Psalms 22

För sångmästaren, efter »Morgonrodnadens hind»; en psalm av David.
خدای من، خدای من! چرا مرا ترک کردی؟ چرا از من دور هستی و کمکم نمی‌کنی و به فریادم نمی‌رسی؟
 Min Gud, min Gud,      varför har du övergivit mig?  Jag brister ut och klagar,      men min frälsning är fjärran.
آه، ای خدای من، روزها التماس می‌کنم و تو جواب نمی‌دهی، شبها ناله و زاری می‌کنم و آرام ندارم.
 Men Gud, jag ropar om dagen,      men du svarar icke,  så ock om natten,      men jag får ingen ro.
امّا تو به عنوان تنها قدّوس، بر تخت سلطنت نشسته‌ای و بنی‌اسرائیل تو را ستایش می‌کنند.
 Och dock är du den Helige,  den som tronar på Israels lovsånger.
نیاکان ما بر تو توکّل کردند، آنها توکّل نمودند و تو آنها را نجات دادی.
 På dig förtröstade våra fäder;  de förtröstade, och du räddade dem.
به حضور تو زاری نمودند و رهایی یافتند. به تو پناه آوردند و ناامید نشدند.
 Till dig ropade de och blevo hulpna;  på dig förtröstade de och kommo icke på skam.
امّا من کِرم هستم، نه انسان. نزد همه‌کس خوار و خفیف شده‌ام.
 Men jag är en mask,      och icke en människa,  till smälek bland män,      föraktad av folket.
هر که مرا می‌بیند مسخره‌ام می‌کند، آنها سر خود را می‌جنبانند.
 Alla som se mig      bespotta mig;  de ia upp munnen,      de skaka huvudet:
و می‌گویند: «تو به خداوند توکّل کردی، چرا او تو را نجات نمی‌دهد؟ اگر خداوند تو را دوست دارد، چرا به تو کمک نمی‌کند.»
 »Befall dig åt HERREN!      Han befrie honom,  han rädde honom,      ty han har ju behag till honom.»
تو بودی که مرا از رحم مادر به دنیا آوردی و در آغوش او از من مراقبت نمودی.
 Ja, det var du som hämtade mig ut ur moderlivet  och lät mig vila trygg vid min moders bröst.
از همان روز تولّدم، تو خدای من بوده‌ای و من به تو توکّل نموده‌ام.
 På dig är jag kastad allt ifrån modersskötet;  du är min Gud allt ifrån min moders liv.
از من دور مشو، زیرا مشکلات نزدیک است و کسی نیست که به من کمک کند.
 Var icke långt ifrån mig,      ty nöd är nära,      och det finnes ingen hjälpare.
دشمنان بسیاری همچون گاوانِ نرِ سرزمینِ باشان، مرا احاطه کرده‌اند،
 Tjurar i mängd omgiva mig,  Basans oxar omringa mig.
و مانند شیرانِ درّنده و غرّان دهان خود را برای من بازکرده‌اند.
 Såsom glupande och rytande lejon  iar man upp gapet mot mig.
قوّت من از من بیرون رفته، همچون آبی که برروی زمین ریخته باشد، بند‌بند استخوانهایم از هم جدا شده، و دلم مانند موم در سینه‌ام آب شده است.
 Jag är lik vatten som utgjutes,  alla mina leder hava skilts åt;  mitt hjärta är såsom vax,  det smälter i mitt liv.
گلویم همچون سفال خشک شده و زبانم به سقف دهانم چسبیده است و تو مرا بر روی خاک، در حال مرگ رها کرده‌ای.
 Min kraft är förtorkad och lik en lerskärva,  min tunga låder vid min gom,  och du lägger mig i dödens stoft.
دشمنان، یعنی این گروه شریر، مانند سگ، دور مرا گرفته‌اند و دستها و پاهای مرا سوراخ کرده‌اند.
 Ty hundar omgiva mig;  de ondas hop har kringränt mig,  mina händer och fötter hava de genomborrat.
استخوانهایم از لاغری شمرده می‌شوند. دشمنانم به من خیره شده‌اند.
 Jag kan räkna alla mina ben;  de skåda därpå, de se med lust på mig.
لباسهایم را بین خود تقسیم می‌کنند و بر ردای من قرعه می‌اندازند.
 De dela mina kläder mellan sig  och kasta lott om min klädnad.
امّا تو ای خداوند، از من دور مشو! ای یاور من، به دادم برس!
 Men du, HERRE, var icke fjärran;  du min starkhet, skynda till min hjälp.
مرا از دَمِ شمشیر نجات بده، مرا از چنگ این سگها رهایی ده.
 Rädda min själ från svärdet,  mitt liv ur hundarnas våld.
مرا از دهان این شیرها نجات بده، و جان مرا از دست شاخهای گاوان وحشی برهان.
 Fräls mig från lejonets gap.  Ja, du bönhör mig och räddar mig undan vildoxarnas horn.
کارهای تو را برای قوم خود بیان خواهم کرد، تو را در حضور پرستندگانت ستایش خواهم نمود.
 Då skall jag förkunna ditt namn för mina bröder,  mitt i församlingen skall jag prisa dig:
ای خادمان خداوند، او را ستایش نمایید، ای فرزندان یعقوب، او را گرامی بدارید، ای بنی‌اسرائیل، او را پرستش نمایید،
 I som frukten HERREN, loven honom;  ären honom, alla Jakobs barn,  och bäven för honom, alla Israels barn.
زیرا او رنج دیدگان را فراموش نمی‌کند و روی خود را از آنها بر نمی‌گرداند، بلکه دعای آنها را می‌شنود و مستجاب می‌نماید.
 Ty han föraktade icke den betrycktes elände  och höll det icke för en styggelse;  han fördolde icke sitt ansikte för honom,  och när han ropade, lyssnade han till honom.
در میان جماعتی بزرگ، تو را پرستش خواهم نمود! نذرهای خود را در مقابل پرستندگانت ادا خواهم کرد.
 Genom dig skall min lovsång ljuda      i den stora församlingen;  mina löften får jag infria      inför dem som frukta honom.
فقیران هرقدر که بخواهند، خواهند خورد و سیر خواهند شد، جویندگان خداوند، خدا شما را همیشه کامیاب سازد.
 De ödmjuka skola äta och bliva mätta,  de som söka HERREN skola få lova honom;  ja, edra hjärtan skola leva evinnerligen.
مردم سراسر جهان، خداوند را به یاد خواهند آورد و همهٔ اقوام عالم به سوی وی خواهند آمد و او را پرستش خواهند کرد.
 Alla jordens ändar skola betänka det      och omvända sig till HERREN.  Hedningarnas alla släkter      skola tillbedja inför dig.
خداوند پادشاه است و بر همهٔ ملتّها فرمانروایی خواهد کرد.
 Ty riket är HERRENS,      och han råder över hedningarna.
همهٔ متکبّران جهان در پیشگاه او تعظیم خواهند کرد، تمام انسانهای فانی در مقابل او سجده خواهند نمود.
 Ja, alla mäktiga på jorden      skola äta och tillbedja;  inför honom skola knäböja      alla de som måste fara ned i graven,  de som icke kunna behålla      sin själv vid liv.
آیندگان، خداوند را خواهند پرستید؛ مردم دربارهٔ خداوند برای نسلهای آینده تعریف خواهند کرد.
 Kommande ättled skola tjäna honom;  man skall förtälja om Herren för ett annat släkte. [ (Psalms 22:32)  Man skall träda upp och förkunna hans rättfärdighet,  ja, bland folk som skola födas att han har gjort det. ]
آنانی که هنوز متولّد نشده‌اند، خواهند شنید که خداوند قوم خود را نجات داده است.