Matthew 14

Vid den tiden fick Herodes, landsfursten, höra ryktet om Jesus.
А в онова време четверовластникът Ирод чу слуха за Иисус
Då sade han till sina tjänare: »Det är Johannes döparen. Han har uppstått från de döda, och därför verka dessa krafter i honom.»
и каза на слугите си: Това е Йоан Кръстител – той е възкръснал от мъртвите и затова тези сили действат чрез него.
Herodes hade nämligen låtit gripa Johannes och binda honom och sätta honom i fängelse, för Herodias', sin broder Filippus' hustrus, skull.
Защото Ирод беше хванал Йоан и го беше вързал и хвърлил в тъмница заради Иродиада, жената на брат си Филип;
Ty Johannes hade sagt till honom: »Det är icke lovligt för dig att hava henne.»
понеже Йоан му казваше: Не ти е позволено да я имаш.
Och han hade velat döda honom, men han fruktade för folket, eftersom de höllo honom för en profet.
И Ирод искаше да го убие, но се боеше от множеството, защото го считаха за пророк.
Men så kom Herodes' födelsedag. Då dansade Herodias' dotter inför dem; och hon behagade Herodes så mycket,
А когато празнуваха рождения ден на Ирод, дъщерята на Иродиада танцува по средата и угоди на Ирод.
att han med en ed lovade att giva henne vad helst hon begärde.
Затова той с клетва й обеща да й даде каквото и да му поиска.
Hon sade då, såsom hennes moder ingav henne: »Giv mig här på ett fat Johannes döparens huvud.»
А тя, подучена от майка си, каза: Дай ми тук, на блюдо, главата на Йоан Кръстител.
Då blev konungen bekymrad, men för edens och för bordsgästernas skull bjöd han att man skulle giva henne det,
Царят се наскърби, но заради клетвата си и заради седящите с него заповяда да й се даде;
och sände åstad och lät halshugga Johannes i fängelset.
и прати да обезглавят Йоан в тъмницата.
Och hans huvud blev framburet på ett fat och givet åt flickan; och hon bar det till sin moder.
И донесоха главата му на блюдо и я дадоха на момичето, а то я занесе на майка си.
Men hans lärjungar kommo och togo hans döda kropp och begrovo honom. Sedan gingo de och omtalade det för Jesus.
А учениците му, като дойдоха, взеха тялото и го погребаха; после дойдоха и казаха на Иисус.
Då Jesus hörde detta, for han i en båt därifrån bort till en öde trakt, där de kunde vara allena. Men när folket fick höra härom, kommo de landvägen efter honom från städerna.
Когато Иисус чу това, се оттегли оттам с кораб на едно уединено място настрана. А множествата, като чуха, Го последваха пеша от градовете.
Och då han steg i land, fick han se att där var mycket folk; och han ömkade sig över dem och botade deras sjuka.
И Той, като излезе, видя голямо множество, смили се над тях и изцели болните им.
Men när det led mot aftonen, trädde hans lärjungar fram till honom och sade: »Trakten är öde, och tiden är redan framskriden. Låt folket skiljas åt, så att de kunna gå bort i byarna och köpa sig mat.»
А като се свечери, учениците дойдоха при Него и казаха: Мястото е уединено и времето е вече напреднало; разпусни множествата да отидат по селата и да си купят храна.
Men Jesus sade till dem: »De behöva icke gå bort; given I dem att äta.»
А Иисус им каза: Няма нужда да отиват – дайте им вие да ядат.
De svarade honom: »Vi hava här icke mer än fem bröd och två fiskar.»
А те Му казаха: Имаме тук само пет хляба и две риби.
Då sade han: »Bären dem hit till mig.»
А Той каза: Донесете ги тук при Мен.
Därefter tillsade han folket att lägga sig ned i gräset. Och han tog de fem bröden och de två fiskarna och såg upp till himmelen och välsignade dem. Och han bröt bröden och gav dem åt lärjungarna, och lärjungarna gåvo åt folket.
Тогава, като заповяда на множествата да насядат на тревата, взе петте хляба и двете риби, погледна към небето и благослови; и като разчупи хлябовете, ги даде на учениците, а учениците – на хората.
Och de åto alla och blevo mätta Sedan samlade man upp de överblivna styckena, tolv korgar fulla.
И всички ядоха и се наситиха; и вдигнаха останалите къшеи – дванадесет пълни коша.
Men de som hade ätit voro vid pass fem tusen män, förutom kvinnor och barn.
А онези, които ядоха, бяха около пет хиляди мъже, освен жените и децата.
Strax därefter nödgade han sina lärjungar att stiga i båten och före honom fara över till andra stranden, medan han tillsåg att folket skildes åt.
И начаса Иисус накара учениците да влязат в кораба и да отидат преди Него на другата страна, докато разпусне множествата.
Och sedan detta hade skett, gick han upp på berget för att vara allena och bedja. När det så hade blivit afton, var han där ensam.
И като разпусна множествата, се изкачи на хълма да се помоли насаме. И като се свечери, Той беше там сам.
Båten var då redan många stadier från land och hårt ansatt av vågorna, ty vinden låg emot.
А корабът беше вече в средата на езерото, блъскан от вълните, защото вятърът беше насрещен.
Men under fjärde nattväkten kom Jesus till dem, gående fram över sjön.
А в четвъртата стража на нощта Той дойде към тях, като вървеше по езерото.
När då lärjungarna fingo se honom gå på sjön, blevo de förfärade och sade: »Det är en vålnad», och ropade av förskräckelse.
И учениците, като Го видяха да ходи по езерото, се изплашиха, мислейки, че е призрак, и извикаха от страх.
Men Jesus begynte strax tala till dem och sade: »Varen vid gott mod; det är jag, varen icke förskräckta.»
А Иисус веднага им проговори, като каза: Дерзайте! Аз съм; не се бойте.
Då svarade Petrus honom och sade: »Herre, är det du, så bjud mig att komma till dig på vattnet.»
А Петър в отговор Му каза: Господи, ако си Ти, заповядай ми да дойда при Теб по водата.
Han sade: »Kom.» Då steg Petrus ut ur båten och begynte gå på vattnet och kom till Jesus.
А Той каза: Ела. И Петър слезе от кораба и вървеше по водата, за да отиде при Иисус.
Men när han såg huru stark vinden var, blev han förskräckt; och då han nu begynte sjunka, ropade han och sade: »Herre, hjälp mig.»
Но като видя (силния) вятър, се уплаши и като потъваше, извика: Господи, спаси ме!
Och strax räckte Jesus ut handen och fattade i honom och sade till honom: »Du klentrogne, varför tvivlade du?»
И Иисус веднага простря ръка, хвана го и му каза: Маловерецо, защо се усъмни?
När de sedan hade kommit upp i båten, lade sig vinden.
И като влязоха в кораба, вятърът утихна.
Men de som voro i båten föllo ned för honom och sade: »Förvisso är du Guds Son.»
А онези, които бяха в кораба, Му се поклониха и казаха: Наистина Ти си Божи Син!
När de hade farit över, kommo de till Gennesarets land.
И като преминаха езерото, дойдоха в Генисаретската земя.
Då nu folket där på orten kände igen honom, sände de ut bud i hela trakten däromkring, och man förde till honom alla som voro sjuka.
И когато тамошните мъже Го познаха, разпратиха по цялата онази околност и доведоха при Него всичките болни;
Och de bådo honom att allenast få röra vid hörntofsen på hans mantel; och alla som rörde vid den blevo hulpna.
и Го молеха да се допрат само до полата на дрехата Му; и колкото се допряха, оздравяха.