Psalms 102

Oración del pobre, cuando estuviere angustiado, y delante de JEHOVÁ derramare su lamento. JEHOVÁ, oye mi oración, Y venga mi clamor á ti.

Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN.

No escondas de mí tu rostro: en el día de mi angustia Inclina á mí tu oído; El día que te invocare, apresúrate á responderme.

 HERRE, hör min bön,  och låt mitt rop komma inför dig.

Porque mis días se han consumido como humo; Y mis huesos cual tizón están quemados.

 Dölj icke ditt ansikte för mig,      när jag är i nöd.  Böj ditt öra till mig;  när jag ropar,      så skynda att svara mig.

Mi corazón fué herido, y secóse como la hierba; Por lo cual me olvidé de comer mi pan.

 Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök,  benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.

Por la voz de mi gemido Mis huesos se han pegado á mi carne.

 Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat;  ty jag förgäter att äta mitt bröd.

Soy semejante al pelícano del desierto; Soy como el búho de las soledades.

 För min högljudda suckans skull  tränga benen i min kropp ut till huden.

Velo, y soy Como el pájaro solitario sobre el tejado.

 Jag är lik en pelikan i öknen,  jag är såsom en uggla bland ruiner.

Cada día me afrentan mis enemigos; Los que se enfurecen contra mí, hanse contra mí conjurado.

 Jag får ingen sömn och har blivit lik      en ensam fågel på taket.

Por lo que como la ceniza á manera de pan, Y mi bebida mezclo con lloro,

 Hela dagen smäda mig mina fiender;  de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.

Á causa de tu enojo y de tu ira; Pues me alzaste, y me has arrojado.

 Ty jag äter aska såsom bröd  och blandar min dryck med gråt,

Mis días son como la sombra que se va; Y heme secado como la hierba.

 för din vredes och förtörnelses skull,  därför att du har gripit mig och kastat mig bort.

Mas tú, JEHOVÁ, permanecerás para siempre, Y tu memoria para generación y generación.

 Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges,  och jag själv förvissnar såsom gräs.

Tú levantándote, tendrás misericordia de Sión; Porque el tiempo de tener misericordia de ella, porque el plazo es llegado.

 Men du, o HERRE,      tronar evinnerligen,  och din åminnelse varar från släkte till släkte.

Porque tus siervos aman sus piedras, Y del polvo de ella tienen compasión.

 Du skall stå upp      och förbarma dig över Sion;  se, det är tid att du bevisar det nåd;      ja, stunden har kommit.

Entonces temerán las gentes el nombre de JEHOVÁ, Y todos los reyes de la tierra tu gloria;

 Ty dina tjänare hava dess stenar kära  och ömka sig över dess grus.

Por cuanto JEHOVÁ habrá edificado á Sión, Y en su gloria será visto;

 Då skola hedningarna frukta HERRENS namn  och alla jordens konungar din härlighet,

Habrá mirado á la oración de los solitarios, Y no habrá desechado el ruego de ellos.

 när en gång HERREN har byggt upp Sion  och uppenbarat sig i sin härlighet;

Escribirse ha esto para la generación venidera: Y el pueblo que se criará, alabará á JAH.

 när han har vänt sig till de utblottades bön  och upphört att förakta deras bön.

Porque miró de lo alto de su santuario; JEHOVÁ miró de los cielos á la tierra,

 Det skall tecknas upp      för ett kommande släkte,  och det folk som varder skapat      skall lova HERREN,

Para oír el gemido de los presos, Para soltar á los sentenciados á muerte;

 att han har blickat ned      från sin heliga höjd,  att HERREN har skådat      från himmelen ned till jorden,

Porque cuenten en Sión el nombre de JEHOVÁ, Y su alabanza en Jerusalem,

 för att höra den fångnes klagan,  för att befria dödens barn,

Cuando los pueblos se congregaren en uno, Y los reinos, para servir á JEHOVÁ.

 på det att man i Sion      må förkunna HERRENS namn  och hans lov i Jerusalem,

Él afligió mi fuerza en el camino; Acortó mis días.

 när alla folk församlas,  och alla riken, för att tjäna HERREN.

Dije: Dios mío, no me cortes en el medio de mis días: Por generación de generaciones son tus años.

 Han har på vägen nedböjt min kraft,  han har förkortat mina dagar.

Tú fundaste la tierra antiguamente, Y los cielos son obra de tus manos.

 Jag säger: Min Gud,      tag mig icke bort i mina halva dagar,  du vilkens år vara från släkte till släkte.

Ellos perecerán, y tú permanecerás; Y todos ellos como un vestido se envejecerán; Como una ropa de vestir los mudarás, y serán mudados:

 I urtiden lade du jordens grund,  och himlarna äro dina händer verk:

Mas tú eres el mismo, Y tus años no se acabarán.

 de skola förgås, men du förbliver,  de skola alla nötas ut såsom en klädnad;  du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.

Los hijos de tus siervos habitarán, Y su simiente será afirmada delante de ti.

 Men du är densamme,  och dina år skola icke hava någon ände. [ (Psalms 102:29)  Dina tjänares barn skola få bo i landet,  och deras avkomma skall bestå inför dig. ]