Job 3

Därefter upplät Job sin mun och förbannade sin födelsedag;

Bout pou bout, Jòb louvri bouch li, li pran madichonnen jou l' te fèt la.

Job tog till orda och sade:

Li di konsa:

 Må den dag utplånas, på vilken jag föddes,  och den natt som sade: »Ett gossebarn är avlat.»

-Se pou Bondye efase jou m' te fèt la. Se pou l' efase jou lannwit m' te konmanse devlope nan vant manman m' lan.

 Må den dagen vändas i mörker,  må Gud i höjden ej fråga efter den  och intet dagsljus lysa däröver.

Fè jou sa a tounen fènwa, Bondye! Kote ou chita anwo a, pa janm chonje jou sa a ankò. Pa janm kite limyè solèy klere l'.

 Mörkret och dödsskuggan börde den åter,  molnen lägre sig över den;  förskräcke den allt som kan förmörka en dag.

Se pou fènwa anvayi jou sa a. Se pou nwaj kouvri l' nèt. Se pou lonbraj lanmò bouche l' nèt.

 Den natten må gripas av tjockaste mörker;  ej må den få fröjda sig bland årets dagar,  intet rum må den finna inom månadernas krets.

Jou lannwit sa a, se pou fènwa pran l' pou li nèt. Se pou l' disparèt nèt nan lanne a pou yo pa janm konte l' nan almanak ankò.

 Ja, ofruktsam blive den natten,  aldrig höje sig jubel under den.

Se pou jou lannwit sa a fè cheve nan tèt moun kanpe, pou yo pa tande pèsonn ap ri!

 Må den förbannas av dem som besvärja dagar,  av dem som förmå mana upp Leviatan.

Se pou chòche yo bay jou lannwit sa a madichon, yo menm ki konn ki jan pou yo eksite levyatan an!

 Må dess grynings stjärnor förmörkas,  efter ljus må den bida, utan att det kommer,  morgonrodnadens ögonbryn må den aldrig få se;

Pa kite gwo zetwal devanjou a klere jou sa a. Pa janm fè bajou kase pou li, pou l' pa janm wè solèy leve.

 eftersom den ej tillslöt dörrarna till min moders liv,  ej lät olyckan förbliva dold för mina ögon.

Paske li pa t' enpoze m' soti nan vant manman m', li pa t' egzante m' tout soufrans sa yo.

 Varför fick jag ej dö strax i modersskötet,  förgås vid det jag kom ut ur min moders liv?

Poukisa mwen pa t' mouri depi nan vant manman m'? Poukisa mwen pa t' tou mouri nan pasaj kite sa?

 Varför funnos knän mig till mötes,  och varför bröst, där jag fick di?

Poukisa mwen te jwenn yon manman ki pran m' sou jenou li epi ki ban m' tete?

 Hade så icke skett, låge jag nu i ro,  jag finge då sova, jag njöte då min vila,

Si m' te mouri, atò konsa mwen pa ta nan tout lapenn sa a. Mwen ta kouche yon kote ap dòmi ak kè poze,

 vid sidan av konungar och rådsherrar i landet,  män som byggde sig palatslika gravar,

ansanm ak wa yo ak gwo chèf yo, ki fè bati gwo tonm pou yo nan mitan dezè.

 ja, vid sidan av furstar som voro rika på guld  och hade sina hus uppfyllda av silver;

Mwen ta kouche ap dòmi ansanm ak chèf ki te gen kay yo plen lò ak ajan.

 eller vore jag icke till, lik ett nedgrävt foster,  lik ett barn som aldrig fick se ljuset.

Ou ankò, mwen ta tankou yon timoun ki fèt anvan tèm, tankou timoun ki fèt tou mouri.

 Där hava ju de ogudaktiga upphört att rasa,  där få de uttröttade komma till vila;

Kote yo ye anba tè a, mechan yo sispann bay kò yo mouvman. Anba tè a, sa ki bouke travay ap poze kò yo.

 där hava alla fångar fått ro,  de höra där ingen pådrivares röst.

Anba tè a, tout prizonye gen kè poze. Yo p'ap tande vwa majò prizon an nan zòrèy yo.

 Små och stora äro där varandra lika,  trälen har där blivit fri ifrån sin herre.

Anba tè a, se menm bagay pou grannèg kou malere. Ata esklav pa gen mèt ankò!

 Varför skulle den olycklige skåda ljuset?  Ja, varför gives liv åt dem som plågas så bittert,

Poukisa, Bondye, ou kite moun ki nan mizè ap viv? Poukisa ou bay moun ki nan gwo lapenn lavi?

 åt dem som vänta efter döden, utan att den kommer,  och spana därefter mer än efter någon skatt,

Y'ap tann lanmò konsa. Men, lanmò pa vini! Yo ta pito lanmò pase nenpòt gwo richès!

 åt dem som skulle glädjas -- ja, intill jubel --  och fröjda sig, allenast de funne sin grav;

Yo pa gen kè kontan toutotan yo pa mouri, toutotan yo pa ale anba tè.

 varför åt en man vilkens väg är höljd i mörker,  åt en man så kringstängd av Gud?

Yo pa konn sa pou yo fè. Bondye sènen yo kote yo pase.

 Suckan har ju blivit mitt dagliga bröd,  och såsom vatten strömma mina klagorop.

Mwen pa ka manje. Se plenn m'ap plenn. M'ap soufri, dlo nan je m' tankou larivyè k'ap koule.

 ty det som ingav mig förskräckelse, det drabbar mig nu,  och vad jag fruktade för, det kommer över mig.

Sa m' pè rive m' lan, se li k'ap rive m'. Sa m' pa ta vle wè a, se li ki tonbe sou mwen.

 Jag får ingen rast, ingen ro, ingen vila;  ångest kommer över mig.

Kè m' pa poze. Tèt mwen pa la. Mwen pa ka dòmi. Se soti nan ka tonbe nan ka.