmernas bok: Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida,

David selv sier jo i Salmenes bok: Herren sa til min herre: Sett dig ved min høire hånd,

till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall.'

til jeg får lagt dine fiender til skammel for dine føtter!

David kallar honom alltså 'herre'; huru kan han då vara hans son?»

David kaller ham altså herre; hvorledes kan han da være hans sønn?

Och han sade till sina lärjungar, så att allt folket hörde det:

Men i hele folkets påhør sa han til sine disipler:

»Tagen eder till vara för de skriftlärde, som gärna gå omkring i fotsida kläder och gärna vilja bliva hälsade på torgen och gärna sitta främst i synagogorna och på de främsta platserna vid gästabuden --

Vokt eder for de skriftlærde, som gjerne vil gå i side klær og gjerne vil la sig hilse på torvene og ha de øverste seter i synagogene og sitte øverst ved gjestebudene;

detta under det att de utsuga änkors hus, medan de för syns skull hålla långa baner. Del skola få en dess hårdare dom.»

de som opeter enkers hus og for et syns skyld holder lange bønner! Disse skal få dess hårdere dom.