Job 4

Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:

Elifaz, moun Teman an, pran lapawòl, li di konsa:

 Misstycker du, om man dristar tala till dig?  Vem kan hålla tillbaka sina ord?

-Jòb, si m' pale avè ou, ou p'ap fache, vye frè? Mwen pa ka pa pale.

 Se, många har du visat till rätta,  och maktlösa händer har du stärkt;

Yon lè, se ou ki te konn moutre moun anpil bagay, se ou ki te konn bay moun fòs lè yo fèb.

 dina ord hava upprättat den som stapplade,  och åt vacklande knän har du givit kraft.

Pawòl nan bouch ou te yon ankourajman pou moun ki te dekouraje. Ou te ede yo kanpe sou de pye yo ankò.

 Men nu, då det gäller dig själv, bliver du otålig,  när det är dig det drabbar, förskräckes du.

Koulye a, paske se tou pa ou, ou pèdi tèt ou. Malè tonbe sou ou, w'ap depale.

 Skulle då icke din gudsfruktan vara din tillförsikt  och dina vägars ostrafflighet ditt hopp?

W'ap sèvi Bondye, ou fèt pou genyen l' konfyans. Ou mennen bak ou byen, ou pa fèt pou dekouraje.

 Tänk efter: när hände det att en oskyldig fick förgås?  och var skedde det att de redliga måste gå under?

Repase tèt ou byen. Ou janm konnen yon inonsan ki mouri mal? Ou janm wè yo touye yon moun ki mache dwat?

 Nej, så har jag sett det gå, att de som plöja fördärv  och de som utså olycka, de skörda och sådant;

M'ap di sa m' wè ak je m': Moun ki kouve mechanste nan kè yo epi k'ap mache bay moun lapenn, se mechanste ak lapenn yo rekòlte.

 för Guds andedräkt förgås de  och för en fnysning av hans näsa försvinna de.

Lè Bondye fache, li soufle sou yo, yo mouri. Lè van tanpèt Bondye a leve, yo disparèt.

 Ja, lejonets skri och rytarens röst måste tystna,  och unglejonens tänder brytas ut;

Mechan yo rele kou lyon, yo gwonde kou bèt sovaj. Men, Bondye fèmen bouch yo, li kase dan nan bouch yo.

 Det gamla lejonet förgås, ty det finner intet rov,  och lejoninnans ungar bliva förströdda.

Yo mouri tankou lyon ki pa jwenn bèt pou yo manje. Tout pitit yo gaye nan bwa.

 Men till mig smög sakta ett ord,  mitt öra förnam det likasom en viskning,

Yon lè, mwen tande Bondye t'ap pale tou dousman nan zòrèy mwen. Mwen pa t' fin tande nèt sa li t'ap di.

 När tankarna svävade om vid nattens syner  och sömnen föll tung på människorna,

Tankou yon move rèv nan mitan lannwit, li mete yon bann vye lide nan tèt mwen. M' pa ka dòmi tèlman mwen pè.

 då kom en förskräckelse och bävan över mig,  med rysning fyllde den alla ben i min kropp.

Mwen pran tranble, mwen santi yon frison mache nan tout kò m'. Tout zo nan kò m' ap krake.

 En vindpust for fram över mitt ansikte,  därvid reste sig håren på min kropp.

Yon souf pase bò figi m', tout cheve nan tèt mwen kanpe.

 Och något trädde inför mina ögon,  en skepnad vars form jag icke skönjde;  och jag hörde en susning och en röst:

Mwen rete konsa mwen wè yon moun kanpe devan m'. Mwen pa t' rekonèt ki moun li ye. Men, fòm moun lan te la devan je m'. Mwen pa tande yon ti bri menm. Apre sa, mwen tande yon vwa ki t'ap pale tou dousman, li t'ap di:

 »Kan då en människa hava rätt mot Gud  eller en man vara ren inför sin skapare?

Ki moun ki ka di li mache dwat devan Bondye? Ki moun ki san repwòch devan Bondye ki kreye l' la?

 Se, ej ens på sina tjänare kan han förlita sig,  jämväl sina änglar måste han tillvita fel;

Bondye pa janm fin fye sèvitè l' yo nèt. Ata zanj li yo, li jwenn bagay pou l' repwoche yo.

 huru mycket mer då dem som bo i hyddor av ler,  dem som hava sin grundval i stoftet!  De krossas sönder så lätt som mal;

Ale wè atò pou moun ki fèt ak labou, pou moun ki soti nan pousyè tè, pou moun yo kapab kraze tankou poudbwa!

 när morgon har bytts till afton, ligga de slagna;  innan man aktar därpå, hava de förgåtts för alltid.

Yon sèl jou kont pou yo tounen pousyè, yo disparèt nèt. Pesonn pa wè sa.

 Ja, deras hyddas fäste ryckes bort för dem,  oförtänkt måste de dö.»

Yo rete konsa yo kase kòd. Yo mouri san yo pa janm rive fin gen bon konprann.