John 11

Och en man vid namn Lasarus låg sjuk; han var från Betania, den by där Maria och hennes syster Marta bodde.
Един човек на име Лазар, от Витания, от селото на Мария и на сестра й Марта, беше болен.
Det var den Maria som smorde Herren med smörjelse och torkade hans fötter med sitt hår. Och nu låg hennes broder Lasarus sjuk.
А Мария, чийто брат Лазар беше болен, беше онази, която помаза Господа с миро и избърса краката Му с косата си.
Då sände systrarna bud till Jesus och läto säga: »Herre, se, han som du har så kär ligger sjuk.»
И така, сестрите пратиха до Него да Му кажат: Господи, ето, този, когото обичаш, е болен.
När Jesus hörde detta, sade han: »Den sjukdomen är icke till döds, utan till Guds förhärligande, så att Guds Son genom den bliver förhärligad.»
А Иисус, като чу, каза: Тази болест не е смъртоносна, а е за Божията слава – за да се прослави Божият Син чрез нея.
Och Jesus hade Marta och hennes syster och Lasarus kära.
А Иисус любеше Марта и сестра й, и Лазар.
När han nu hörde att denne låg sjuk, stannade han först två dagar där han var;
И когато чу, че бил болен, престоя два дни на мястото, където се намираше.
men därefter sade han till lärjungarna: »Låt oss gå tillbaka till Judeen.»
След това каза на учениците: Да отидем пак в Юдея.
Lärjungarna sade till honom: »Rabbi, nyligen ville judarna stena dig, och åter går du dit?»
Учениците Му казаха: Равви, сега юдеите искаха да Те убият с камъни, и пак ли там отиваш?
Jesus svarade: »Dagen har ju tolv timmar; den som vandrar om dagen, han stöter sig icke, ty han ser då denna världens ljus.
Иисус отговори: Нали денят има дванадесет часа? Ако някой ходи денем, не се препъва, защото вижда светлината на този свят.
Men den som vandrar om natten, han stöter sig, ty han har då intet som lyser honom.»
Но ако някой ходи нощем, се препъва, защото светлината не е в него.
Sedan han hade talat detta, sade han ytterligare till dem: »Lasarus, vår vän, har somnat in; men jag går för att väcka upp honom ur sömnen.»
Това изговори и след това им каза: Нашият приятел Лазар е заспал, но Аз отивам да го събудя.
Då sade hans lärjungar till honom: »Herre, sover han, så bliver han frisk igen.»
Тогава учениците Му казаха: Господи, ако е заспал, ще оздравее.
Men Jesus hade talat om hans död; de åter menade att han talade om vanlig sömn.
Но Иисус беше говорил за смъртта му, а те мислеха, че говори за почиване в сън.
Då sade Jesus öppet till dem: »Lasarus är död.
Тогава Иисус им каза ясно: Лазар умря.
Och för eder skull, för att I skolen tro, gläder jag mig över att jag icke var där. Men låt oss nu gå till honom.»
Но заради вас се радвам, че не бях там, за да повярвате. Но нека да отидем при него.
Då sade Tomas, som kallades Didymus, till de andra lärjungarna: »Låt oss gå med, för att vi må dö med honom.»
Тогава Тома, наречен Близнак, каза на другарите си, учениците: Да отидем и ние, за да умрем с него.
När så Jesus kom dit, fann han att den döde redan hade legat fyra dagar i graven.
И така, като дойде Иисус, намери, че той беше вече от четири дни в гроба.
Nu låg Betania nära Jerusalem, vid pass femton stadier därifrån,
А Витания беше близо до Ерусалим – на около петнадесет стадия;
och många judar hade kommit till Marta och Maria för att trösta dem i sorgen över deras broder.
и много от юдеите бяха при Марта и Мария, за да ги утешават за брат им.
Då nu Maria fick höra att Jesus kom, gick hon honom till mötes; men Maria satt kvar hemma.
А Марта, като чу, че идел Иисус, отиде да Го посрещне; а Мария седеше вкъщи.
Och Marta sade till Jesus: »Herre, hade du varit här, så vore min broder icke död.
Тогава Марта каза на Иисус: Господи, ако Ти беше тук, нямаше да умре брат ми.
Men jag vet ändå att allt vad du beder Gud om, det skall Gud giva dig.»
Но и сега зная, че каквото и да поискаш от Бога, Бог ще Ти даде.
Jesus sade till henne: »Din broder skall stå upp igen.»
Иисус й каза: Брат ти ще възкръсне.
Marta svarade honom: »Jag vet att han skall stå upp, vid uppståndelsen på den yttersta dagen.»
Марта Му каза: Зная, че ще възкръсне във възкресението на последния ден.
Jesus svarade till henne: »Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig, han skall leva, om han än dör;
Иисус й каза: Аз съм възкресението и животът; който вярва в Мен, ако и да умре, ще живее;
och var och en som lever och tror på mig, han skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?»
и никой, който е жив и вярва в Мен, няма да умре до века. Вярваш ли ти това?
Hon svarade honom: »Ja, Herre, jag tror att du är Messias, Guds Son, han som skulle komma i världen.»
Тя Му каза: Да, Господи, аз вярвам, че Ти си Христос, Божия Син, който има да дойде на света.
När hon hade sagt detta, gick hon bort och kallade på Maria, sin syster, och sade hemligen till henne: »Mästaren är här och kallar dig till sig.»
И като каза това, тя отиде и тайно повика сестра си Мария, като каза: Учителят е дошъл и те вика.
När hon hörde detta, stod hon strax upp och gick åstad till honom.
И тя, щом чу това, стана бързо и отиде при Него.
Men Jesus hade ännu icke kommit in i byn, utan var kvar på det ställe där Marta hade mött honom.
Иисус още не беше дошъл в града, а беше на мястото, където Го посрещна Марта.
Då nu de judar, som voro inne i huset hos Maria för att trösta henne, sågo att hon så hastigt stod upp och gick ut, följde de henne, i tanke att hon gick till graven för att gråta där.
А юдеите, които бяха с нея вкъщи и я утешаваха, като видяха, че Мария стана бързо и излезе, я последваха, като мислеха, че отива на гроба да плаче там.
När så Maria kom till det ställe där Jesus var och fick se honom, föll hon ned för hans fötter och sade till honom: »Herre, hade du varit där, så vore min broder icke död.»
И така, Мария, като дойде там, където беше Иисус, и Го видя, падна пред краката Му и Му каза: Господи, да беше Ти тук, нямаше да умре брат ми.
Då nu Jesus såg henne gråta och såg jämväl att de judar, som hade kommit med henne, gräto, upptändes han i sin ande och blev upprörd
Иисус, като я видя, че плаче, и че юдеите, които дойдоха с нея, плачат, възнегодува в духа Си и се смути.
och frågade: »Var haven I lagt honom?» De svarade honom: »Herre, kom och se.» Och Jesus grät.
И каза: Къде го положихте? Казаха Му: Господи, ела и виж.
Då sade judarna: »Se huru kär han hade honom!»
Иисус се просълзи.
Men somliga av dem sade:
Тогава юдеите казаха: Виж колко го е обичал!
»Kunde icke han, som öppnade den blindes ögon, ock hava så gjort att denne icke hade dött?»
А някои от тях казаха: Не можеше ли Този, който отвори очите на слепия, да направи така, че и този да не умре?
Då upptändes Jesus åter i sitt innersta och gick bort till graven. Den var urholkad i berget, och en sten låg framför ingången.
А Иисус, негодувайки пак в Себе Си, дойде на гроба. Беше пещера и на нея беше отърколен камък.
Jesus sade: »Tagen bort stenen.» Då sade den dödes syster Marta till honom: »Herre, han luktar redan, ty han har varit död i fyra dygn.»
Иисус каза: Махнете камъка. Марта, сестрата на умрелия, Му каза: Господи, смърди вече, защото от четири дни е мъртъв.
Jesus svarade henne: »Sade jag dig icke, att om du trodde, skulle du få se Guds härlighet?»
Иисус й каза: Не ти ли казах, че ако повярваш, ще видиш Божията слава?
Då togo de bort stenen. Och Jesus lyfte upp sina ögon och sade: »Fader, jag tackar dig för att du har hört mig.
Тогава те махнаха камъка. А Иисус повдигна очи нагоре и каза: Отче, благодаря Ти, че Ме послуша.
Jag visste ju förut att du alltid hör mig; men för folkets skull, som står här omkring, säger jag detta, för att de skola tro att det är du som har sänt mig.»
Аз знаех, че Ти винаги Ме слушаш, но казах това заради множеството, което стои наоколо, за да повярват, че Ти си Ме изпратил.
När han hade sagt detta, ropade han med hög röst: »Lasarus, kom ut.»
Като каза това, извика със силен глас: Лазаре, излез навън!
Och han som hade varit död kom ut, med händer och fötter inlindade i bindlar och med ansiktet inhöljt i en duk. Jesus sade till dem: »Lösen honom, och låten honom gå.»
И умрелият излезе с ръце и крака, повити в саван, и лицето му увито с кърпа. Иисус им каза: Разповийте го и го оставете да си върви.
Många judar, som hade kommit till Maria och hade sett vad Jesus hade gjort, trodde då på honom.
Тогава много от юдеите, които бяха дошли при Мария и видяха това, което направи Иисус, повярваха в Него.
Men några av dem gingo bort till fariséerna och omtalade för dem vad Jesus hade gjort.
А някои от тях отидоха при фарисеите и им казаха какво беше извършил Иисус.
Då sammankallade översteprästerna och fariséerna en rådsförsamling och sade: »Vad skola vi taga oss till? Denne man gör ju många tecken.
Затова главните свещеници и фарисеите свикаха Синедриона и казаха: Какво ще правим ние? Защото този Човек върши много знамения.
Om vi skola låta honom så fortfara, skola alla tro på honom, och romarna komma då att taga ifrån oss både land och folk.»
Ако Го оставим така, всички ще повярват в Него; и римляните ще дойдат и ще отнемат и страната ни, и народа ни.
Men en av dem, Kaifas, som var överstepräst för det året, sade till dem: »I förstån intet,
А един от тях, Каяфа, който беше първосвещеник през тази година, им каза: Вие нищо не знаете,
och I besinnen icke huru mycket bättre det är för eder att en man dör för folket, än att hela folket förgås.»
нито съобразявате, че за нас е по-добре един човек да умре за народа, отколкото да загине целият народ.
Detta sade han icke av sig själv, utan genom profetisk ingivelse, eftersom han var överstepräst för det året; ty Jesus skulle dö för folket.
Това той не каза от себе си, а тъй като беше първосвещеник през онази година, предсказа, че Иисус ще умре за народа,
Ja, icke allenast »för folket»; han skulle dö också för att samla och förena Guds förskingrade barn.
и не само за народа, но и за да събере в едно разпръснатите Божии деца.
Från den dagen var deras beslut fattat att döda honom.
И така, от онзи ден те се съветваха да Го убият.
Så vandrade då Jesus icke längre öppet bland judarna, utan drog sig undan till en stad som hette Efraim, på landsbygden, i närheten av öknen; där stannade han kvar med sina lärjungar.
Затова Иисус вече не ходеше открито между юдеите, а оттам отиде в една местност близо до пустинята, в един град, наречен Ефраим, и там остана с учениците Си.
Men judarnas påsk var nära, och många begåvo sig då, före påsken, från landsbygden upp till Jerusalem för att helga sig.
А наближаваше юдейската Пасха; и мнозина от провинцията се изкачиха в Ерусалим преди Пасхата, за да се очистят.
Och de sökte efter Jesus och sade till varandra, där de stodo i helgedom: »Vad menen I? Skall han då alls icke komma till högtiden?»
И така, те търсеха Иисус и стоейки в храма, разговаряха помежду си: Как ви се вижда? Няма ли да дойде на празника?
Och översteprästerna och fariséerna hade utfärdat påbud om att den som finge veta var han fanns skulle giva det till känna, för att de måtte kunna gripa honom.
А главните свещеници и фарисеите бяха издали заповед: ако узнае някой къде е, да извести, за да Го уловят.