Psalms 102

En bønn av en elendig, når han vansmekter og utøser sin sorg for Herrens åsyn.

Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN.

Herre, hør min bønn og la mitt rop komme til dig!

 HERRE, hör min bön,  och låt mitt rop komma inför dig.

Skjul ikke ditt åsyn for mig på den dag jeg er i nød! Bøi ditt øre til mig! På den dag jeg roper, skynd dig å svare mig!

 Dölj icke ditt ansikte för mig,      när jag är i nöd.  Böj ditt öra till mig;  när jag ropar,      så skynda att svara mig.

For mine dager er faret bort som en røk, og mine ben er forbrent som en brand.

 Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök,  benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.

Mitt hjerte er stukket som en urt og fortørket; for jeg har glemt å ete mitt brød.

 Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat;  ty jag förgäter att äta mitt bröd.

For mine lydelige sukks skyld henger mine ben ved mitt kjøtt.

 För min högljudda suckans skull  tränga benen i min kropp ut till huden.

Jeg ligner pelikanen i ørkenen, jeg er som uglen på øde steder.

 Jag är lik en pelikan i öknen,  jag är såsom en uggla bland ruiner.

Jeg våker og er blitt som en enslig fugl på taket.

 Jag får ingen sömn och har blivit lik      en ensam fågel på taket.

Hele dagen spotter mine fiender mig; de som raser mot mig, sverger ved mig.

 Hela dagen smäda mig mina fiender;  de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.

For jeg eter aske som brød og blander min drikk med gråt

 Ty jag äter aska såsom bröd  och blandar min dryck med gråt,

for din vredes og din harmes skyld; for du har løftet mig op og kastet mig bort.

 för din vredes och förtörnelses skull,  därför att du har gripit mig och kastat mig bort.

Mine dager er som en hellende skygge, og selv visner jeg som en urt.

 Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges,  och jag själv förvissnar såsom gräs.

Men du, Herre, du troner til evig tid, og ditt minne varer fra slekt til slekt.

 Men du, o HERRE,      tronar evinnerligen,  och din åminnelse varar från släkte till släkte.

Du vil reise dig, du vil forbarme dig over Sion; for det er tiden til å være det nådig, timen er kommet.

 Du skall stå upp      och förbarma dig över Sion;  se, det är tid att du bevisar det nåd;      ja, stunden har kommit.

For dine tjenere elsker dets stener, og de ynkes over dets støv.

 Ty dina tjänare hava dess stenar kära  och ömka sig över dess grus.

Og hedningene skal frykte Herrens navn, og alle jordens konger din herlighet.

 Då skola hedningarna frukta HERRENS namn  och alla jordens konungar din härlighet,

For Herren har bygget Sion, han har åpenbaret sig i sin herlighet.

 när en gång HERREN har byggt upp Sion  och uppenbarat sig i sin härlighet;

Han har vendt sig til de hjelpeløses bønn, og han har ikke foraktet deres bønn.

 när han har vänt sig till de utblottades bön  och upphört att förakta deras bön.

Dette skal bli opskrevet for den kommende slekt, og det folk som skal skapes, skal love Herren.

 Det skall tecknas upp      för ett kommande släkte,  och det folk som varder skapat      skall lova HERREN,

For han har sett ned fra sin hellige høide, Herren har fra himmelen skuet til jorden

 att han har blickat ned      från sin heliga höjd,  att HERREN har skådat      från himmelen ned till jorden,

for å høre den fangnes sukk, for å løse dødens barn,

 för att höra den fångnes klagan,  för att befria dödens barn,

forat de i Sion skal forkynne Herrens navn og hans pris i Jerusalem,

 på det att man i Sion      må förkunna HERRENS namn  och hans lov i Jerusalem,

når de samler sig, folkeslagene og rikene, for å tjene Herren.

 när alla folk församlas,  och alla riken, för att tjäna HERREN.

Han har bøiet min kraft på veien, han har forkortet mine dager.

 Han har på vägen nedböjt min kraft,  han har förkortat mina dagar.

Jeg sier: Min Gud, ta mig ikke bort midt i mine dager! Dine år varer fra slekt til slekt.

 Jag säger: Min Gud,      tag mig icke bort i mina halva dagar,  du vilkens år vara från släkte till släkte.

Fordum grunnfestet du jorden, og himlene er dine henders gjerning.

 I urtiden lade du jordens grund,  och himlarna äro dina händer verk:

De skal forgå, men du blir stående; de skal alle eldes som et klæde, som et klædebon omskifter du dem, og de omskiftes,

 de skola förgås, men du förbliver,  de skola alla nötas ut såsom en klädnad;  du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.

men du er den samme, og dine år får ingen ende. Dine tjeneres barn skal bo i ro, og deres avkom skal stå fast for ditt åsyn.

 Men du är densamme,  och dina år skola icke hava någon ände. [ (Psalms 102:29)  Dina tjänares barn skola få bo i landet,  och deras avkomma skall bestå inför dig. ]