Job 28

 Silvret har ju sin gruva,  sin fyndort har guldet, som man renar;

Sølvet har jo sin grube, og gullet, som renses, sitt finnested;

 järn hämtas upp ur jorden,  och stenar smältas till koppar.

jern hentes frem av jorden, og sten smeltes til kobber.

 Man sätter då gränser för mörkret,  och rannsakar ned till yttersta djupet,

De gjør ende på mørket, og inn i de innerste kroker gransker de stener som ligger i det sorte mørke;

 Där spränger man schakt långt under markens bebyggare,  där färdas man förgäten djupt under vandrarens fot,  där hänger man svävande, fjärran ifrån människor.

de bryter en sjakt langt borte fra menneskers bolig; der ferdes de glemt, dypt under menneskers føtter; der henger de og svever langt borte fra mennesker.

 Ovan ur jorden uppväxer bröd,  men därnere omvälves den såsom av eld.

Av jorden kommer det brød; men inne i den blir alt veltet om som av ild.

 Där, bland dess stenar, har safiren sitt fäste,  guldmalm hämtar man ock där.

Safiren har sin bolig i dens stener, og gullklumper finnes der.

 Stigen ditned är ej känd av örnen,  och falkens öga har ej utspanat den;

Ingen rovfugl kjenner stien dit ned, og intet falkeøie har sett den;

 den har ej blivit trampad av stolta vilddjur,  intet lejon har gått därfram.

stolte rovdyr har ikke trådt på den, ingen løve har skredet frem over den.

 Ja, där bär man hand på hårda stenen;  bergen omvälvas ända ifrån rötterna.

På den hårde sten legger de sin hånd, de velter hele fjell om fra grunnen av.

 In i klipporna bryter man sig gångar,  där ögat får se allt vad härligt är.

I berget sprenger de ganger, og allehånde kostelige ting får de se.

 Vattenådror täppas till och hindras att gråta.  Så dragas dolda skatter fram i ljuset.

De demmer for dryppet av vannårene og fører skjulte ting frem i lyset.

 Men visheten, var finnes hon,  och var har förståndet sin boning?

Men visdommen hvor skal den finnes? Og hvor har forstanden sin bolig?

 Priset för henne känner ingen människa;  hon står ej att finna i de levandes land.

Intet menneske kjenner dens verd, og den finnes ikke i de levendes land.

 Djupet säger: »Hon är icke här»,  och havet säger: »Hos mig är hon icke.»

Dypet sier: I mig er den ikke, og havet sier: Den er ikke hos mig.

 Hon köper icke för ädlaste metall,  med silver gäldas ej hennes värde.

Den kan ikke kjøpes for kostelig gull, og dens pris ikke opveies med sølv.

 Hon väges icke upp med guld från Ofir,  ej med dyrbar onyx och safir.

Den opveies ikke med Ofirs gull, med den dyre onyks og safir.

 Guld och glas kunna ej liknas vid henne;  hon får ej i byte mot gyllene klenoder.

Gull og glass kommer ikke op imot den, og en kan ikke bytte den til sig for kar av fint gull.

 Koraller och kristall må icke ens nämnas;  svårare är förvärva vishet än pärlor.

Koraller og krystall kan ikke engang nevnes, og det å eie visdom er bedre enn perler.

 Etiopisk topas kan ej liknas vid henne;  hon väges icke upp med renaste guld.

Etiopias topas kommer ikke op imot den; den kan ikke opveies med det reneste gull.

 Ja, visheten, varifrån kommer väl hon,  och var har förståndet sin boning?

Hvor kommer da visdommen fra? Og hvor har forstanden sin bolig?

 Förborgad är hon för alla levandes ögon,  för himmelens fåglar är hon fördold;

Den er dulgt for alle levendes øine, den er skjult for himmelens fugler;

 avgrunden och döden giva till känna;  »Blott hörsägner om henne förnummo våra öron.»

avgrunnen og døden sier: Bare et frasagn om den er kommet oss for øre.

 Gud, han är den som känner vägen till henne,  han är den som vet var hon har sin boning.

Gud kjenner veien til den, og han vet hvor den har sin bolig.

 Ty han förmår skåda till jordens ändar,  allt vad som finnes under himmelen ser han.

For hans øie når til jordens ender; allting under himmelen ser han.

 När han mätte ut åt vinden dess styrka  och avvägde vattnen efter mått,

Da han fastsatte vindens vekt og gav vannet dets mål,

 när han stadgade en lag för regnet  och en väg för tordönets stråle,

da han satte en lov for regnet og en vei for lynstrålen,

 då såg han och uppenbarade henne,  då lät han henne stå fram, då utforskade han henne.

da så han visdommen og åpenbarte den, da lot han den stå frem og utforsket den.

 Och till människorna sade han så:  »Se Herrens fruktan, det är vishet,  och att fly det onda är förstånd.»

Og han sa til mennesket: Se, å frykte Herren, det er visdom, og å fly det onde er forstand.