Psalms 102

Ó Senhor, ouve a minha oração, e chegue a ti o meu clamor.

Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN.

Não escondas de mim o teu rosto no dia da minha angústia; inclina para mim os teus ouvidos; no dia em que eu clamar, ouve-me depressa.

 HERRE, hör min bön,  och låt mitt rop komma inför dig.

Pois os meus dias se desvanecem como fumaça, e os meus ossos ardem como um tição.

 Dölj icke ditt ansikte för mig,      när jag är i nöd.  Böj ditt öra till mig;  när jag ropar,      så skynda att svara mig.

O meu coração está ferido e seco como a erva, pelo que até me esqueço de comer o meu pão.

 Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök,  benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.

Por causa do meu doloroso gemer, os meus ossos se apegam à minha carne.

 Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat;  ty jag förgäter att äta mitt bröd.

Sou semelhante ao pelicano no deserto; cheguei a ser como a coruja das ruínas.

 För min högljudda suckans skull  tränga benen i min kropp ut till huden.

Vigio, e tornei-me como um passarinho solitário no telhado.

 Jag är lik en pelikan i öknen,  jag är såsom en uggla bland ruiner.

Os meus inimigos me afrontam todo o dia; os que contra mim se enfurecem, me amaldiçoam.

 Jag får ingen sömn och har blivit lik      en ensam fågel på taket.

Pois tenho comido cinza como pão, e misturado com lágrimas a minha bebida,

 Hela dagen smäda mig mina fiender;  de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.

por causa da tua indignação e da tua ira; pois tu me levantaste e me arrojaste de ti.

 Ty jag äter aska såsom bröd  och blandar min dryck med gråt,

Os meus dias são como a sombra que declina, e eu, como a erva, me vou secando.

 för din vredes och förtörnelses skull,  därför att du har gripit mig och kastat mig bort.

Mas tu, Senhor, estás entronizado para sempre, e o teu nome será lembrado por todas as gerações.

 Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges,  och jag själv förvissnar såsom gräs.

Tu te lenvantarás e terás piedade de Sião; pois é o tempo de te compadeceres dela, sim, o tempo determinado já chegou.

 Men du, o HERRE,      tronar evinnerligen,  och din åminnelse varar från släkte till släkte.

Porque os teus servos têm prazer nas pedras dela, e se compadecem do seu pó.

 Du skall stå upp      och förbarma dig över Sion;  se, det är tid att du bevisar det nåd;      ja, stunden har kommit.

As nações, pois, temerão o nome do Senhor, e todos os reis da terra a tua glória,

 Ty dina tjänare hava dess stenar kära  och ömka sig över dess grus.

quando o Senhor edificar a Sião, e na sua glória se manifestar,

 Då skola hedningarna frukta HERRENS namn  och alla jordens konungar din härlighet,

atendendo à oração do desamparado, e não desprezando a sua súplica.

 när en gång HERREN har byggt upp Sion  och uppenbarat sig i sin härlighet;

Escreva-se isto para a geração futura, para que um povo que está por vir louve ao Senhor.

 när han har vänt sig till de utblottades bön  och upphört att förakta deras bön.

Pois olhou do alto do seu santuário; dos céus olhou o Senhor para a terra,

 Det skall tecknas upp      för ett kommande släkte,  och det folk som varder skapat      skall lova HERREN,

para ouvir o gemido dos presos, para libertar os sentenciados à morte;

 att han har blickat ned      från sin heliga höjd,  att HERREN har skådat      från himmelen ned till jorden,

a fim de que seja anunciado em Sião o nome do Senhor, e o seu louvor em Jerusalém,

 för att höra den fångnes klagan,  för att befria dödens barn,

quando se congregarem os povos, e os reinos, para servirem ao Senhor.

 på det att man i Sion      må förkunna HERRENS namn  och hans lov i Jerusalem,

Ele abateu a minha força no caminho; abreviou os meus dias.

 när alla folk församlas,  och alla riken, för att tjäna HERREN.

Eu clamo: Deus meu, não me leves no meio dos meus dias, tu, cujos anos alcançam todas as gerações.

 Han har på vägen nedböjt min kraft,  han har förkortat mina dagar.

Desde a antiguidade fundaste a terra; e os céus são obra das tuas mãos.

 Jag säger: Min Gud,      tag mig icke bort i mina halva dagar,  du vilkens år vara från släkte till släkte.

Eles perecerão, mas tu permanecerás; todos eles, como um vestido, envelhecerão; como roupa os mundarás, e ficarão mudados.

 I urtiden lade du jordens grund,  och himlarna äro dina händer verk:

Mas tu és o mesmo, e os teus anos não acabarão.

 de skola förgås, men du förbliver,  de skola alla nötas ut såsom en klädnad;  du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.

Os filhos dos teus servos habitarão seguros, e a sua descendência ficará firmada diante de ti.

 Men du är densamme,  och dina år skola icke hava någon ände. [ (Psalms 102:29)  Dina tjänares barn skola få bo i landet,  och deras avkomma skall bestå inför dig. ]