Psalms 38

En salme av David; til ihukommelse.

En psalm av David; till åminnelse.

Herre, straff mig ikke i din vrede, og tukt mig ikke i din harme!

 HERRE, straffa mig icke i din förtörnelse,  och tukta mig icke i din vrede.

For dine piler har rammet mig, og din hånd er falt tungt på mig.

 Ty dina pilar hava träffat mig,  och din hand drabbar mig.

Det er intet friskt i mitt kjød for din vredes skyld, det er ingen fred i mine ben for min synds skyld.

 Det finnes intet helt på min kropp      för din vredes skull,  intet helbrägda i mina ben      för min synds skull.

For mine misgjerninger går over mitt hode, som en tung byrde er de mig for tunge.

 Ty mina missgärningar gå mig över huvudet;  såsom en svår börda      äro de mig för tunga.

Mine bylder lukter ille, de råtner for min dårskaps skyld.

 Mina sår stinka och flyta  för min dårskaps skull.

Jeg er kroket, aldeles nedbøiet; hele dagen går jeg i sørgeklær.

 Jag går krokig och mycket lutande;  hela dagen går jag sörjande.

For mine lender er fulle av brand, og det er intet friskt i mitt kjød.

 Ty mina länder äro fulla av brand,  och intet helt finnes på min kropp.

Jeg er kold og stiv og aldeles knust, jeg hyler for mitt hjertes stønnen.

 Jag är vanmäktig och illa sönderslagen;  jag klagar för mitt hjärtas jämmers skull.

Herre, for ditt åsyn er all min lengsel, og mitt sukk er ikke skjult for dig.

 Herre, du känner all min trängtan,  och min suckan är dig icke fördold.

Mitt hjerte slår heftig, min kraft har sviktet mig, og mine øines lys, endog det er borte for mig.

 Mitt hjärta slår häftigt,      min kraft har övergivit mig;   mina ögons ljus,      också det är borta.

Mine venner og mine frender holder sig i avstand fra min plage, og mine nærmeste står langt borte.

 Mina vänner och fränder      hålla sig fjärran ifrån min plåga,  och mina närmaste hava ställt sig långt ifrån.

Og de som står mig efter livet, setter snarer, og de som søker min ulykke, taler om undergang, og på svik tenker de den hele dag.

 Snaror lägga de ut, som stå efter mitt liv,  och de som söka min ofärd      tala vad fördärvligt är;  på svek tänka de hela dagen.

Og jeg er som en døv, jeg hører ikke, og som en stum, som ikke later op sin munn.

 Men jag är lik en döv, som intet hör,  och lik en stum, som icke upplåter sin mun;

Ja, jeg er som en mann som ikke hører, og som ikke har motsigelse i sin munn.

 ja, jag är lik en man som intet hör,  och som icke har något gensvar i sin mun.

For til dig, Herre, står mitt håp; du skal svare, Herre min Gud!

 Se, på dig, HERRE, hoppas jag;  du skall svara, Herre, min Gud.

For jeg sier: De vil ellers glede sig over mig; når min fot vakler, ophøier de sig over mig.

 Ty jag fruktar att de annars      få glädja sig över mig,  att de skola förhäva sig över mig,      när min fot vacklar.

For jeg er nær ved å falle, og min smerte er alltid for mig.

 Ty jag är nära att falla,  och min plåga är alltid inför mig;

For jeg bekjenner min misgjerning, jeg sørger over min synd.

 ja, jag måste bekänna min missgärning,  och jag sörjer över min synd.

Og mine fiender lever, er mektige, og mange er de som hater mig uten årsak.

 Men mina fiender få leva och äro mäktiga,  och många äro de som hata mig utan sak,

Og de som gjengjelder godt med ondt, står mig imot, fordi jeg jager efter det gode.

 de som löna gott med ont,  och som stå mig emot, därför att jag far efter det goda.

Forlat mig ikke, Herre! Min Gud, vær ikke langt borte fra mig! Skynd dig å hjelpe mig, Herre, min frelse!

 Övergiv mig icke, HERRE;  min Gud, var icke långt ifrån mig. [ (Psalms 38:23)  Skynda till min hjälp,      Herre, du min frälsning. ]